Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
vertikal eller diagonal position. Vanliga dekorelement<br />
är tvärsnodd, stickl<strong>in</strong>je och olika stämpel<strong>in</strong>tryck, men<br />
snördekor uppträder också (Dreijer 1941, Äyräpää 1956,<br />
Väkevä<strong>in</strong>en 1979a, Alhonen and Väkevä<strong>in</strong>en 1981, Edgren<br />
1992). Grop<strong>in</strong>tryck förekommer som regel på alla<br />
kärl och dessa har applicerats ovanpå den övriga dekoren.<br />
Groparna bildar vanligen horisontella rader. [Enligt Äyräpääs<br />
ursprungliga def<strong>in</strong>ition av sperr<strong>in</strong>gs 1-keramik så<br />
skall groparna ha applicerats utan hänsyn till övrig dekor,<br />
jfr. Hallgren 2004 s.131. Enligt Christian Carpelan så är<br />
det dock vanligt att ”...groparna är omsorgsfullt <strong>in</strong>tryckta<br />
så att de accentuerar kompositionen även om de är <strong>in</strong>tryckta<br />
på stämpelfigurer...” (Carpelan e-mail 050518)].<br />
Några kärl från Vargstensslätten har målats med röd färg,<br />
ett bruk som även är känt från den eponyma lokalen<br />
Sperr<strong>in</strong>gs 1 (Europaeus 1927). Keramiken från Östra<br />
Jansmyra och Vargstensslätten är tillverkad av ancylus/<br />
sötvattenslera, ett råmaterial som <strong>in</strong>te förekom på Åland.<br />
Ant<strong>in</strong>gen så har färdiga krukor eller lera för tillverkn<strong>in</strong>g<br />
på plats, förts till Åland från f<strong>in</strong>ska fastlandet (Alhonen<br />
& Väkevä<strong>in</strong>en 1981 s.72-75).<br />
Förutom en särpräglad keramik, så karaktäriseras<br />
sperr<strong>in</strong>gs 1-boplatserna på Åland av en sten<strong>in</strong>dustri<br />
baserad på kvartskeratofyr, en lokal hällefl<strong>in</strong>ta (Dreijer<br />
1941). Det tillvaratagna osteologiska materialet består<br />
uteslutande av ben från säl, dock med variationer vad<br />
gäller art. På Östra Jansmyra påträffades enbart vikaresäl,<br />
medan Vargstensslätten dom<strong>in</strong>eras av gråsäl (Väkevä<strong>in</strong>en<br />
1977a, 1979b s.51). Sperr<strong>in</strong>gs 1-boplatserna på Åland<br />
tolkas som säsongsutnyttjade fångststationer brukade av<br />
grupper från f<strong>in</strong>ska fastlandet (Wel<strong>in</strong>der 1977, Väkevä<strong>in</strong>en<br />
1979, Alhonen & Väkevä<strong>in</strong>en 1981 s.67-68, Nuñez<br />
& Storå 1992 s.148-150).<br />
Isoler<strong>in</strong>gssekvensen för mossen Jansmyra (pasströskel<br />
54,5 m.ö.h.) omedelbart <strong>in</strong>till boplatserna Östra<br />
Jansmyra I och II har 14 C-daterats i samband med en<br />
palynologisk studie (Andrén et al. 1996). Resultatet av<br />
analysen var:<br />
Ua-3546 6085±70 BP 321 cm djup, före isolationen<br />
Ua-3545 5890±55 BP 316 cm djup, före isolationen<br />
Ua-3544 5895±60 BP 309 cm djup, efter isolationen<br />
Då sperr<strong>in</strong>gslokalerna vid Jansmyra tolkas som havsstrandboplatser<br />
från tiden då mossen var en havsvik, bör<br />
boplatserna höra till en tid före själva isoler<strong>in</strong>gssekvensen.<br />
Dater<strong>in</strong>garna utfördes på bulksediment (sand och<br />
gyttja), material som är problematiskt att datera (Olsson<br />
1986b, Hedenström & Possnert 2001). Likväl överensstämde<br />
resultaten med det fåtal konventionella dater<strong>in</strong>gar<br />
av sperr<strong>in</strong>gs 1-material som vid denna tid fanns publicerat<br />
från F<strong>in</strong>lands fastland (jfr. Nuñez 1990).<br />
Ett av målen för mitt arbete med materialet från<br />
Östra Jansmyra och Vargstensslätten var utvärdera den<br />
62<br />
Fr e d r i k HAllgren<br />
kronologiska positionen för sperr<strong>in</strong>gs 1-traditionen på<br />
