Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s<br />
oslipade yxor på exempelvis Skumparberget och Trössla<br />
(Apel 1996 s.238, Hallgren et al. 2004 s.31), men vanligare<br />
är nog att yxorna importerats i slipat skick (Wel<strong>in</strong>der<br />
1988 s.45). Fl<strong>in</strong>tyxorna är i huvudsak importföremål från<br />
Skåne och Danmark, även om det <strong>in</strong>te ska uteslutas att<br />
enstaka exemplar kan ha ett ursprung i Polens eller Tysklands<br />
trattbägarkultur. Boplats- och lösfyndsmaterialen<br />
dom<strong>in</strong>eras av tunnackiga yxor med smala smalsidor sett<br />
i relation till yxans tjocklek (typ I-IIIA, IV) samt spetsnackiga<br />
yxor med en eller två slipade smalsidor (typ 2-3,<br />
jfr. Nielsen 1977, Vang Petersen 1993). Yngre typer av<br />
tunnackiga yxor, kännetecknade av breda smalsidor, är<br />
sämre företrädda i området (jfr. Becker 1948 s.195).<br />
Enligt det traditionella kronologiska schemat så dateras<br />
spetsnackiga yxor till TN A, medan de tunnackiga<br />
yxorna med smala smalsidor dateras till TN B-C (Nielsen<br />
1977 s.72, 109, jfr. Vang Petersen 1993). Denna kronologiska<br />
sekvens har så sakteliga börjat ifrågasättas (Gebauer<br />
& Price 1990 s.262, Liversage 1992 s.96 table 1, Koch<br />
1998 s.94, 180). Stafford har påpekat att fyrsidiga slipade<br />
fl<strong>in</strong>tyxor, lika de danska tunnackiga, förekommer på Siggeneben-Süd,<br />
Schleswig-Holste<strong>in</strong>, under ett mycket tidigt<br />
skede av TN (Stafford 1999 s.53-54, jfr. Meurers-Balke<br />
1983 s.71) och att tunnackiga yxor av typ IV förekommer<br />
från och med 3800 f.Kr. på Jylland (Stafford 1999 s.49,<br />
jfr. Andersen 1991 s.30-31). Problemet med den gamla<br />
kronologiska modellen understryks av att den ”typologiskt<br />
tidiga” kontexten Sigersted A, med spetsnackiga<br />
fl<strong>in</strong>tyxor (typ 2) och keramik i oxiestil (Nielsen 1985), nu<br />
har 14 C-daterats till mitten och slutet av TN (Koch 1998<br />
s.86-87, jfr kapitel 8.3). Av allt att döma är spetsnackiga<br />
fl<strong>in</strong>tyxor och tunnackiga fl<strong>in</strong>tyxor med smala smalsidor,<br />
i bruk under en lång sekvens av tidigneolitikum.<br />
Spår av slipade fl<strong>in</strong>tyxor i form av avslag med slipyta<br />
förekommer redan på de äldsta trattbägarlokalerna i Mälardalen,<br />
som till exempel Anneberg, Trössla norra och<br />
Smällan 2 (Segerberg 1999, Hallgren et al. 2004, Olsson<br />
manuskript). I dessa fall går det <strong>in</strong>te att närmare bestämma<br />
yxorna till typ. På Skogsmossen har två fl<strong>in</strong>tyxfragment<br />
påträffats i en 14 C-daterad anläggn<strong>in</strong>g, stenpackn<strong>in</strong>g<br />
279, vilken daterats till 4735±75 BP (Ua-15199, Triticum<br />
aestivocompactum). Det större fragmentet kommer från<br />
en tunnackig yxa med starkt välvda bredsidor och smala<br />
smalsidor (figur 9.28c) , möjligen rör det sig om en yxa av<br />
typ IIIA (jfr. Nielsen 1977, Vang Petersen 1993). På den<br />
närmast kr<strong>in</strong>gliggande boplatsytan påträffades ytterligare<br />
sex fl<strong>in</strong>tyxor, varav en var <strong>in</strong>takt och fem fragmentariska.<br />
Den hela yxan motsvarar def<strong>in</strong>itionen av en spetsnackig<br />
yxa typ 2, förutom att den är något kortare (8,4 cm),<br />
övriga är fragment av tunnackiga yxor. Från denna del<br />
av boplatsen föreligger tolv 14 C-dater<strong>in</strong>gar som spänner<br />
över <strong>in</strong>tervallet 4940±50 – 4680±70 BP (jfr. kapitel<br />
5.1). Från kärret på Skogsmossen föreligger ytterligare<br />
6 fynd av fl<strong>in</strong>tyxfragment, bland annat ett som att döma<br />
