Identitet i praktik - Identity in Practice

8 en A n n o r l u n dA t r At t Bäg A r k e r A m i k? tr At t Bäg A r e, k r A g F l A s k o r o c H l e r s k i v o r
muntlig uppgift). Av de anförda exemplen framgår att
odekorerade trattbägare ofta använts i ritualer och att
sådana även deponerats i samband med gravritualer på
Själland och Skåne (och på Fågelbacken) under TN I.
På Jylland är däremot gravkärlen från TN I ofta rikt
dekorerade, dekor som även täcker trattbägarnas eller
hankbägarnas buk (Fischer 1976 fig. 9, Kristensen 1991
fig. 8, Andersen & Johansen 1992 fig. 14, Liversage 1992
fig. 24). Vid sidan av enstaka odekorerade trattbägare
i gravarna på Fågelbacken, förekommer främst skärvor
från kärl med rik dekor, dekor som ibland också
applicerats just på buken (figur 8.16). Då bukdekor är
ytterligt ovanligt på trattbägare från boplatskontexter
i Mälardalen, känns det frestande att se detta som ett
specifikt drag för kärl som nyttjats i gravritualer, åtminstone
vad gäller första halvan av tidigneolitikum.
(Möjligen blir bukdekor vanligare i boplatskontext
under TN II, inom den efterföljande gropkeramiska
keramiktraditionen är i alla händelser bukdekor vanligt).
Medan jag argumenterade för att de rikt dekorerade
kärlen från offerkärret på Skogsmossen var ”vanliga”
boplatskärl som valts ut för att deponeras i ett rituellt
sammanhang, kan gravkärlen med bukdekor däremot
– med hänvisning till frånvaron av motsvarande kärl
på boplatser – förstås som kärl som tillverkats just för
begravningsritualen.
Två dekortyper har traditionellt använts för att särskilja
trattbägarkeramik från tidig gropkeramik, nämligen
tvärsnodds- och snördekor. Bagge skriver:
...fynd av enstaka tvärsnoddsornerade (någon gång
snörornerade) krukskärvor, vilka mestadels hittats på de
östsvenska Säter II-boplatserna, vilka skärvor emellertid
ansetts höra till Säter II-stilens keramik. Först på boplatsen
vid Fagervik, Krokeks sn, Ög, kunde författaren 1937
fastställa, att denna keramiktyp tillhörde ett äldre skede
(Bagge 1941 s.49).
Till denna åsikt anslöt sig Åberg:
Å Säter II-boplatsen framträder sålunda ett betydande
inslag av ren Vråkeramik, såväl enkelt snörornerad som
med tvärsnodd... (Åberg 1949 s.62)
Även Welinder har uttryckt en liknande åsikt: ”Snörintryck
och tvärsnoddsintryck förekommer inte alls på
boplatser med bara gropkeramik.” (Welinder 1987 s.114).
Welinder utgick från dessa dekortyper när han särskilde
trattbägarkeramik från gropkeramik på Fågelbacken.
I de förändringar som sker i keramikhantverket i
övergången mellan tidig- och mellanneolitikum i Mälardalen
och Bergslagen, sammanfaller således förändringen
i keramikens gods och ytbehandling, grovt sett
med övergivandet av tvärsnodd- och snördekor. Likväl
i mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n
är det inte alltid så, på exempelvis just Fagervik förekommer
en mindre andel av dessa dekortyper också på
vad som utifrån godsegenskaper definierats som tidig
gropkeramik (Bagge 1951 fig. 2, jfr. Graner & Larsson
2004 s.110).
Welinder understryker att många andra dekortyper är
gemensamma för trattbägarkeramik och gropkeramik:
De övriga elementen [dragna linjer, stämplar, streckmönster,
gropar] förekommer på båda sorters keramik. Detta
gäller också gropar. (Welinder 1987 s.114)
Påpekandet angående groparna är viktigt, då annars
terminologin (gropkeramik) kan förleda en att tro att
gropar är ett utmärkande drag för enbart gropkeramik.
Det har ibland i diskussioner på seminarier hävdats att
det finns kvalitativa skillnader mellan gropar i TRB- och
GRK-keramik, där de senare i så fall skall vara större
och koniska. Det är möjligt att så är fallet, men till detta
påvisats i en publicerad studie är det svårt att ta ställning
till frågan. Däremot föreligger en skillnad var groparna
applicerats på kärlen. På trattbägarkeramik bildar groparna
i förekommande fall en rad under mynningen och/
eller en rad vid övergången hals/buk (figur 8.16). På
gropkeramik är det vanligt med flera rader och gropar
kan också förekomma på buken.
Så som har påpekats av Timofeev, är det vanligt att
groparna på tidig GRK-keramik i Mälardalen är placerade
i rader som förskjuts i sidled. Undre radens grop har
placerats i mellanrummet mellan groparna i övre raden,
vilket ger upphov till ett sicksack eller schackbrädesmönster
(Timofeev 2000 s.212). Denna design är utmärkande
för finsk kamkeramik och rysk grop-kamkeramik och när
den uppträder på östsvensk gropkeramik ser Timofeev
den som ett stilistiskt lån från området öster om Östersjön.
Timofeev menar också att förtjockade mynningar
är en nyhet på den tidiga gropkeramiken och att också
detta är en design som hämtats från kamkeramisk kultur.
Förtjockade mynningar förekommer dock även på tidigneolitisk
trattbägarkeramik i Mälardalen och Bergslagen
(Florin 1938 s.22, 1958 s.125, Hallgren et al. 2004 s.30-
31). Inte desto mindre kan det vara så att förtjockade
mynningar är ett stilistiskt lån från kamkeramiken, men
som i så fall tagits upp redan under TN.
Även andra drag som särskiljer trattbägarkeramik i
Mälardalen/Bergslagen från samtida trattbägarkeramik i
Danmark/Skåne, skulle kunna förstås som stilistiska lån
inspirerade av kamkeramik från Åland eller finska fastlandet.
De karaktäristiska kompositionerna av vertikal
och horisontell tvärsnodd från exempelvis Skogsmossen,
förekommer på äldre tidig kamkeramik (Sperrings 1) på
det närbelägna Åland redan 1000 år tidigare (figur 8.17,
jfr. kapitel 4). På liknande sätt har Annebergs och Smällans
yttäckande kamstämpel i omväxlande vertikal och
153