Identitet i praktik - Identity in Practice

möjligt, fortsatt datera dekorerade skärvor från de lokaler
jag senare jobbat med (Skogsmossen, Älby, Trössla).
Flertalet dateringar är utförda på organiska beläggningar
(“matskorpor”) på kärlens in eller utsida och i ett fall har
ett sädeskorn inneslutet i lergodset daterats. De principiella
problemen kring 14 C-datering av matskorpor på
keramik har diskuterats utförligt i kapitel 5.1.3 och skall
inte upprepas här. Slutsatsen av diskussionen var att de
aktuella dateringarna, med undantag för en matskorpa
med en marin δ 13 C-signal, är tillförlitliga. Det kan likväl
inte uteslutas att enskilda dateringar är missvisande,
men denna risk föreligger också vid datering av andra
provmaterial.
De daterade skärvorna redovisas i figur 8.4 – 8.9,
ordnade enligt dekortyp och kronologiskt från äldre till
yngre inom respektive dekortyp. Två dekorerade, daterade
krukskärvor som ingår i jämförelsen är ej avbildade
som skärvor, för dessa återges istället bilder på kärlrekonstruktioner
i figur 8.10. 14 C-dateringarna från de direkt
daterade skärvorna sträcker sig från c. 5050 BP till 4500
BP (figur 8.11). Dateringarna omfattar således större
delen av tidigneolitikum, men det bör betonas att det
inte finns några direkt daterade skärvor från tidigneolitikums
första århundrade (som nämts ovan finns två
tidiga dateringar från Anneberg [Segerberg 1999] men
dessa skärvor finns ej avbildade, så vitt jag förstår rör
det sig om odekorerade skärvor från hals eller buk). Då
de daterade skärvorna är förhållandevis få och kommer
från än färre lokaler (Skogsmossen, Fågelbacken, Älby,
Trössla), kan de knappast förväntas fånga upp den totala
kronologiska variationen. Likväl antyder resultaten
att dekorelement som snöre, tvärsnodd, kamstämpel,
tandad stämpel och gropintryck förekommer parallellt
under hela den aktuella perioden.
Några dekortyper är bara representerade av enstaka
daterade krukskärvor. I två fall kan dessa dekortypers
ålder belysas genom dateringar av andra provmaterial
från vad som bedöms som goda kontexter. På Skumparberget
påträffades en stor hopning krukskärvor (2,5 kg)
från en trattbägare dekorerad med knäckebrödsdekor
tillsammans med en samling brända hasselnötskal som
bedöms ha deponerats tillsammans med keramiken (jfr.
Apel 1996 s.126). Ett av hasselnötskalen har 14 C-daterats
till 4905±70 BP (Ua-15586). Dateringen är intressant
då den antyder att knäckebrödsdekor har en äldre förekomst
än vad den enstaka matskorpedateringen av
dekortypen visar. Från Skumparberget föreligger även
en motsvarande datering av ett hasselnötskal (Ua-15588
4925±75 BP) funnet tillsammans med en större mängd
skärvor från en odekorerad trattbägare (1,2 kg keramik,
jfr. Apel 1996 s.129). För bägge dessa dateringar är dock
kopplingen mellan det daterade materialet och keramiken
osäkrare, än vad är fallet med dateringar av organiska
beläggningar på krukskärvor.
140
Fr e d r i k HAllgren
Vid sidan av dateringar knutna till enskilda skärvor
och kärl, finns några i sammanhanget intressanta boplatsmaterial
som antingen är daterade till ett snävt intervall
av tidigneolitikum, eller som har homogen keramik trots
att dateringarna har en stor kronologisk spridning. Till
den första kategorin hör Smällan 2, dateringarna härifrån
spänner över 5130±100 – 5045±100 BP. För tre
av kolproverna finns bestämningar av träets egenålder,
som ligger mellan ≤50 och ≤20 år (jfr. figur 5.10), vilket
antyder att keramiken kan dateras till århundradet före c.
5000 BP. Keramiken på Smällan 2 har en dekorfrekvens
på 13%, vanligast dekorelement är en kamstämpel som
liknar tvärsnoddsintryck, äkta tvärsnodd och snördekor
förekommer också (figur 8.12). Dekor förekommer
både på trattbägarnas mynningsrand, under mynning och
på hals, på skuldra och möjligen också på bukskärvor
(Olsson manuskript, Olsson personlig kommunikation,
Kihlstedt 1996, Kihlstedt et al. 1997).
Relativt korta dateringsintervall finns också på lokalerna
Trössla norra (5105±45, 4955±45 BP) och Häggsta
II (5040±100 – 4835±BP). Bägge lokalerna präglas
av sparsam dekor av enkla intryck. Dateringarna från
Trössla norra är utförda på ben från nötboskap och har
därmed låg egenålder (kapitel 5.1), dateringarna från
Häggsta II är utförda på ej vedartsbestämt träkol, dessa
kan således ge en skenbart för hög ålder. Keramik med
sparsam dekor av enkla intryck dominerar även helt på
Frotorp, en lokal med dateringar i ett större intervall,
5085±75 – 4655±65 BP, vilket indikerar att keramik
med sparsam dekor förekommer över en stor del av
tidigneolitikum
Sammantaget ger således dateringar utförda på kol/
makrofossil/djurben från lokaler med snäva dateringsintervall
eller enhetligt keramiskt material, samma bild
som dateringar av matskorpor från enskilda skärvor.
Sparsamt dekorerad keramik med enkla intryck och rikare
dekorerad keramik med tvärsnodd och kamstämpel
är samtida företeelser under större delen av TN.
Från inledningen av tidigneolitikum, dvs. perioden
kring 5150 BP, saknas direkt daterade krukskärvor med
dekor och de lokaler som har 14 C-dateringar till perioden
(Anneberg och Skumparberget) har också yngre dateringar.
Anneberg har det snävaste intervallet av dessa
båda lokaler, 5190±130 – 4850±110 BP (dateringar på
säl och människa ej beaktade) (Segerberg 1999 s.111-115).
Både den äldsta och den yngsta dateringen är utförd på
hasselnötskal så egenålder är inte ett problem, men då
dateringarna spänner över flera århundraden, finns likväl
lite information att hämta om keramikdekor under tidigneolitikums
initialskede. Keramiken från Anneberg har en
dekorfrekvens av 2,6% (viktprocent), dekoren domineras
av enkla intryck och stämplar, i övrigt förekommer dragna
linjer/streck, kamstämpel och snöre, liksom ett fåtal skärvor
med gropintryck (Segerberg 1999 s.84-88). Vanligen