Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

uppfattas som boplatsaktiviteter sparsamma. Om man till exempel väljer att tolka de brända djurbenen som spår efter boplatsaktiviteter (vilket inte är självklart, jämför diskussionen av benornament ovan), så uppgår detta material till blott 415 fragment (114 g) att jämföra med 16 900 fragment brända människoben (6,3 kg). I ljuset av detta förefaller det rimligt att tolka Fågelbacken som en begravningsplats, där människor som levt och dött på andra platser begravts. De hyddor som påträffades inom fornlämningen (jfr. Apel et al. 1995, Lekberg 1997b), ska i så fall ha nyttjats för tillfällig vistelse i samband med gravritualer och sociala sammankomster. ”Andra platser” är rimligtvis lokaler där spår av människoben och gravar saknas, till exempel landvända boplatser i stil med Skogsmossen och Skumparberget, eller lokaler där människoben finns som ett mindre inslag på fornlämningar som i övrigt har boplatskaraktär, till exempel strandvända boplatser som Anneberg och Bålmyren. Helt säkert har de döda hanterats rituellt också på boplatserna, som förberedelse till att kropparna förts till begravningsplatser som Fågelbacken och det är tänkbart att de sporadiskt förekommande brända människobenen på Anneberg och Bålmyren är spår efter döda som bränts lokalt, varpå (delar av) de brända skeletten förts till en större begravningsplats. Som nämnts innehåller flertalet av brandgravarna på Fågelbacken ben från minst två individer. Medan själva bengroparna är tämligen anonyma, så är brandgravarna grupperade väster om de iögonfallande stenpackningarna med resta träpålar. Man får en känsla av att det inte är gravar för enskilda individer så mycket som gravar för människor som är del av ett kollektiv. Gravarna bildar som diskuterats ovan, rumsligt åtskilda grupper. 14 C-dateringarna av människobenen och gravgåvor visar att gravgrupperna nyttjats under samma period, därmed är det är frestande att se dem som begravningsplatser för människor från skilda sociala grupper, tex. olika ättelinjer. I den timmerbyggda graven fanns inga bevarade spår efter de(n) gravlagda. Enlig tolkningen av strukturen som ett dödshus, sågs den som nyttjad när de dödas kroppar föreberetts inför brandbegravningen (Apel et al. 1995 s.86-87). Som antytts ovan är det också möjligt att den brukats som (slutgiltig) grav för obrända kroppar, i likhet med många av de danska timmerbyggda gravarna i och utanför långhögar (Madsen 1979, 1993, Ebbesen 1994). En sådan gravläggning behöver, vid sidan av frånvaron av eldbegängelse, inte skilja sig från det ovan påtalade mönstret där de gravlagda individernas roll som medlemmar i en grupp betonats. Gravens storlek och fyndrikedom kan mycket väl peka på att flera individer gravlagts. Blott två av de danska långhögarna har gravläggningar med bevarade skelett, det är bestickande att det i bägge fallen rör sig om kollektivgravar med fem respektive fyra gravlagda individer (Madsen 1993). I det 112 Fr e d r i k HAllgren förra fallet (Skibshøj) innehöll graven en vuxen och fyra barn i åldrarna 0-11 år, i det senare fallet (Bygholm Nørremark) innehöll graven fyra vuxna (Jørgensen 1977, Rønne 1979). Gånggriften på Fågelbacken skulle enligt detta scenario bara vara en i raden av varianter på temat kollektivgrav inom begravningsplatsen. Även om malstensgravarna på Östra Vrå i flera avseenden skiljer sig från gravanläggningarna på Fågelbacken så finns likheter i det att fynden indikerar att en större social grupp var involverad i gravritualen. Precis som det för Fågelbackens del kan argumenteras för att döda förts till Fågelbacken från andra platser, finns det för Östra Vrås del skäl att misstänka att handkvarnarna i stenpackningarna förts till Östra Vrå från andra platser. Bland de 50-talet malstenar som påträffades i gravarna utgörs det överväldigande flertalet av sadelformade underliggare. Utifrån etnografisk erfarenhet kan underliggare ha en livslängd på 3-40 år och ofta är en eller ett par underliggare i bruk samtidigt inom samma hushåll (Lidström- Holmberg 1993 s.39, 1998 s.133, Lidström-Holmberg muntligen, Webb 2006 s.111). Det stora antalet underliggare i gravarna på Östra Vrå kan därför rimligen ses som malstenar som förts till platsen från ett stort antal hushåll (Lidström-Holmberg 1998 s.138), troligtvis fler än vad som bott på den intilliggande