Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

med ramverk av sten, till exempel de från Barkaer (Florin 1958 s.55). Husen från Barkaer har sedermera omtolkats från hus till gravanläggningar, så kallade långhögar (Madsen 1979, Liversage 1992) och det finns skäl att överväga en sådan omtolkning också för Mogetorps del (en tanke som också framförts av Gill 2003 s.55-56). Stenkretsen på Mogetorp uppvisar flera likheter med långhögarna på Barkaer, bland annat genom att den rektangulära stenramen är indelad i rum och att golvlagren i rummen är fyllda med jord som skiljer sig från den omgivande jordarten. På Barkaer markeras rumsindelningen genom rader av stolphål, men också genom att man använt olika fyllning till olika segment av långhögen (Liversage 1992 s.18-20, 77). På Mogetorp markeras rumsindelningen med en stenpackning längs vars insida rader av stolphål löpt och här har ”golvlagret” i bägge segmenten en fyllning av finkornigare sand/mo som skiljer sig från den omgivande grovkornigare sanden (Florin 1958 s.30, 53). Som antyds av namnet, så täcks ofta (men faktiskt inte alltid) gravar och ramverk i långhögar av en låg hög. Liversage argumenterar övertygande för att golvlagren på Barkaer i själva verket är högfyllning (Liversage 1992 s.18-20) och det kan också gälla de finkorniga golvlagret på Mogetorp. På Mogetorp finns därtill, som nämnts ovan, ett över stenkrets och golv påfört 0,4 – 0,5 m tjockt lager av grovkornig sand vilket även det skulle kunna vara spår av den täckande högen. Stenkretsen på Mogetorp är betydligt kortare (18 m) än långhögarna på Barkaer (85 m). Längden på långhögar varierar dock mellan 8 och 170 m (Midgley 1985 s.49- 59). De långhögar med brandgravar från Pommern som nämndes ovan är mellan 8 och 60 meter långa. Bland dessa finns ett exemplar på c. 25 meter, grav 4 i Lupawa, som uppvisar påtagliga likheter med stenkretsen från Mogetorp i det att den har en stenram indelad i två rum vars storlek motsvarar konstruktionen på Mogetorp. De båda konstruktionerna är också anlagd i samma väderstreck (figur 6.17). Frånvaron av en konstaterad grav i anläggningen på Mogetorp är problematisk. Vid tiden för undersökningen var tidigneolitiska brandgravar ej kända i Sverige och till följd av tidens grävmetoder tillvaratogs få brända ben vid undersökningen. Om konstruktionen innehöll en brandgrav så är det inte säkert att den observerades. En oklarhet med undersökningen på Mogetorp är om stenkretsen är avgränsad inom det schakt som Florin grävde. Som framgår av Florins schaktplan (Florin 1938 fig. 14) så sträcker sig stenpackningen i princip från schaktkant till schaktkant, vilket medger att den frilagda konstruktionen kan vara ett segment av en längre anläggning. 1975 genomfördes en mindre provgrävning väster om den yta Florin undersökte (Bennet 1977). I en av de då öppnade provgroparna påträffades en stenpackning, som med syftning på Florins stenkrets beskrivas 110 Fr e d r i k HAllgren som en ”Del av huskonstruktion?”(Benett 1977 s.9). Stenpackningen påträffades i en provgrop som ligger i linje med långsideväggarna i stenkretsen, 55 m NV densamma, och skulle kunna tänkas vara en fortsättning på samma anläggning. Det kan också vara en del av en separat långhög, då dessa ofta finns anlagda i grupp. Som nämnts ovan så undersöktes en tidigneolitisk brandgrav några hundra meter från den eventuella långhögen på Mogetorp hösten 2007, ett faktum som antyder att förhållandena på Mogetorp/Nävertorp kan likna dem vid Lupawa, där gravkomplexet både inkluderar långhögar och flatmarksgravar med kremerade människoben (Wierzbicki 1992). I samband med diskussionen av långhögar och timmerbyggda gravar kan det också vara på sin plats att nämna vad som tolkats som gravar på Hjulberga 2. De förmodade gravarna består av avlånga nedgrävningar ”... the size of inhumation graves...”, bägge anläggningarna har avtryck av stolphål i västra änden medan de östra delarna av nedgrävningarna är förstörda vid grustäkt (Hulthén & Welinder 1981 