Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

mer i berggrunden i Dalarna (Lannerbro 1976 s.21, Taffinder 1998 s.116), men har att döma av avfallet på boplatserna inte nyttjats för redskapstillverkning under tidigneolitikum. Längs mellersta Norges kust är hälften av de talrikt förekommande skifferknivarna av röd skiffer, trots att röd skiffer inte finns att tillgå lokalt. Vid sidan av färdiga redskap är även knivämnen i röd skiffer vanliga, vilket visar att det lokalt producerats redskap av ett främmande råmaterial. Den röda skiffern har troligen anskaffats genom utbyte eller direkta expeditioner, från området längs fjällkedjans östra rand i dagens Sverige (Søborg 1988 s.231-237). Den vidsträckta distributionen av skifferredskap kan geografiskt väl mäta sig med cirkulationsnätet för tidigneolitiska flintyxor inom södra Skandinaviens trattbägarkultur. I Mälardalen har man både cirkulerat färdiga tunnackiga yxor av främmande material och tillverkat egna sådana i lokala material (kapitel 9.1.1), en parallell till hur skiffer hanterats i Dalarna. Färdiga skifferföremål som knivar har även förts över gränsen, från fångstmännen i Norrland till Mälardalens trattbägarbönder. Men här rör det sig enbart om import av exotiska färdiga föremål, det fanns ingen lokal produktion av tidigneolitiska skifferknivar i Mälardalen (se vidare kapitel 9.2.2). Vid sidan av råmaterialet och de karaktäristiska slipade knivarna och spetsarna, pekade Gjessing också på andra drag som karaktäriserade det han kallade skifferkultur, till exempel krumryggade hålyxor, traditionen att dekorera stenredskap med vinkel eller sick-sack ornering samt specifika former av hällkonst (Gjessing 1945 s.214- 215, 282, jfr. Ramstad 1999 s.16). Ett annat förenande drag är vallomgärdade bostäder med försänkt golv, en typ av lämning som omväxlande går under benämningen grophus, hyddbotten, boplatsvall, tuft, skärvstensvall, semisubterranean house etc. Gemensamt för dessa är just ett försänkt golvplan, samt en omgivande vall eller intilliggande hög. Även om det finns en viss variation mellan dessa bostadslämningar, har jag en känsla av att de olika benämningarna främst avspeglar olika forskningstraditioner. Jag försöker därför använda samma begrepp om alla dessa konstruktioner: vallomgärdade hus med försänkt golvplan (jfr. Damm 2006 tab. 1). Ett av de vallomgärdade husen med försänkt golvplan har förkolnade konstruktionsdetaljer bevarade, som visar att det rör det sig om en timrad konstruktion med liggande stockar (Boaz 1997). Medan de ursprungliga timmerkonstruktionerna varit rektangulära, har postdepositionella processer gjort att de försänkta golven framträder som ovala eller runda sänkor. Det är möjligt att även andra byggnadstekniker varit i bruk vid sidan av timrade konstruktioner, Simonsen menar att väggarna i de vallomgärdade husen med försänkt golv byggts av torv i Nordnorge (Simonsen 1975 s.367-371). Varianter av hustypen förekommer från Hedmark och Dalarna 256 Fr e d r i k HAllgren i söder till nordligaste Norge i norr (Hesjedal 1996, Hesjedal & Niemi 2003, Boaz 1997, Lannerbro 1997, Lundberg 1997, Flink 2005) och från Trøndelag i väster till Norrbotten i öster (Loeffler & Westfal 1985, Søborg 1988b, Pettersen 1994, 1999, Loeffler 1998, Knutsson & Vogel 2000, Vogel & Knutsson 2000). På boplatser i inlandet återfinns ofta några enstaka hus, på kustlokaler kan det röra sig om många tiotals hus arrangerade i rader längs forna havsstränder. På boplatsen Slettnes på ön Sørøya i västra Finnmark finns till exempel 180 huslämningar, varav 80 bedöms vara tidigneolitiska (Damm et al. 1993, Hesjedal et al. 1993, Hesjedal 1996). De tidigneolitiska husen fördelar sig på fyra grupper om vardera c. 20 hus längs med stranden av Slettnesodden. Husen ligger i rader efter strandlinjen, med successivt yngre hus på lägre nivåer. Utifrån resultaten av serier av 14 C-dateringar bedöms två-tre av husen inom respektive husgrupp ha varit i bruk samtidigt, vilket ger åtta-tolv samtida hus på Slettnes (Hesjedal et al. 1996 s.206-209). Skifferkulturen utmärks även av en frånvaro av saker som karaktäriserar omgivande kulturer. Således förekom inte odling och fädrift inom skifferkulturens område under tidigneolitikum, ej heller keramik, trots att keramik vid denna tid var i bruk både söder (trattbägarkeramik) och öster (kamkeramik) om det aktuella området. I likhet med att nordskandinaviska skifferknivar förts över gränsen till Mälardalens trattbägarkultur, så har yxor med ursprung i trattbägarkulturen cirkulerats inom skifferkulturens område (figur 10.20), men som var fallet med Figur 10.20. Tunnackig bergartsyxa (14,6 cm) funnen på den tidigneolitiska skifferkulturlokalen Persmyra R112, Hedmark, Norge. Efter Boaz (1997 fig. 72). Figure 10.20. Thin-butted ground-stone axe (14.6 cm) from the Early Neolithic Slate Culture site Persmyra R112, Hedmark, Norway. After Boaz (1997 fig. 72).