boplatsen. Gravritualerna på Fågelbacken och ÖstraVrå har i så fall förenat personer från vad som i andra situationer var separata sociala sammanhang, människor från olika boplatser som sammanstrålade till den gruppöverskridande sammankomst som gravritualen utgjorde (Å. M. Larsson 2003 s.166-167). De deltagande handlingarna i hantering av de döda på begravningsplatsen förenade de närvarande i en gemensam kulturell praktik och gjorde dem till en del av ritualens community of practice. Såväl platsen som de specifika handlingarna kan ha varit betydelsebärande när ritualen skapats och reproducerats. Fågelbacken utgör med sitt topografiska läge på sandig udde på en ö i mellanskärgården, ett typiskt exempel på den typ av plats där många basboplatser återfanns under senmesolitisk tid. Medan denna typ av platser kom att spela en mer underordnad roll under tidigneolitikum när delar av bebyggelsen omlokaliserades till det inre av öar och fastland, så kan gravläggningarna på ön i Skärgården ha varit ett sätt att återknyta till det förflutna. Genom att gravlägga döda anförvanter i det landskap där förfäderna/förmödrarna levt sina liv i ett historiskt och mytologiskt förflutet, skapades och upprätthölls en länk till detta förflutna, till sitt ursprung (Sundström 2003, Knutsson 2004). Den ovan nämnda lokalen Norrfäbovägen i Gästrikland skulle kunna utgöra ytterligare ett exempel på en sådan tidigneolitisk begravningsplats, anlagd i ett landskap som bar associationer till ett förflutet som i högre grad präglats av ett liv på och vid havet. En sådan tolkning är dock inte applicerbar för gravar-
6 pl A t s A t t l e vA p l A t s A t t d ö – p l A t s e r F ö r k u lt u r e l l p r A k t i k i n o m mä l A r dA l e n s t r At t Bäg A r k u lt u r na på de landvända lokalerna Östra Vrå och Nävertorp. Gravanläggningarna på Östra Vrå präglas tvärtom av en rituell symbolik som anspelar på odling. Det är dock av intresse att notera att bägge lokalerna hör till en sen fas av tidigneolitikum. När gravarna på Östra Vrå och Nävertorp anlades, hade landvända lokaler i stil med Östra Vrå varit i bruk i mer än ett halvt millenium. Kanske hade ursprungsmyterna under denna period omförhandlats så att de nu handlade om mytologiska och historiska förfäder/förmödrar som tog upp röjningar i skogen, odlade säd och malde sädeskorn till bröd. Det är bestickande att denna symbolik blir synlig just kring det skede när de landvända gårdarna och byarna i inlandet försvinner ur det arkeologiska synfältet. Barngravarna på Östra Vrå hör till de yngsta 14 C-daterade lämningarna från en landvänd trattbägarboplats i Mälardalen/Bergslagen. Medan platserna där de döda anförvanter gravlagts, på detta sätt kan ha varit fyllda med historiskt betingad mening, så kan gravritualernas specifika handlingar, till exempel kremerandet av de döda, istället ha tjänat som ett medel att skapa en länk till geografiskt avlägsna grupper som kring samma tid även de förändrat sin livsföring och tagit upp aspekter av jordbruk och trattbägarkulturens materiella kultur. The role of rituals, for instance, can be understood in terms of community formation. Rituals connect local practices and identities to other locations across time and space. They are a form of engagement that can bolster imagination – by cultivating the sense of others doing or having done the same thing – and alignment – by channeling an investment of the self into standardized activities, discourses, and styles. (Wenger 1998 s.183) Med ett sådant perspektiv är det ingen tillfällighet att brandbegravningar präglar tidigneolitisk trattbägarkultur i hela TRBs norra gränsland från chelmno och lupawagrupperna i Polen, till Mälardalen och Bergslagen och, förmodligen, vidare till västra Mellansverige och kanske Oslofjorden. 113
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111: med ramverk av sten, till exempel d
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 133: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 136 and 137: ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139: Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141: möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142: Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146: Figur 8.7. Direkt daterade krukskä
Page 147 and 148: Figur 8.8. Direkt daterade krukskä
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?