Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

Stig Welinder har tillsammans med olika medförfattare diskuterat yxtillverkning och distribution i en rad arbeten. Bland annat påpekas att medan 2/3 av yxavfallet på Hjulberga 1 är porfyrit, så är bara 1/3 av yxfragmenten av samma material (Johnsen & Welinder 1980 s.160, Hulthén & Welinder 1981 s.71). Mönstret tolkades som att färdiga yxor av främmande material förts till Hjulberga 1 och att ett motsvarande antal porfyrityxor transporterats från platsen, som ett led i ett socialt mo- 206 Fr e d r i k HAllgren Figur 9.7. Yxämnen av porfyrit i olika storlekar från Skogsmossen, Västmanland. Det högra yxämnet är c. 21 cm långt. Foto Ulrika Djerw. Figure 9.7. Axe preforms of porphyrite from Skogsmossen, Västmanland. The preform on the right is c. 21 cm long. Photo by Ulrika Djerw. Figur 9.8. Yxämne i form av en omhuggen yxa (vänster) och råämne (höger) av porfyrit från Skogsmossen, Västmanland. I nuvarande skick var den omhuggna yxan 21 cm lång, 7,5 cm bred och 5,2 cm tjock, i ursprungligt skick måste det ha rört sig om en mycket stor yxa. Foto Ulrika Djerw. Figure 9.8. Old axe used as axe preform (left) and raw material block (right) of porphyrite. Skogsmossen, Västmanland. The axe preform made of an old polished axe is 21 x 7.5 x 5.2 cm, the original axe must therefore have been of a considerable size. Photo by Ulrika Djerw. tiverat gåvoutbyte av yxor (Johnsen & Welinder 1980 s.161, Hulthén & Welinder 1981 s.86, 91). I en senare studie presenterades resultat av en petrografisk studie, där yxor och avfall från Hjulberga 1 samt ytterligare tre trattbägarboplatser i Närke, jämfördes med råmaterial från lokala och mer fjärran porfyrit- och diabasklyft (Welinder & Griffin 1984). Från Hjulberga 1 analyserades fyra yxor och åtta avslag, sju av proverna hade synliga fenokryster och kan således betecknas som
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c H i m p o r t e r A d e s t e n r e d s k A p i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s porfyrit. Fem saknade synliga fenokryster men uppvisade, så vitt jag förstår, samma grundmassa som de med fenokryster. Från Vallby och Hjulberga 2 analyserades en respektive två yxor och från Kumla (annars kallad Lövsta, jfr. Lindqvist 1963 s.66-69, Graner 2001) analyserades en yxa och ett avslag. Yxan från Vallby visade sig vara av rhyolit, de övriga betecknas som diabas (eng. dolerite, jfr. Gorbatschev 1961 s.4) med varierande grad av porfyritisk struktur. De sju lokala klyften ligger inom en radie av 20 km från de aktuella trattbägarboplatserna. De mer avlägsna jämförelsematerialet utgjordes av råmaterial i klyft från angränsande landskap (Södermanland, Västmanland), dvs. avstånd på upp till 80 km fågelvägen. Som nämnts ovan kan samma diabasgång innehålla både porfyritisk och afyrisk diabas, med en gradvis övergång mellan de båda materialen. Welinder och Griffins petrografiska analys visade att det ibland är möjligt att särskilja visuellt likartade råmaterial från olika klyft med hjälp av petrografisk analys, men också att variationen inom samma klyft kan vara avsevärd. Vidare påvisades att skilda klyft ibland kan visa upp likartade egenskaper, detta gäller även klyft belägna långt ifrån varandra (Welinder & Griffin 1984 s.180). Analysen av avfall och yxor från Hjulberga 1 visade att de åtta avslagen och två av de fyra yxorna var av samma råmaterial, troligtvis hämtat från samma klyft, medan de återstående två yxorna var av avvikande och av sinsemellan olika material. Resultaten indikerar att man lokalt på Hjulberga brutit sten från ett klyft och att man tillverkat yxor av detta råmaterial. Åtminstone en del av dessa yxor har sedan använts och slutligen deponerats på platsen. Att de två yxorna som avvek från de analyserade avslagen dessutom skilde sig från varandra, kan tolkas som att de är införda från två olika ursprungskontexter. I tidigare studier föreslog Welinder att porfyriten på Hjulberga 1 hämtats från den iögonfallande porfyritgången på Ullaviklint, 7 km från boplatsen (Johnsen & Welinder 1980 s.160, Hulthén & Welinder 1981 s.71). Den petrografiska studien slog dock fast att avslagen och åtminstone tre av de fyra yxorna har en annan proveniens än Ullaviklint. Yxan och avslaget från Kumla är lika varandra och indikerar i enlighet med resultaten från Hjulberga 1 lokal produktion och konsumtion av yxor. Bägge artefakterna har därtill egenskaper i överensstämmelse med yxavfallet på Hjulberga, vilket antyder att man antingen nyttjat samma klyft som människorna på Hjulberga, eller ett klyft med motsvarande petrografiska egenskaper (avståndet mellan boplatserna är drygt två mil). Från Hjulberga 2 och Vallby har endast färdiga yxor analyserats. I fyndmaterialet från dessa lokaler saknas spår av yxtillverkning, men det är oklart om detta beror på en reell frånvaro, eller om det är ett resultat av att endast mindre delar av vidsträckta fornlämningar grävts ut. De två analyserade t r At t Bäg A r k u lt u r yxorna från Hjulberga 2 är inbördes lika varandra, men skiljer sig från materialet från de andra lokalerna, vilket indikerar att de tillverkats av material från ett separat klyft. Den enstaka yxan från Vallby skiljer sig också från övriga analyserade artefakter och indikerar ursprung i ett tredje brott. Sammanfattningsvis visar Welinder och Griffins studie på lokal produktion och konsumtion av yxor, men också på cirkulation av färdiga yxor. Likheten mellan yxavfall från Hjulberga 1 och Kumla öppnar för möjligheten att dessa lokaler nyttjat samma klyft, men det är också möjligt att man brutit porfyrit i olika klyft med likartade petrografiska egenskaper. Variationen bland de färdiga yxorna visar i alla händelser att fler än ett stenbrott nyttjats. Försöken att ursprungsbestämma det arkeologiska materialet gav inga säkra resultat, även om de antydde vissa möjliga samband. Welinder tog även upp