Identitet i praktik - Identity in Practice

Figur 8.12. Trattbägarkeramik från Smällan 2, Södermanland, en
kontext som dateras till en tidig fas av tidigneolitikum. Efter Kihlstedt
(1996), Olsson et al. (manuskript).
Figure 8.12. Funnel Beaker pottery from Smällan 2, Södermanland,
a context that is dated to an early phase of the Early Neolithic. After
Kihlstedt (1996), Olsson et al. (manuscript).
Figur 8.13. Trattbägarkeramik från Anneberg, Uppland, en kontext
som dateras till en tidig fas av tidigneolitikum. Efter Segerberg
(1999). Skala 1:2.
Figure 8.13. Funnel Beaker pottery from Anneberg, Uppland, a
context that is dated to an early phase of the Early Neolithic. After
Segerberg (1999). Scale 1:2.
150
Fr e d r i k HAllgren
är dekoren begränsad till området närmast mynningen,
men yttäckande halsdekor förekommer också på enstaka
kärl (figur 8.13). Det går inte att avgöra vilka av dessa
dekortyper som hör samman med de äldsta dateringarna
från lokalen.
Det finns några återkommande drag när det gäller
vilka delar av trattbägarna som har försetts med dekor
inom Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur. Dekor
är vanligast på och strax under kärlens mynning,
vanligt är också dekor som täcker kärlens hals. Inte sällan
markeras övergången hals/skuldra/buk med en bård av
från halsdekoren avvikande ornament. En typisk komposition
är att ett dekorelement (t.ex. tvärsnodd) har
applicerats tvärs mynningen, horisontellt på halsen och
sedan vertikalt på skuldran. Stundom förekomer kärl
med en rad intryck under mynning men i övrigt odekorerad
hals och sedan en rad intryck vid övergången hals/
buk. Randdekoren är ofta applicerad tvärs mynningen,
så att den når ner en bit på halsen på såväl kärlväggens
ut- som insida. Mera sällsynt har kärlets insida dekorerats
i en zon som sträcker sig 3 – 4 cm ned från mynningsranden
(figur 8.14). Trattbägare med dekor på buken
är sällsynta och tycks under TN I främst förekomma i
samband med begravningar (se vidare nedan). Även om
dekor är i fokus i detta avsnitt, så skall det understrykas
att det är vanligt med odekorerade trattbägare under
hela tidigneolitikum.
Förekomsten av både odekorerade och rikt dekorerade
trattbägare under samma tidsavsnitt av tidigneolitikum,
har diskuterats av Sundström som ett exempel på
en distinktion mellan funktionellt (profant) och rituellt
(Sundström 2003 s.166-175). De rikt dekorerade trattbägarna
ses som rituella och de sparsamt dekorerade som
funktionella. Tudelningen är problematisk eftersom den
bortser från möjligheten att samma föremål kan ha både
rituella och profana associationer i olika sammanhang
och skilda kontexter. Tillämpades samma klassifikation
på nutida kyrkor, skulle man särskilja sparsamt dekorerade
protestantiska kyrkor, från rikt dekorerade katolska
kyrkor, utan att för den skull ha avgränsat rituellt från
profant.
Sundström hänvisar till några specifika fynd som stöd
för sitt resonemang, bland annat till att keramiken i offerkärret
på Skogsmossen har en högre dekorfrekvens än
keramiken på den intilliggande boplatsen. Det är riktigt
att dekorfrekvensen beräknat på skärvvikt, är högre i
kärret (18%) än på boplatsen (9%) på Skogsmossen.
Likväl är dekorfrekvensen från bägge kontexterna lägre
än dekorfrekvensen på den närbelägna och delvis samtida
boplatsen Hjulberga 1 (23% - Hulthén & Welinder 1981
s.219). I kärlinventariet från offerkärret på Skogsmossen
finns flera krukor med sparsam eller ingen dekor (figur
8.15a-f). De rikt dekorerade krukorna i offerkärret har
många direkta motsvarigheter i skärvmaterialet från bo-