Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Figur 10.37. 14C-dateringar från faser av neman, zedmar, och narvakultur som är samtida med tidigneolitisk trattbägarkultur (Timofeev et al. 1995, Gumiński 1997, Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002, Piličiauskas 2002, Eriksson et al. 2003). Figure 10.37. 14C dates of phases of the Neman, Zedmar, and Narva Cultures contemporary with the Early Neolithic Funnel Beaker Culture (Timofeev et al. 1995, Gumiński 1997, Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002, Piličiauskas 2002, Eriksson et al. 2003). liksom med bosättningarna från trattbägarkultur i de närbelägna provinserna Pommern och Chelmno (figur 10.37). Norr om nemankulturen, i ett mindre område i norra Polen och i Kaliningrad, finns en annan variant av Forest Neolithic kallad zedmarkultur (figur 10.15) (Timofeev 1988, 1991, 1998, Timofeev et al. 1995, Gumiński & Fiedorczuk 1990, Gumiński 1997, 1998). Zedmarkulturens status som ”arkeologisk kultur” är omtvistad. Vissa har sett zedmarkomplexet som en variant av nemankultur (Rimantienė 1992 s.116-119), andra som en variant av narvakultur (Girininkas 1998), medan Timofeev, Gumiński och Fiedorczuk betonar zedmarkulturens särprägel. Zedmarkeramiken utmärks av höga, vasliknande kärl med smal flat botten (figur 10.38), spetsiga bottnar förekommer också, men är mindre vanliga (Timofeev 1991 fig. 20, Timofeev et al. 1995 fig. 5). Såväl växter, krossade molluskskal och krossad sten förekommer som magring. Till skillnad från vad fallet är med sen nemankultur så är zedmarkomplexet väldaterat (figur 10.37). 268 Fr e d r i k HAllgren Figur 10.38. Zedmar kruka från boplatsen Zedmar D (Timofeev et al. 1995 fig. 5). Figure 10.38. Zedmar vessel from the site Zedmar D (Timofeev et al. 1995 fig. 5). Flera zedmarboplatser ligger i våtmarker och har tämligen goda bevaringsförhållanden för ben. Från boplatsen Dudka finns 2300 artbestämda ben från TN I och 1200 ben från fasen som omfattar TN II – MN A, bägge faserna domineras av fisk, bland däggdjuren dominerar kronhjort och rådjur. Nötboskap finns representerad med fyra ben under TN I och 14 under TN II – MN A, under den senare fasen förekommer också 6 ben från får/get (Gumiński 1998). Det blygsamma inslaget av tamdjur ses som ett resultat av kontakter med jordbrukande grupper längre söderut (Timofeev 1991 s.22-23). På Dudka hittades också flera fragment av importerade trattbägare (Gumiński & Fiedorczuk 1990 s.56, 67-68, Gumiński 1997). Flertalet av dessa är i likhet med trattbägarkeramik från centrala Polen chamottemagrade, medan ett fragment har både chamotte och skalmagring. Magring med krossade skal är ett drag som utmärker zedmarkeramik och narvakeramiken (se nedan), men som diskuterats i kapitel 10.1.3, togs denna tradition upp inom trattbägarkulturen i Chelmno och det är troligt att
10 öv e r r e g i o n A l A s o c i A l A s A m m A n H A n g u n d e r tidigneolitikum skärvan från Dudka kommer från den senare regionen. Även på zedmarlokalerna i Kaliningrad finns enstaka ben av tamdjur i material som i övrigt helt domineras av vilda djur. På exempelvis Zedmar D påträffades fyra ben av nötboskap och fyra ben av får bland totalt 800 artbestämda däggdjursben. De vanligaste djurarterna var vildsvin (240), uroxe (210) och kronhjort (190) (Timofeev 1991 s.19). I delar av Litauen, Lettland, Estland och västra Ryssland fanns under TN det som kallas sen narvakultur (Timofeev 1988, 1990, Rimantienė 1992, Girininkas 1998, Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002, Brazaitis 2002, Bērziņš 2003). Den äldre fasen av narvakultur diskuterades kortfattat i kapitel 4, här skall material som är samtida med Skandinaviens TN tas upp (figur 10.15 och 10.37). Under denna fas finns flera lokala varianter av narvakeramik, till exempel klassisk narva, sarnate, piestinia, usviaty, varianter som av vissa ses som stilar, av andra som separata kulturer. Liksom tidigare förekommer två typer kärl, spetsbottnade krukor samt låga keramiklampor (figur 10.39). Den klassiska narvakeramiken är magrad med växter och krossade molluskskal men under denna fas dyker också bergartsmagrad keramik upp. Kärlen är ofta grovt avstrukna på utsidan, vilket ger en vertikalt strierad yta, dekoren domineras av kamstämpel och gropar. Den sena narvakeramiken uppvisar därtill stundom dekortyper som Timofeev ser som lånade från östlig trattbägarkultur, som enkla stämplar, skårstreck, tvärsnodd och snördekor (Timofeev 1990 s.142). På lokalen Zvidze förekommer också skärvor av importerade trattbägare, i likhet med vad som var fallet på zedmarboplatsen Dudka som nämndes ovan (Loze 1988 s.207). Narvakulturen ses traditionellt som en jägare-samlare ekonomi (Dolukhanov 1993 s.132, Brazaitis 2002 s.69), men det verkar som om ekonomin förändras från uteslutande vilda resurser under dess äldsta fas (jfr. kapitel 4), till ett inslag av fädrift under den period som motsvarar Skandinaviens mellanneolitikum. Från exempelvis Zvidze i östra Lettland rapporteras tamdjur utgöra 19% av däggdjursbenen (MIND) i lager som dateras till MN A (4540±60 – 4370±80 BP, dateringar utförda på trä) (Loze 1988, Vasks et al. 1999 s.298). Vad gäller narvaboplatser samtida med Skandinaviens TN har jag bara hittat uppgifter från Šventoji 4B/2B i västra Litauen, där gris som enda domesticerade art utgör 0.3% av de bestämda djurbenen (Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002 s.13). Ett möjligt undantag är boplatsen Kreutonas 1B i östra Litauen där får/get, nötboskap och tamsvin tillsammans utgör 6% av djurbenen. Kreutonas 1B har typologiskt daterats till perioden 4450 – 4050 BP (Girininkas 1998 s.19), men 14 C-datering av två gravar på lokalen har oväntat gett dateringar till 5580±65 BP och 5350±130 BP (Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002). Det är oklart om gravarna på Kreutonas 1B hör till samma fas som bo- Figur 10.39. Narva kärl från senmesolitisk och tidigneolitisk tid. Kärl 1-5 kommer från Šventoji, 7-11 från Kretuonas. Efter Rimantienė (1992 fig. 3 med modifikationer). Figure 10.39. Narva vessels from the Late Mesolithic and Early Neolithic (according to the Scandinavian chronology). Vessel 1-5 from Šventoji, vessel 7-11 from Kretuonas. After Rimantienė (1992 fig. 3 with modifications). platsmaterialet och djurbenen och det vore här önskvärt att datera tamdjursbenen direkt. Det tidigneolitiska arkeologiska materialet i större delen av Estland kan hänföras till kamkeramisk kultur fas II, (typisk kamkeramik, Ka II) av samma typ som i Finland. Då det saknas 14 C-dateringar från estländsk Ka II kan detta material bara dateras typologiskt i analogi med den finska kronologin (jfr. kapitel 12.2). Till skillnad från i Finland så finns ingen äldre kamkeramik i Estland, det föregående skedet präglades istället av tidig narvakeramik (kapitel 4), en keramiktyp som också lever kvar i delar av Estland (jfr. lokalen Kääpä i figur 10.37). Kriiska har granskat teknologiska egenskaper hos Ka II keramik från Narvaflodens nedre lopp. Keramiken är tillverkad av varvig glacial lera och är magrad med krossad granit, kärlen har byggts upp med ringling i N-teknik och har bränts i hög temperatur (c. 900 o C). Ka II keramiken skiljer sig från estländsk narvakeramik genom att den senare oftare är tillverkad i U-teknik, har växtmagring och har bränts vid lägre temperatur (Kriiska 1996). I likhet med vad fallet är i Finland, saknas tamdjur helt i de osteologiska materialen från Estlands Ka II boplatser (Lang 1999a s.327-328, Kriiska 2001). I delar av Baltikum omnämns vidare vad som benämns kam-gropkeramik kultur (Timofeev 1988 s.208- 210, 1990 s.140-142, Rimantienė 1992). Det är för mig oklart hur kam-gropkeramik förhåller sig till samtida finsk och estländsk ”typisk kamkeramik”. Stundom tycks de båda begreppen användas synonymt (Antanaitis-Jacobs & Girininkas 2002 s.10). Rimantienė skiljer mellan kam-gropkeramik och den finska kamkeramiken, men betraktar den estländska kamkeramiken som en variant av kam-gropkeramik (Rimantienė 1992 s.120). Meinander såg ”grop-kamkeramisk kultur” (notera den annorlunda skrivningen) som en synonym till kamkeramisk kultur (Meinander 1961 s.5). Inom nutida fennoskandinavisk arkeologi pratas om ”grop-kamkeramik” som 269
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 267: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 273 and 274: 11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 281 and 282: Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284: Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 287: 11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 290 and 291: On all these places and routes, eac
Page 292 and 293: ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295: Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297: Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299: Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301: Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303: Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305: Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307: Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309: Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311: Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313: Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315: Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317: Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?