Identitet i praktik - Identity in Practice

emergence of tribe as a primary functional and conceptual
unit in Indian-White relations. (Cornell 1988a s.33).
I och med upprättandet av reservat, administrerade under
Indianbyråns byråkrati, kom det som ursprungligen
varit en flexibel, förhandlingsbar och identitetbaserad
gruppindelning, att ytterligare cementeras, transformeras
och hierarkiseras.
Once largely a conceptual and cultural construct, defined
for Indians in terms of a sense of peoplehood and shared
cultural practice, by the mid-twentieth centuary tribe had
become a political and legal construct... (Cornell 1988a
s.340-41).
I det förkoloniala Nordamerika var en stam, enligt Cornell,
grupper av individer förenade i gemensamt deltagande
i kulturell praktik och i delade trosföreställningar,
individer som också var förenade i gemensamma sociala
nätverk och i ömsesidig interaktion, faktorer som bidrog
till att skapa en känsla av gemensam identitet.
At the heart . . . lay real or assumed lineal ties and systems
of religious or cosmological beliefs, as well as language
and other cultural phenomena and historical and often territorial
continuities. But whatever the particular structure
of the identity system, the point is the product of collective
participation in its various elements: a self-conscious
peoplehood. (Cornell 1988b s.74-75).
Stamidentitet som den diskuteras av Cornell har således
uppenbara beröringspunkter med etnicitet (Cornell
1996), ett ämne som diskuteras vidare i kapitel 2.7.
Från en australisk horisont har Joseph Birdsell försvarat
relevansen i stambegreppet: ”The fact remains
that the tribal entities are real both to the aborigines
and to those anthropologists who choose to investigate
them...” (Birdsell 1973 s.339). Att stammar (ibland)
är ”verkliga” betyder inte nödvändigtvis att det är
oproblematiskt att definiera och avgränsa dem. Harry
Lourandos, som liksom Birdsell studerar Australiens
jägare-samlare skriver:
Aboriginal society was clan-based and groups of related
clans, speaking similar languages, coalesced socially and
politically into larger named units, often referred to as
’tribes’. Groups of ’tribes’ or dialectal languages, also
formed socio-political alliances. In reality however, individuals
and groups were aligned linguistically, socially and
politically to each other in varying ways. Because of these
overlapping ties, definitions of ’tribe’ have always been
somewhat problematical. (Lourandos 1997 s.38).
2 ku lt u r, p r A k t i k o c H i d e n t i t e t
Om gränser mellan stammar är diffusa och svårfångade
i etnografin, bör det vara ännu svårare att urskilja dem
arkeologiskt. Jag kommer därför inte att försöka urskilja
”stamterritorier” i det arkeologiska materialet. Likväl kan
idén om stam vara meningsfull, då den konkretiserar
geografiskt mer vidsträckta sociala sammanhang inom
vilken aspekter av kultur kan reproduceras. Konceptet
stam kommer därför att figurera i diskussionen av regionala
och överregionala mönster, utan att för den skull
pekas ut som geografiska enheter.
När Linton diskuterade social organisation, mobilitet
och bofasthet bland jägare-samlare och jordbrukare
så fäste han inget avseende vid om näringsekonomin
var baserade på vilda eller domesticerade resurser, han
beaktade enbart hur näringen var organiserad, vilket i
sin tur hade implikationer för hur samhället var organiserat
(Linton 1936 s.212-216). I enlighet med detta
tillmätte Sahlins ingen vikt vid närvaro eller frånvaro
av jordbruk vid klassificeringen av ett samhälle som
ett stamsamhälle, och bland de etnografiska exempel
han diskuterade fanns både jägare-samlare och grupper
som bedrev jordbruk (Sahlins 1968 s.29-40). Lintons
och Sahlins perspektiv kan ses i kontrast till mycket
som skrivits om förhållandet mellan jordbrukare och
jägare-samlare under stenåldern, där många förutsatt
en principiell skillnad mellan grupper som levt av vilda
eller domesticerade resurser (t.ex. Denell 1985). Lintons
ståndpunkt har på senare år fått stöd av Lourandos
(1997) och Roscoe (2002), som utifrån etnografiska
erfarenhet av jägare-samlare och trädgårdsodlare betonat
principiella likheter mellan segmentära samhällen,
oavsett om dessa levt av vilda eller domesticerade
resurser.
Lourandos jämförde jägare-samlare från Australien
med vad han kallar hunter-horticulturalists (trädgårdsodlare
som även jagar och samlar) kring Torres Strait och på
Nya Guinea. Hos såväl jägare-samlarna som jägare-odlarna
är släktskap en grundläggande princip för hur social
interaktion är organiserad. Hos båda grupperna finns
allianssystem med gruppöverskridande ritualer, festande
och utbyte, och såväl i Australien som på Nya Guinea
förekommer överskottsproduktion för att möjliggöra
sådana gruppöverskridande sammankomster.
Social interaction in both groups is organised by kinship,
with differential power structures controlling
both production and reproduction. . . Alliance systems
also share similarities, with complex intergroup ritual,
feasting and exchange. . . production is stimulated and
intensified in Highland New Guinea to meet demands
of alliance (feasting, exchange) . . . and this description
may be extended also to Australia. Australian Aboriginal
production, such as creation of surpluses through processing
and the storage of foods, was also intensified
27