Identitet i praktik - Identity in Practice

2 Kultur, praktik och identitet
I inledningskapitlet diskuterade jag hur ett ideologiskt
ställningstagande i skuggan av etniska rensningar i det
sönderfallande Jugoslavien och brinnande flyktingförläggningar
här hemma, motiverade mig att skriva om
kulturell variation och mångkultur under stenåldern. I
den svenska debatten framställdes kriget på Balkan ofta
som ett resultat av att Jugoslavien var en multietnisk
och mångkulturell statsbildning, sönderfallet sågs som
förutbestämt. Genom att peka på det förment homogena
Sveriges mångkulturella stenålder vill jag ifrågasätta
denna bild. Det vi idag kallar Sverige, har aldrig
varit en kulturellt homogen enhet under förhistorisk tid.
Kriget i Jugoslavien var inte ett resultat av mångkultur
och etnisk heterogenitet. Snarare var kriget ett resultat
av en komplex och dyster historia där det senaste
krigets övergrepp skall sättas i relation till tidigare krig
och övergrepp under en epok som omfattar men ej är
begränsad av de båda världskrigen och de fascistiska och
kommunistiska diktaturerna, som präglat så mycket av
Balkans senare historia.
Kultur framstår således som ett centralt tema för
min avhandling. Jag ska därför ägna en stor del av föreliggande
kapitel till diskussionen av kultur, så som den
förts inom arkeologi, kulturantropologi och angränsande
ämnen. Texten innehåller en principdiskussion av kulturbegreppet,
diskuterar kulturell praktik som deltagande i
specifika sociala sammanhang (communities of practice) som
formas i praktiken, och berör relationen mellan kulturell
praktik och gruppidentitet. Jag använder mig här flitigt
av citat, detta grepp motiveras av något olika skäl i olika
delkapitel. I exempelvis kapitel 2.1 och 2.3 diskuterar
jag tänkande kring kultur från 1900-talets första halva,
en forskning som stundom beskrivs schablonmässigt i
nutida debatt. Citaten avser här att fånga något av nyanserna
som präglar exempelvis Ralph Lintons eller Gunnar
Ekholms skrivande. I kapitel 2.2 och 2.4 återger jag
debatter mellan olika ståndpunkter, här finner jag det
ändamålsenligt att använda citat för att tydliggöra vem
som sagt vad när. Även om jag i någon mån kan sägas
ha skapat en ny mening genom att lyfta ut citaten ur sina
ursprungliga sammanhang, så belyser ändå citaten hur
olika författare uttryckt sig. I kapitel 2.6 och 2.7 diskuterar
jag en teoribildning som alls inte är formulerad med
tanke på arkeologi, men som jag menar är användbar
för att diskutera förhistorien, här syftar citaten till att
förmedla detta mitt intryck.
2.1 Arkeologins kulturbegrepp
’But it is not your own Shire,’ said Gildor. ’Others dwelt
here before hobbits were; and others will dwell here again
when hobbits are no more.’ (Tolkien 1954 [1999] s.111).
Oluf Rygh anses vara den förste arkeolog som använde
begreppet kultur för att diskutera skillnader i det arkeologiska
materialet från stenåldern, i termer av samtida
traditioner burna av olika grupper människor (Meinander
1981 s.106). I en förteckning över fornsaker som
inkommit till Universitetets oldsaksamling i Oslo, kommenterade
Rygh fynd av spetsar och knivar av skiffer
funna i norra Norge: ”Disse sager maa antages at tillhøre
en anden kultur og et anden folk, end de almindelige
velbekjendte stenoldersager, der stamme i form og stof
med Danmarks og Sydsveriges.” (Rygh 1867 s.100). Rygh
utvecklade ämnet i en artikel några år senare:
Formodningens rigtighed forudsat, maa vi altsaa i Norge,
i Sverige og sandsynligvis i flere lande af lige nordlig beligenhed
antage to stenalderskulturer og to stenaldersfolk.
Den ene af disse kulturer kunde man da maaske kalde
den arktiske, da dens efterladenskaber overalt blot synes
at forkomme langt mod nord og, som de i Norge gjorte
fund synes at vise, ere hyppige nordenfor polarkredsen,
hvor derimod levninger fra den i sydligere egne herskende
stenalderskultur enten slik ikke, eller ialfald kun ganske
undantagelsevis findes. (Rygh 1872 s.113)
17