t r At t Bäg A r k u lt u r<br />
av den helt rundslipade övergången mellan bredsida och<br />
smalsida kan vara en typ II yxa. Dater<strong>in</strong>garna från kärret<br />
spänner dock över hela TN.<br />
På lokalerna Tjugestatorp och Kallmossen kan fynden<br />
av fl<strong>in</strong>tyxor <strong>in</strong>te knytas till någon enskild dater<strong>in</strong>g,<br />
men då de samlade dater<strong>in</strong>garna från dessa lokaler kommer<br />
från relativt begränsade <strong>in</strong>tervall, säger de ändå<br />
något om yxornas ålder. Bägge de aktuella yxorna är<br />
spetsnackiga yxor typ 3. I figur 9.28 avbildas det största<br />
fragmentet av yxan från Kallmossen, det föreligger därtill<br />
flera bitar av nacken som kan pusslas samman med det<br />
avritade fragmentet. Tillsammans kan de sammanfogade<br />
bitarna bestämmas som en spetsnackig yxa typ 3. Dater<strong>in</strong>garna<br />
från Tjugestatorp ligger mellan 5050±90 BP<br />
och 4865±55 BP (jfr. kapitel 5.1) medan dater<strong>in</strong>garna<br />
från Kallmossen ligger mellan 5025±60 och 4795±75 BP<br />
(jfr. kapitel 5.1). Från Hjulberga 1 omnämns tunnackiga<br />
fl<strong>in</strong>tyxor typ II, lokalen är 14 C-daterad till andra halvan<br />
av TN (Hulthén & Wel<strong>in</strong>der 1981 s.54-55).<br />
Det är vanligt att småredskap tillverkats av fl<strong>in</strong>tyxor,<br />
så som framgår av slipytor på tvärpilar och skrapor. På<br />
exempelvis boplatsen Tjugestatorp påträffades en tvärpil<br />
slagen ur en spetsnackig yxa, en yxa som hittades strax<br />
<strong>in</strong>till pilspetsen (Artursson 1996). Callahan har rentav<br />
föreslagit att fl<strong>in</strong>tyxornas främsta funktion i östra Mellansverige<br />
varit just som råmaterial för produktion av<br />
andra redskap (Callahan 1987). Detta kan idag tillbakavisas,<br />
då det framkommit gott om exempel på att fl<strong>in</strong>tyxor<br />
skärpts upp och huggits om lokalt. Troligare är<br />
att det är yxor som gått sönder under användn<strong>in</strong>g som<br />
använts som råmaterial vid redskapstillverkn<strong>in</strong>g. Vid sidan<br />
av yxor som använts som yxor eller som råmaterial<br />
för redskapstillverkn<strong>in</strong>g, är det vanligt med yxor som<br />
avsiktligt förstörts genom bränn<strong>in</strong>g. Till exempel så var<br />
15 av de 17 yxdelar som påträffades på Skogsmossen<br />
kraftigt brända. Dessa påträffades både på olika delar<br />
av boplatsen och i det offerkärr som fanns i anslutn<strong>in</strong>g<br />
till boytan (figur 9.29). Brända fl<strong>in</strong>tyxor förekommer<br />
också på exempelvis Tjugestatorp, Nyskottet och<br />
Kallmossen, även i Sydskand<strong>in</strong>avien är seden välbelagd<br />
(Larsson 1989, N. H. Andersen 2000 s.30-34). Medan<br />
fl<strong>in</strong>tyxorna som påträffades i offerkärret på Skogsmossen<br />
alla var brända, så förekommer också offer- och depåfynd<br />
av obrända fl<strong>in</strong>tyxor, till exempel vid Holmstorp<br />
och Tyssl<strong>in</strong>ge i Närke (L<strong>in</strong>dqvist 1963, Nielsen 1977).<br />
Dessa fynd <strong>in</strong>nehåller ofta oanvända praktyxor, upp till<br />
41 cm i längd, som nedlagts ensamma eller tillsammans<br />
i våtmarker eller i fast mark. Flertalet av depåfynden har<br />
gjorts utan anknytn<strong>in</strong>g till kända boplatser, dock är en<br />
yxdepå påträffad i anslutn<strong>in</strong>g till Hjulberga-boplatserna<br />
(Hulthén & Wel<strong>in</strong>der 1981). Ingen av fl<strong>in</strong>tyxdepåerna<br />
har undersökts arkeologiskt.<br />
Fl<strong>in</strong>tyxorna som deponerats i Mälardalen och Bergslagen<br />
kan sägas ha nått änden på ett distributionsnät<br />
235