frågan om hur stora geografiska avstånd tunnackiga grönstensyxor cirkulerats inom regionen Mälardalen (Welinder 1985 s.51-55). Utgångspunkt för denna delstudie var yxor med stor inbördes likhet, som antogs vara tillverkade vid samma verkstadsplats, eller av närstående personer. Dessa sinsemellan lika yxor visade sig vara vitt spridda geografiskt och återfanns på avstånd av mellan 30 och 310 km. Sundström och Apel (1998) och Sundström (2003) har följt upp Welinders arbete, genom fortsatt petrografisk analys av porfyrityxor och avslag från Mälardalen. I en inledande studie analyserades avslag från yxtillverkning från Skogsmossen, Skumparberget och Hjulberga 1, tre boplatser belägna med 1-3 mils inbördes avstånd på en öst-västlig linje (figur 8.34). På alla tre lokalerna förekom rikligt med avfall från tillverkning av porfyrityxor, material som vid en okulär granskning förefaller identiskt. Från Skogsmossen analyserades nio avslag från tre yxtillverkningsplatser, från Skumparberget sex avslag från två yxtillverkningsplatser och från Hjulberga 1 fem avslag från en yxtillverkningsplats/fyndhopning. Den petrografiska analysen visade att avslagen inom respektive boplats var likartade och skiljde sig från avslagen från de andra lokalerna. Mönstret tolkades som att människorna från respektive boplats brutit porfyrit från varsitt klyft (Kars & Kars manuskript, Sundström & Apel 1998, Sundström 2003 s.266-267). Denna initiala studie följdes upp med en analys av ytterligare 20 avslag från Skogsmossen och Skumparberget, samt färdiga yxor från Skogsmossen (2), Skumparberget (2) och Hjulberga (6). Den utökade analysen av avfall från yxtillverkningen, visade på samma tendens som pilotstudien, avslag från de tre lokalerna tenderar att bilda skilda grupper, även om en viss överlappning finns mellan de tre lokalerna (figur 9.9). Analysen av färdiga yxor visade snarast på ett omvänt förhållande, råmaterialet i yxorna skiljer sig helt från avfallet på samma lokaler 207
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22:
exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24:
...those elements of culture which
Page 25 and 26:
more than a mere biological given.
Page 27 and 28:
emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30:
tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32:
lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34:
discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36:
that constitute our community. Our
Page 37 and 38:
Social interaction between agents o
Page 39 and 40:
Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41:
practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45:
44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47:
sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49:
kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51:
50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53:
Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55:
54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58:
4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60:
Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62:
4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64:
soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66:
I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68:
41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70:
Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71 and 72:
5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 73 and 74:
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 75 and 76:
Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89:
Page 92 and 93:
i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95:
94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97:
Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99:
Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101:
mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103:
Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105:
Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107:
gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109:
Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111:
med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113:
uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116:
7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 155 and 156: 8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 161 and 162: Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 165 and 166: Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169: På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171: mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173: Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175: hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177: 8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179: skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181: Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183: tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185: Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187: Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189: som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191: från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193: Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195: snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197: Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200: 9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 205: 9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 217 and 218: Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 241 and 242: 10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244: 10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246: Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 251 and 252: Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 257 and 258:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?