s.167-170). I anslutning till nedgrävningarna påträffades en större mängd lerklining, däremot inga fynd som tolkats som gravgåvor. Nedgrävningarna tolkades som gravar med hänvisning till danska fynd av gravar med stolphål i ändarna (Hulthén & Welinder 1981 s.170), flera av dessa har sedermera visats sig vara delar av långhögar (jfr. Madsen 1972, 1979). Vid min grävning på Kallmossen 2001 påträffades en anläggning som minner om de förmodade gravarna på Hjulberga 2. Anläggningen utgjordes av en avlång nedgrävning eller ränna, 1.5 x 0.4 m, som hade två stolphål i botten. Liksom var fallet på Hjulberga, påträffades en stor mängd lerklining i och kring anläggningen, varav en del var dekorerade med rader av nagelintryck. Medan det inte kan uteslutas att dessa anläggningar är gravar, så finns det inte heller mycket som talar för en sådan hypotes. Stenkammargraven på Fågelbacken slutligen, påträffades i södra änden av fornlämningskomplexet i ett område där stenålderslämningarna överlagras av ett gravfält från järnålder. Fyndet beskrivs i Vestmanlands Läns Tidning (1921-12-24): ”På torsdagen stötte man nämligen, vid utgrävning för fyllning av vägbanken, på en stenkista ungefär en meter under markens nivå. Då en av de täckande stenarna borttogs, visade det sig att kistan öppnade sig åt ena hållet till en gång, som var så stor att en man kunde krypa in däri. På över två meters längd kunde icke kännas någon slutsten i gången. Sidostenar och takstenar funnos däremot ordentligt lagda.” (VLT 1921-12-24, jfr. Steineke 2001) Tidningen skriver vidare: ”Med berömvärt intresse underrättade arbetarna riksantikvariens ombud i Västerås, intendenten Kjell-
6 pl A t s A t t l e vA p l A t s A t t d ö – p l A t s e r F ö r k u lt u r e l l p r A k t i k i n o m mä l A r dA l e n s t r At t Bäg A r k u lt u r berg, vilken på fredagen gjorde en förundersökning på platsen. Att ingå på en ordentlig undersökning tillät icke väder eller årstid. Av allt att döma föreligger här emellertid en grav från stenåldern, antingen en gånggrift eller en hällkista. Om det rör sig om en gånggrift så skulle det nu upptäckta partiet vara mynningen av den till den egentliga gravkammaren ledande gången. Förefintligheten av en boplats från stenåldern i den omedelbara omgivningen utesluter ju icke förefintligheten av gravar från denna tid, tvärtom.” (VLT 1921-12-24, jfr. Steineke 2001) I Västmanlands länsmuseums samlingar finns en håleggad bergartsyxa samt järnålderskeramik som tillvaratogs vid vägbygget, men det finns inte någon dokumentation från Kjellbergs undersökning (Steineke 2001). Inte heller nämns något i Västmanlands Fornminnesförenings Årskrift, vilken vid denna tid hade Kjellberg som ansvarig utgivare. Intendent Sven T. Kjellberg var historiker och etnolog och tydligen inte intresserad av detta för Mälardalens del så unika gravfynd. (Det bör här påpekas att Steineke (2001) misstagit den i VLT omnämnda intendenten Kjellberg för C. M. Kjellberg, vilken deltog i debatten kring Alvastragraven under 1910-talet.) Med hjälp av Nils Olsson från hembygdsföreningen lyckades vi dock lokalisera en man, Helge Westling, vilken som barn var med vid vägbygget och som även krupit in i den påträffade graven(!). Westling, som 1993 var över 80 år gammal, cyklade ut och besökte oss på utgrävningen. Lokaltopografin kring Fågelbacken var till följd av senare vägbyggen och grustäkt alltför förändrad för att Westling skulle kunna peka ut den exakta platsen för graven, men han kunde ge en detaljerad beskrivning av sina minnen från gravens innandöme (Steineke 2001 s.31). Den påträffade gången var c. 1 m bred och ungefär lika hög. Efter att ha krupit c. 3 m in i gången kom Westling fram till en större kammare, så pass stor att han utan problem kunde vända sig därinne. Kammaren var rundat rektangulär, den hade ungefär samma takhöjd som gången och mitt i kammaren låg en större sten. Beskrivningen av den 3 m långa täckta gången som öppnar sig i en större kammare pekar på, att det rör sig om en gångrift (Steineke 2001 s.36). Som nämnts påträffades gånggriften i södra änden av fornlämningskomplexet. Eskil Olsson undersökte ett mindre schakt i denna del av fornlämningen 1912, fynden inkluderar både trattbägarkeramik, gropkeramik och stridsyxekeramik. Bland trattbägarkeramiken finns dels skärvor av tidigneolitisk karaktär (bland annat från en kragflaska), men också skärvor som förefaller vara mellanneolitisk trattbägarkeramik (Olsson 1918 fig. 42, Steineke 2001 s.33), en fyndkategori som är mycket sällsynt i Mälardalen (Malmer 2002 s.50). Skärvorna ifråga är dekorerade med prickbårder och minner mycket om keramiken från megalitgraven vid Alvastra i Östergöt- land (Janzon 1984 s.249). Förekomst av mellanneolitisk trattbägarkeramik av gravkaraktär i närheten av stenkammargraven på Fågelbacken styrker ytterligare tolkningen av densamma som en gånggrift. I Mälardalen saknas i övrigt säkert belagda gånggrifter eller dösar. Den grav från Yxhult i Närke som Lindqvist (1912, 1963 s.75, 120-127, 279-281) tolkade som en gånggrift, visade sig vid Cullbergs efterundersökning vara en hällkista med gavelhål och föga gånggriftslik i sin grundplan (Cullberg 1962). I övrigt finns flera osäkra uppgifter om vad som kan vara dösar eller gånggrifter i Södermanland och Närke (Browall 1991 s.134-135, Bägerfeldt 1992 s.15, Fernstål 1998). De närmaste säkert belagda megalitgravarna är den stora gruppen främst gånggrifter som återfinns på Falbygden i Västergötland (Bägerfeldt 1992, Sjögren 1998, 2003), och den ovan omtalade stenkammargraven från Alvastra i Östergötland (During 1984, Janzon 1984, Browall 1991 s.130, 2003 s.39-41). De försök som gjordes att lokalisera gånggriften på Fågelbacken 1993 (bland annat med markradar) var utan framgång. Sökinsatserna var dock begränsade, då området låg en bra bit från ytan som berördes av järnvägsbygget. Det är således möjligt att graven kvarligger oupptäckt, men det är också möjligt, att den förstörts vid någon av de exploateringar som berört Fågelbacken sedan 1921. 6.2.3 Gravritual som kulturell praktik Det kan konstateras att Fågelbacken nyttjats som begravningsplats genom hela trattbägarfasen. Anläggningarna med brända människoben och dödshuset dateras i huvudsak till första halvan av TN, medan gånggriften kan antas vara byggd i slutet av TN eller början av MN A (Persson & Sjögren 1995). Fågelbacken låg under tidigneolitikum på en udde av en större ö, 6 km från fastlandet. Udden, en arm av Badelundaåsen, omsluter en skyddad lagun i väster, vars stränder förefaller ha utgjort optimala boplatslägen under tidigneolitikum. Det är anmärkningsvärt att inga tecken på tidigneolitisk närvaro (typologiskt daterbara fynd eller 14 C-dateringar till tidigneolitikum) har påträffats vid de omfattande arkeologiska undersökningarna kring lagunens stränder (Lekberg 1997, manuskript, Hallgren 2000b, Hallgren under arbete). Den tidigneolitiska fornlämningen breder istället ut sig på åsens östra sluttning, längs den oskyddade stranden som vätter mot det öppna havet. För en tidigneolitisk resenär som kom vandrande över isen eller paddlande över fjärden, måste raden av gravanläggningar med resta pålar ha utgjort en slående syn, särskilt när dessa var omvärvda av röken från smattrande likbål. Medan således gravritualer tycks prägla Fågelbacken under hela tidigneolitikum, så är spåren efter vad som kan 111
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60: Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 112 and 113: uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 133: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 136 and 137: ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139: Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141: möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142: Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146: Figur 8.7. Direkt daterade krukskä
Page 147 and 148: Figur 8.8. Direkt daterade krukskä
Page 149 and 150: Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?