Identitet i praktik - Identity in Practice

that constitute our community. Our competence gains its
value through its very partiality. As an identity, this translates
into a form of individuality defined with respect to
community. It is a certain way of being part of a whole
through mutual engagement. (Wenger 1998 s. 152)
Materiell kultur spelar en roll i att förankra en identitet
i historien, en historia man blir en del av genom deltagande
i praktik i ett socialt sammanhang:
We recognize the history of a practice in the artifacts,
actions, and language of a community. We can make use
of that history because we have been part of it and it is
now part of us; we do this through a personal history of
participation. As an identity, this translates into a personal
set of events, references, memories, and experiences that
create individual relations of negotiability, with respect to
the repertoire of a practice. (Wenger 1998 s. 153)
Enligt detta synsätt byggs alltså en identitet upp genom
deltagande i kulturell praktik. När människor i Mälardalen/Bergslagen
omkring 4000 f.Kr. tog upp keramikhantverk,
och började producera de ganska specifika
kärltyperna trattbägare, kragflaskor och lerskivor så formade
man inte bara lera till kärl, man byggde också upp
en identitet som var förankrad i just denna kulturella
praktik. I den mån nya medlemmar i gruppen av hantverkare
sedan lärdes upp, övertog, och reproducerade
redan existerande teknologiska recept, och anknöt till
en redan befintlig stil, så var detta en process där dessa
lärlingar gjorde praktiken och dess historia till sin. Hantverkets
praktik, och dess reifikationer i form av specifik
formgivning bidrog således även fortsatt till att skapa en
identitet som förenade medlemmar i de communities of
practice inom vilken praktiken reproducerades. Identitet
produceras emellertid inte enbart genom vad vi gör, utan
också genom vad vi inte gör:
We not only produce our identities through the practices
we engage in, but we also define ourselves through practices
we do not engage in. Our identities are constituted
not only by what we are but also by what we are not.
(Wenger 1998 s. 164)
Medan människorna inom Mälardalen/Bergslagens
trattbägarkultur tog upp keramikhantverk 4000 f.Kr.,
så avstod även framgent jägare-samlare grupperna inom
Dalarna och Norrlands skifferkultur från keramikhantverk.
Sedd ur ett community of practice perspektiv var detta
inte enbart ett teknologiskt val, utan ett val som bidrog
till att skapa, eller förstärka, en annan identitet.
Enligt Wenger skapas identitet genom en samverkan
av reifikation och deltagande inom ramen för praktik.
Identitet är därmed inte ett objekt utan en process, iden-
2 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t
titet omförhandlas genom hela livet. Centralt i formerandet
av en identitet är att förhålla sig till den sociala
kontexten och dess historia:
...newcomers . . . must find a place in relation to the
past. In order to participate, they must gain some access
– vicarious as it may be – to the history they want
to contribute to; they must make it part of their own
identities. (Wenger 1998 s.157)
En identitet inom ramen för praktik är därför en identitet
som inte enbart är individuell, och den kan ha ett tidsdjup
som överskrider den enskilda individens deltagande:
The temporality of identity in practice is thus a subtle
form of temporality. It is neither merely individual nor
simply linear. The past, the present, and the future are
not in a simple straight line, but embodied in interlocked
trajectories. It is a social form of temporality, where the
past and the future interact as the history of a community
unfolds across generations. (Wenger 1998 s.158)
Som nämnt är varje individ medlem i många communities
of practice, var och ett karaktäriserat av sin praktik,
och sitt sociala sammanhang. I respektive kontext gör vi
olika erfarenheter, uppför oss olika, och formerar olika
aspekter av vår identitet. En identitet är därför alltid
mångbottnad. Liksom praktik inte bara är lokal, utan kan
vara en del av konstellationer av communities of practice, så
är inte heller en identitet enbart lokal:
In our communities of practice we come together not only
to engage in pursuing some enterprise but also to figure out
how our engagement fits in the broader scheme of things.
Identity in practice is therefor always an interplay between
the local and the global. (Wenger 1998 s. 162)
Wenger diskuterar formerandet av en identitet i termer
av identifikation och förhandlingsbarhet (negotiability).
Med förhandlingsbarhet avses individens roll i tolkningen
och skapandet av de betydelser som är centrala
i ett socialt sammanhang. Förhandlingsbarhet är därför
också avhängigt det sociala sammanhanget, och vår
position inom detta sammanhang. Med identifikation
avses hur ”tillhörighet” blir en integrerad del av vår
identitet, en process som inkluderar både reifikativa och
deltagande aspekter. Att själv, eller av andra, identifieras
”som någonting”, som tillhörig en kategori eller roll är
en reifikativ process, att identifiera sig ”med någonting”,
är en deltagande process enligt Wenger. Identifikation
innebär inte enbart en relation mellan individer, utan
också mellan kategorier, och deras sociala och materiella
sammanhang:
35