10 öv e r r e g i o n A l A s o c i A l A s A m m A n H A n g u n d e r tidigneolitikum Figur 10.21. Spridningen av skifferknivar med djurhuvud i Fennoskandinavien. Baserad på Lindqvist (1994 fig. 4.1). Figure 10.21. The distribution of slate knives with animal heads in Fenno-Scandinavia. Based on Lindqvist (1994 fig. 4.1). skifferknivarna i Mälardalen, så har TRB-yxorna varit exotiska föremål och har inte producerats lokalt. När jag i kapitel 10.1 sökte fastställa trattbägarkulturens nordgräns använde jag mig bland annat av spridningskartor över tunnackiga yxor och mångkantiga stridsyxor. Skifferkulturens skifferyxor är föga studerade inom den arkeologiska forskningen och lite är känt vad gäller typologisk och kronologisk variation eller geografisk spridning. Något bättre är källäget vad gäller skifferknivar, som är ett återkommande inslag på lokaler från tidigneolitisk skifferkultur (Hallgren under arbete). Problemet med denna materialkategori är att skifferknivar även förekommer under senmesolitisk och även senare neolitisk tid. I brist på bättre alternativ kommer jag likväl att använda mig av skifferknivarna i den fortsatta diskussionen. I begreppet skifferkniv inkluderar jag både raka och böjda, liksom både eneggade och dubbeleggade knivar av skiffer (raka dubbeleggade knivar kallas stundom dolkar). Med skiffer menar jag det som enligt arkeologisk praxis bedöms som skiffer, vilket inkluderar bergarter som geologer kallar lerskiffer, alunskiffer, glimmerskiffer och fyllit (Taffinder 1998 s.115). Det saknas en översikt över det totala beståndet av Figur 10.22. Spridningen av skifferknivar i södra och mellersta Norge. Efter Søborg (1988). Figure 10.22. The distribution of slate knives in Southern and Central Norway. After Søborg (1988). skifferknivar i Fennoskandinavien, men det föreligger spridningskartor över skifferknivar med djurhuvudskaft (Meinander 1965, Lindqvist 1994). Det tiotal djurhuvudknivar som hittats i daterande sammanhang hänförs till perioderna senmesolitikum, tidigneolitikum och mellanneolitikum (Simonsen 1955, Hjolman 1964, Meinander 1965 s.5-10, Edgren 1966 s.64, plansch 25, Meschke 1967 s.51, Baudou 1973 s.14, Bakka 1976 s.18, Helskog 1980 s.50, Olsen 1994 s.68-69, 83, Lundberg 1997 s.37- 42). Djurhuvudknivarna har en rumslig utbredning som framförallt omfattar det område av Skandinavien där keramikhantverk ej förekom under tidigneolitikum, det vill säga området norr om trattbägarkulturen och väster om den kamkeramiska kulturen (figur 10.21). Skifferknivar som inte har djurhuvud har samma huvudsakliga utbredningsområde som de med djurhuvud. I Norge förekommer de framförallt norr om Vestlandet, det vill säga i mellersta och norra Norge (figur 10.22), i Sverige är flertalet funna norr om Gästrikland (Bakka 1976 s.164, Thrash Helskog 1983 s.64, Søborg 1988a, Karman 1989 s.16, Olsen 1994 s.54-56, jfr. figur 9.30). Figur 10.21 och 10.22 antyder det rumsliga omfånget av en traditionskrets där tillverkning, användning och distribution av 257
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 205 and 206: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 255: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 273 and 274: 11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 281 and 282: Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284: Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 287: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 290 and 291: On all these places and routes, eac
Page 292 and 293: ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295: Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297: Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299: Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301: Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303: Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305: Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?