Åland. För detta ändamål daterades tre organiska beläggn<strong>in</strong>gar<br />
på keramik från Östra Jansmyra I och tre från<br />
Vargstensslätten II. Från Östra Jansmyra II daterades två<br />
hasselnötskal. Det hade varit önskvärt att datera både<br />
organiska beläggn<strong>in</strong>gar på keramik (hädanefter kallade<br />
”matskorpor”, jfr. kapitel 5.1) och hasselnötskal från<br />
samma lokal för att utvärdera en eventuell mar<strong>in</strong> påverkan<br />
på matskorpornas ålder. Hasselnötskal fanns dock<br />
endast att tillgå från Östra Jansmyra II, där dessvärre<br />
<strong>in</strong>ga lämpliga matskorpor fanns på den tillvaratagna<br />
keramiken. Möjligheten att datera träkol från de båda<br />
förstnämnda lokalerna övervägdes men genomfördes ej<br />
då träkolets anknytn<strong>in</strong>g till det arkeologiska materialet<br />
ansågs tveksamt. [Kolprovet från Vargstensslätten II som<br />
valts ut för dater<strong>in</strong>g visades vid vedartsbestämn<strong>in</strong>gen<br />
sannolikt komma från gran, en art som knappast förekom<br />
på Åland under senmesolitisk tid. Kolprovet från<br />
Östra Jansmyra I är bestämt till enbuske och kan vara<br />
senmesolitiskt (Strucke 2004)].<br />
Dater<strong>in</strong>garna av matskorpor på keramik från Östra<br />
Jansmyra I och Vargstensslätten II gav de förväntade<br />
resultatet omkr<strong>in</strong>g 6000 BP, medan hasselnötskalen<br />
från Östra Jansmyra II gav en dater<strong>in</strong>g c. 1000 år yngre<br />
(Ua-17852, 4925±75 BP, Ua-17853, 5075±75 BP). Då<br />
de aktuella lokalerna tolkas som säljaktsstationer är det<br />
troligt att matskorporna på keramiken har ett mar<strong>in</strong>t<br />
<strong>in</strong>nehåll, dater<strong>in</strong>garna kan därför vara påverkade av en<br />
mar<strong>in</strong> reservoareffekt (jfr. kapitel 5.1). Under den subboreala<br />
fasen, när littor<strong>in</strong>ahavet nådde s<strong>in</strong> maximala salthalt<br />
(Emeis et al. 2003), bedöms reservoaråldern i sälar från<br />
vattnen kr<strong>in</strong>g Gotland till 300 år (L<strong>in</strong>dqvist & Possnert<br />
1997, 1999, Possnert 2002). Längs östra Mellansveriges<br />
fastlandskust bedöms samma värde till omkr<strong>in</strong>g 100 år<br />
(Segerberg et al. 1991 s.86). Under det söta ancylussjöstadiet<br />
var reservoareffekten lägre än under littor<strong>in</strong>afasen<br />
(L<strong>in</strong>dqvist & Possnert 1997 s.73, 1999 fig. 17).<br />
Som nämnts ovan var det stora variationer i salthalt<br />
kr<strong>in</strong>g 5000 f.Kr. med snabba svängn<strong>in</strong>gar mellan söt- och<br />
bräckvatten. Tydligen har <strong>in</strong>flödet av salt atlantvatten<br />
från Nordsjön till södra Östersjön varit synnerligen oregelbunden<br />
och episodisk under detta skede. Då reservoareffekten<br />
är högre i Nordsjön än i Östersjön (Heier-<br />
Nielsen et al. 1995), har <strong>in</strong>flödet av saltvatten <strong>in</strong>neburit<br />
att vatten med en större reservoareffekt episodvis trängt<br />
<strong>in</strong> i Östersjön. Svängn<strong>in</strong>garna i salthalt borde därför till<br />
en del motsvara variationer i reservoarålder. Jämförelser<br />
mellan dater<strong>in</strong>gar av sälben och kol/hasselnötter från<br />
senmesolitiska lokaler vid Stormossen i norra Uppland<br />
har <strong>in</strong>dikerat en reservoarålder på c. 300 år för tiden<br />
omkr<strong>in</strong>g 4700 – 4400 f.Kr. (Gu<strong>in</strong>ard & Vogel 2006 s.202-<br />
204). Då dessa värden är i paritet med vad som uppmätts<br />
för sälar från mellanneolitikums sal<strong>in</strong>a maximum (jfr.<br />
ovan) så bör de avspegla förhållandena under en av epi-