Identitet i praktik - Identity in Practice

6 pl A t s A t t l e vA p l A t s A t t d ö – p l A t s e r F ö r k u lt u r e l l p r A k t i k i n o m mä l A r dA l e n s t r At t Bäg A r k u lt u r
fisk och säl, men vi vet att man tillbringade delar av året
på strandvända boplatser, att de fiskade abborre under
vårleken och att de nätade vikaresäl mörka höstkvällar
eller jagade dem från isen under vårvintern.
På flera landvända lokaler har rester av stolpbyggda
mesulahus påträffats, en hustyp som vanligen benämns
mossbyhus efter den först identifierade konstruktionen
av aktuellt slag som påträffades på trattbägarboplatsen
Mossby i Skåne (M. Larsson 1992 s.66-77, jfr. Artursson
et al. 2003 s.45-51, 64-72). Från Skumparberget föreligger
en välbevarad stolpkonstruktion som är närmast
identisk med huset från Mossby (Apel et al. 1997). Från
de närbelägna lokalerna Tjugestatorp och Skogsmossen
finns två mer fragmentariska huslämningar, vars bevarade
delar dock stämmer väl med huset från Skumparberget
(Artursson 1996, Hallgren et al. 1997). Husen
mäter c. 12 x 6 m och har en utsträckning av omkring 75
m 2 (figur 6.2). På den strandvända lokalen Fågelbacken
påträffades flera halvcirkelformade stolpkretsar, 6 x 5
m, som uppvisar likheter med gavlarna till mesulahusen
och tanken har framförts att dessa mindre byggnader
representerar ett strukturell segment av den större enhet
som förkroppsligas i husen på inlandslokalerna (Apel et
al. 1995 s.101-103, Lekberg 1997b).
Florin beskrev vad han tolkade som fyrsidiga stengrunder
till hus på Östra Vrå och Mogetorp (Florin 1938,
1958). Medan anläggningarna på Östra Vrå för mig känns
väldigt otydliga, så är husgrunden från Mogetorp utan
tvivel en anlagd stenkonstruktion (tvärtemot vad som
antyds av Petersson 1999 s.38-39). Så som utvecklas i
kapitel 6.2.2 så finns det emellertid skäl att ifrågasätta
ifall stenkretsen inte är en del av en långhög snarare än
ett boningshus. I botten av golvlagret till konstruktionen
(under det jag tolkar som en långhög), påträffade Florin
sex stolphål (10-20 cm i diameter, c. 50 cm djupa), vilkas
inbördes läge uppvisar vissa likheter med planlösningen
i hus av mossbytyp. Enligt ett sådant tolkningsalternativ
skulle stolparna från Mogetorp utgöra mittraden och
den nordöstra väggraden i en mesulakonstruktion, den
saknade sydvästra väggraden skall i så fall delvis ligga utanför
Florins schakt. Enligt denna idé skulle således långhögen
vara byggd ovanpå lämningarna av ett stolpbyggt
hus som tidigare stått på platsen, ett fenomen som är
välbelagt i Sydskandinavien (t.ex. Bygholm Nørremark,
jfr. Rønne 1979, Rudebeck 2002 s.122). Stolphålen är
fyllda av samma finkorniga sand som karaktäriserar det
påförda lagret innanför stenkretsen, detta kan indikera att
stolparna dragits upp i samband med att högen byggdes,
vilket i sin tur kan förklara varför dessa uppfattats som
snedställda (Florin 1938 s.35).
Vid sidan av dessa stolpbyggda konstruktioner finns
också lämningar som tolkats som hyddor eller hus med
väggrännor (Eriksson et al. 1994, Hallgren et al. 1995,
Artursson 1996, Karlenby 2001, Knabe 2003, jfr. Carls-
Figur 6.2. Grundplan för tre stolpbyggda mesulahus av mossbytyp
från Skumparberget (a), Tjugestatorp (b) och Skogsmossen (c). Det
eventuella huset från Skogsmossen var kraftigt stört av rotvältor
och stubbar, men tolkades som ett mesulahus på grund av att de
bevarade stolphålen följde samma grundplan som det bättre bevarade
huset från Skumparberget. Efter Artursson (1996), Apel et al.
(1997), Hallgren et al. (1997).
Figure 6.2. Plan of post-built houses of the Mossby type found at
Skumparberget (a), Tjugestatorp (b) and Skogsmossen (c). After
Artursson (1996), Apel et al. (1997), Hallgren et al. (1997).
95