Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
Identitet i praktik - Identity in Practice
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m k u lt u r e l l p r A k t i k i n o m mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s t r At t Bäg A r k u lt u r<br />
bränts vid samma händelse, till exempel när ett sädesmagas<strong>in</strong><br />
brunnit. Oavsett förklar<strong>in</strong>g får man anta det bara<br />
är en försv<strong>in</strong>nande liten del av den totala mängden säd<br />
som förkolnats, överlevt 6000 år av markprocesser och<br />
sedan påträffats vid arkeologisk provtagn<strong>in</strong>g.<br />
De direkt daterade sädeskornen från Mälardalen och<br />
Bergslagen ligger i <strong>in</strong>tervallet 5025±45 – 4600±60 BP<br />
(figur 7.1). Då det föreligger relativt få dater<strong>in</strong>gar från än<br />
färre platser så f<strong>in</strong>ns det <strong>in</strong>get skäl att tro att dessa fångar<br />
upp den äldsta förekomsten av domesticerade grödor i<br />
området. Troligt är att sädesodl<strong>in</strong>g förekommer under<br />
hela tidigneolitikum och kanske även under slutskedet<br />
av senmesolitikum (Hallgren 1996).<br />
Sammantaget tycks korn (Hordeum) vara det vanligaste<br />
sädesslaget. I den mån dessa gått att bestämma närmare<br />
anges de som skalkorn (H. vulgare) eller naket korn<br />
(H. vulgare var. nudum). Bland veteslag är bröd-kubbvete<br />
vanligast (Triticum aestivo-compactum), medan emmervete<br />
(T. dicoccum) och enkornsvete (T. monoccum) är<br />
ovanligare, möjligen förekommer även speltvete (T.<br />
spelta). Vid sidan av säd, odlades även bönor och ärtor.<br />
V<strong>in</strong>druvorna som är belagda på Mogetorp och Östra<br />
Vrå uppfattades av Flor<strong>in</strong> och Schiemann som vildv<strong>in</strong>,<br />
men Raus<strong>in</strong>g har övertygande argumenterat för att det<br />
rör sig om odlade druvor (Flor<strong>in</strong> 1938, 1958, Schiemann<br />
1958, Raus<strong>in</strong>g 1990, jfr. Wel<strong>in</strong>der 1998 s.74).<br />
Wel<strong>in</strong>der publicerade 1982 en översikt av vilka ätliga<br />
vilda växter som fanns representerade som makrofossil<br />
eller avtryck i keramik på Mälardalens trattbägarboplatser.<br />
Listan omfattar hasselnötter, äpplen, alm (barken),<br />
starr och näckrosor, därtill nämns också några ogräsarter<br />
som kan ha ätits (Wel<strong>in</strong>der 1982, jfr. Schiemann 1958).<br />
På Skogsmossen fanns avtryck av vilda, potentiellt ätliga<br />
växter i form av slånbär och örnbräken(?) (figur 7.2). Det<br />
Figur 7.2. Avtryck av ormbunke, troligtvis örnbräken (Pteridium<br />
aquil<strong>in</strong>um) i bukskärva av trattbägare från Skogsmossen, Västmanland.<br />
Avtryck av örnbräken är även känt från den mellanneolitiska<br />
trattbägarboplatsen L<strong>in</strong>dö, Langeland (W<strong>in</strong>ther 1926 s.26).<br />
Teckn<strong>in</strong>g av Alija Grenberger. Skala 1:1.<br />
Figure 7.2. Impr<strong>in</strong>t of fern leaf, probably Pteridium aquil<strong>in</strong>um, <strong>in</strong><br />
the sherd of a funnel beaker from Skogsmossen, Västmanland.<br />
Draw<strong>in</strong>g by Alicja Grenberger. Scale 1:1.<br />
är oklart vilka av dessa växter man verkligen åt och starr<br />
och örnbräken kanske snarare har använts som material<br />
till för exempel tak eller golvklädnad (Wel<strong>in</strong>der 1982,<br />
Koch 2003 s.218).<br />
Vid sidan av fynd/avtryck av växter från arkeologiska<br />
utgrävn<strong>in</strong>gar, så kan odl<strong>in</strong>gens natur också belysas genom<br />
pollenanalys. Från Mälardalen har förhållandevis tydliga<br />
spår efter tidigneolitisk odl<strong>in</strong>g i form av sädesslagspollen<br />
påvisats i två torvmarker, Övre Mogetorpsmossen<br />
i Södermanland (S. Flor<strong>in</strong> 1958, M.B. Flor<strong>in</strong> 1958) och<br />
Mossbymossen i Närke (S. Flor<strong>in</strong> 1961 s.390-395). Flor<strong>in</strong><br />
beskrev de tidiga odl<strong>in</strong>gs<strong>in</strong>dikationerna i Mossbymossen<br />
med följande ord:<br />
I pollendiagrammen från Mossbymossen äro däremot<br />
åkerbrukets spår i vegetationsutveckl<strong>in</strong>gen fullt tydliga<br />
vid en tidpunkt, som, så vitt man kan avgöra för närvarande,<br />
faller redan i zon VII i slutet av atlantisk tid. Ifråga<br />
om örtpollenet utgöras dessa spår av gråbo (Artemisia),<br />
mållväxter (Chenopodiaceae), brännässla (Urtica), groblad<br />
(såväl Plantago major som Plantago lanceolata) och<br />
rödsyra (Rumex acetosella). Dessa örter, särskilt Plantago<br />
major och P. lanceolata, kunna i allmänhet bestämmas som<br />
ogräsarter, då de förekomma tillsammans med pollen av<br />
sädesslag (vete och korn, Triticum, Hordeum), så som här<br />
är fallet.” (Flor<strong>in</strong> 1961 s.390)<br />
Det bör påpekas att medan Flor<strong>in</strong> tolkade förekomsten<br />
av Plantago lanceolata som åkerogräs, så anses den idag<br />
snarare <strong>in</strong>dikera betesmark (Berglund 1985 s.79, Göransson<br />
1995a s.67, 1995b s.65). Enligt Flor<strong>in</strong> börjar<br />
odl<strong>in</strong>gen vid Mossbymossen strax före almfallet. Almfallet<br />
anses vanligen markera gränsen mellan atlantisk<br />
och subboreal tid (Königsson 1980 s.29), en gräns som<br />
119
Change language