Identitet i praktik - Identity in Practice

I Estland, Lettland, Litauen och delar av Vitryssland
finns ett arkeologiskt komplex kallat narvakultur (figur
4.1), som i likhet med kamkeramisk kultur karaktäriseras
av en jägare-samlare ekonomi (Dolukhanov 1993
s.132, Timofeev 1998 s.229-232, Brazaitis 2002 s.69).
Inom narvakultur förekommer två typer av kärl, stora
spetsbottnade krukor samt låga skålar som ibland använts
som lampor (figur 4.9). Keramiken är magrad med
krossade snäckskal och växter (Loze 1988 s.207, Kriiska
1996 s.374). Dekoren domineras av mönster uppbyggda
av grunda gropar, men dragna linjer och gropintryck förekommer
också, odekorerade kärl är vanliga (Loze 1988
s.207, Timofeev 1988 s.207, 1990 s.135, Brazaitis 2002
s.69). Dateringarna från narvakultur i figur 4.8 kommer
från lokalen Zvidze i Lettland, en stratifierad inlandslokal
belägen i östra delen av landet. Från Zvidze föreligger
ett stort antal dateringar från mellanmesolitisk till mellanneolitisk
tid, dateringarna från narvakultur spänner
över intervallet 6535±60 – 5320±50 BP. I figur 4.8 listas
endast prover med för mig kända provmaterial (trä, träkol
eller blandade prover med trä, kol och nötskal) som är
äldre än 6000 BP. Jag känner inte till träslag och egenålder,
men då det rör sig om en lång serie dateringar så
torde det vara tämligen säkert att konstatera att keramiken
uppträder före 5300 f.Kr. i narvakultur, och kanske
så tidigt som 5500 f.Kr.
Söder om narvakulturens område, i nordöstra Polen,
södra Litauen och västra Vitryssland finns ett tidigt
keramiskt komplex som kallas nemankultur (figur
4.1)(Kempisty 1986, Černjawskij 1987, Timofeev 1988,
1998a, 1998b, Rimantienė 1992, 1999, Sulgostowska
1998, Piličiauskas 2002). [Termen nemankultur används
stundom också för en äldre akeramisk mesolitisk tradition
i samma område]. Lerkärlen inom nemankultur
karaktäriseras av svagt profilerade krukor med spetsig
botten (figur 4.10). Under den äldre fasen (dubičiai), som
är av intresse här, var keramiken framförallt magrad med
växtmaterial, mer sällan med krossad bergart, kalksten
och krossade snäckskal. Under en senare fas kom krossad
bergartsmagring att dominera och kärlen gavs en
mer markerad profil. Kärlen är i allmänhet uppbyggda
av snett sammanfogade lerringlar, några krukor uppges
vara formade mot en matris. Dekoren är ofta applicerad
i horisontella zoner eller som nätmönster. Kärl utan dekor
är vanliga. Ett särdrag är gropintryck applicerade på
kärlväggens insida så att en bula bildas på kärlets yta.
Det sparsamma osteologiska materialet från tidiga
nemanlokaler innehåller uteslutande ben från vilda arter
(Sulgostowska 1998 s.92-93). I figur 4.8 är nemankultur
representerad av dateringar från Katra 1 och 2 från sydöstra
Litauen. Bägge lokalerna innehåller keramik från
dubičiai-fasen (Piličiauskas 2002 s.127). Det framgår inte
vilket provmaterial som daterats i den för mig tillgängliga
litteraturen, men troligtvis rör det sig om träkol,
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e n r u n t östersjön
Figur 4.9. Tidig narvakeramik från Osa, Lettland (Zagorskis 1973
fig. 1).
Figure 4.9. Early Narva vessels from Osa, Latvia. After Zagorskis
(1973 fig. 1).
Figur 4.10. Tidig nemankeramik (dubičiai-phase). Efter Černjawskij
(1987 s.436).
Figure 4.10. Early Neman vessels (dubičiai-phase). After Černjawskij
(1987 p.436).
då flertalet nemanlokaler ligger på sandmark där andra
organiska material inte bevaras. Vid sidan av dateringarna
från Katra finns ytterligare ett par dateringar publicerade
från Litauen och nordöstra Polen (Sulgostowska 1998
s.92, Pilièiauskas 2002 s.127).
Längs Östersjöns södra stränder förekommer ett
komplex kallat erteböllekultur (EBK), som omfattar delar
av norra Polen och norra Tyskland, samt Danmark
och Skåne (jfr. figur 4.1) (Jennbert 1984, 1998, Ilkiewicz
1989, Larsson 1990, Czerniak & Kabaciński 1997, Andersen
1998, Price 2000, Fischer 2002, Hartz et al. 2002).
Liksom är fallet med narvakultur uppvisar erteböllekul-
65