Identitet i praktik - Identity in Practice

Recommendations

Info

(Becker 1948 s.187) och denna skrivning är vanligare i nutida publikationer (Madsen 1994, Hallgren et al. 1997 s.118-121, Klassen 2004 s.248-249). Några år innan Bagges och Florins upptäckter av bosättningar från trattbägarkultur i Mälardalen hade Konrad Jażdżewski publicerat artiklar, i vilka begreppet ”trattbägarkultur” (så vitt jag kunnat utröna) användes och definierades för första gången (Jażdżewski 1932, med hänvisning till Jażdżewski 1930). Delar av de arkeologiska material som Jażdżewski inkluderade i begreppet trattbägarkultur hade tidigare diskuterats under en rad lokala benämningar, som döscivilisation, megalitkultur, nordisk kultur, storpolsk kultur, lillpolsk kultur, nosswitz kultur, etc. Jażdżewski pekade på hur det tidiga 1900-talets politiska gränser styrt denna indelning och argumenterade för att arkeologiska kulturer måste definieras utifrån likheter i materiell kultur och oberoende av moderna politiska gränser (Jażdżewski 1932 s.108). Jażdżewski delade in trattbägarkulturen i fyra geografiska grupper, nord, syd, väst och öst, en indelning som senare kompletterades men en femte grupp i sydöst (Jażdżewski 1932, 1936 – citerad i Midgley 1992 s.33). Grupperingen av materialet byggde vidare på en geografisk indelning Kossinna brukat i en katalog över fynd av trattbägare, kragflaskor och hankflaskor från norra Europa (Kossinna 1921a). [Kossinna skrev om dessa lerkärlstyper som kärluppsättningen inom ”döscivilisationen” (Dolmen Zivilisation – 1921b s.73). Midgley har formulerat sig som om Kossinna använde begreppet ”trattbägarkultur” (Midgley 1992 s.31-34), men så vitt jag kan se, så nyttjade han inte termen. I de aktuella skrifterna förekommer som nämnt begreppet ”döscivilisation”, som enligt Kossinna var en del av en vagt definierad ”indogermansk kultur” (Kossinna 1921b s.75). Begreppet trattbägarkultur förekommer däremot inte (Kossinna 1909, 1911, 1921a, 1921b).] Att den mellansvenska varianten av trattbägarkultur kom att ligga norr om trattbägarkulturens nordgrupp, vilken enligt Jażdżewski omfattade norra Tyskland, Danmark och Skåne, har lett till en intressant forskningshistorisk situation. Hur diskuterar man det som ligger norr om nord? Kanske som en följd av detta, är det vanligt att utländsk litteratur helt bortser från vrågruppen när trattbägarkulturen diskuteras i storskaligt perspektiv. Mest iögonfallande är Midgleys stora monografi TRB-Culture, i vilken trattbägarkulturens nordgräns markeras i norra Skåne (Midgley 1992 s.36, se också Midgley 2005 s.35). Det är notabelt att Mälardalen och vrågruppen inte bara ligger bortom den gräns som dragits på kartan, utan till och med utanför kartan. Även om Midgleys förbiseende är det mest iögonfallande, är hon i gott sällskap, då flera översikter över Europas eller södra Skandinaviens neolitikum lämnar östra Mellansverige som ett blankt fält (t.ex. Whittle 1985, 1996, Hodder 1990, Thorpe 1996, 72 Fr e d r i k HAllgren Tilley 1996, Milisauskas 2002 s.195, – för exempel på internationell litteratur som trots allt beaktat fynd från trattbägarkultur norr om Skåne se till exempel Becker 1948, Zápotocký 1992, Bakker 1998, Klassen 2000, Price 2000, Rowley-Conwy 2004, Bradley 2005). Tystnaden kring Mälardalen och Bergslagens trattbägarkultur är inte bara ett problem för sårad mellansvensk lokalpatriotism. Flera av de tolkningsmodeller som förklarar övergången till jordbruk och skapandet/ spridningen av trattbägarkulturen, utgår från lokala förhållanden i små geografiska regioner (ofta Danmark). Det är exempelvis tveksamt om förändringar i salthalten i västdanska fjordar kan förklara en samhällsprocess som har ett så mycket större geografiskt omfång (jfr. Klassen 1999). I den europeiska litteraturen om trattbägarkultur talas ibland om en snävare och en bredare definition av trattbägarkultur (Zápotocký 1992 s.202-204). Den snävare definitionen omfattar TRBs lokalgrupper nord, syd, öst, sydöst och väst så som de definierades av Jażdżewski på 1930-talet (jfr. Midgley 1992). Den bredare definitionen, som bland annat förordas av Zápotocký, inkluderar även michelsbergskultur i västra Centraleuropa och lokalgrupperna pfyn, altheim och mondsee i norra Alperna (figur 5.1) (Zápotocký 1992 s.202-204, 552, jfr. Lichardus & Lichardus-Itten 1993). Det finns skillnader mellan (och inom) alla dessa lokalgrupper av trattbägarkultur, men det finns också gemensamma nämnare. Varianter av mångkantiga stridsyxor förekommer inom hela området, de särpräglade stridsyxor av typ KIII som är vanliga i Mälardalen och Bergslagen har sina närmaste motsvarigheter i mondseegruppens KIB yxor i Österrike (kapitel 9.1.3). De trattbägare som gett namn till trattbägarkulturen har nära motsvarigheter i michelsbergskulturens ”tulpanbägare”. Krukor från trattbägarboplatsen Kallmossen i Norduppland är således påfallande lika både ”trattbägare” från Danmark och ”tulpanbägare” från västra Tyskland (jfr. figur 11.7 i kapitel 11) (jfr. Gleser 1998 s.239, Richter 2002 s.108-112, Klassen 2004 s.167- 183). Jag ser således en poäng med att inkludera Mälardalen och Bergslagens tidigneolitiska lämningar under det övergripande begreppet trattbägarkultur. Samtidigt vill jag understryka, att trattbägarkultur i denna vida mening är en analytisk konstruktion, skapad av arkeologer. Det är föga troligt att en tidigneolitisk människa skulle kännas vid en social enhet som sträcker sig från Mellansverige/ södra Norge i norr, till norra Slovakien i söder. På ett annat plan vill jag samtidigt hävda, att det finns situationer när en arkeologisk analytisk klassifikation som trattbägarkultur, kan ligga nära en klassifikation som gjordes av människor under förhistorien. I hela södra och mellersta Skandinavien upp till och med Bergslagen tog människor upp en rad specifika hantverkstraditioner,
5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s l A g e n s tidigneolitiskA t r At t Bäg A r k u lt u r Figur 5.1. Karta över trattbägarkulturens (TRB) utbredning enligt Zápotocký, med en indelning i de geografiska undergrupperna nord (N), väst (W), öst (O), sydöst (SO), syd (S), mondsee (MO), altheim (A), pfyn (PF) och michelsberg (M). Zápotocký inkluderar de fyra senare grupperna i en brett definierad trattbägarkultur, men de diskuteras stundom som separata företeelser av andra forskare. I föreliggande arbete argumenteras för att även Vestlandet i Norge skall inkluderas i en brett definierad trattbägarkultur. Efter Zápotocký (1992 s.552). Figure 5.1. Map showing the extent of the Funnel Beaker Culture (TRB) as defined by Zápotocký (1992 p.552). Legend: N – North group, W – West group, O – East group, SO – Southeast group, S – South group, MO – Mondsee, A – Altheim, PF – Pfyn, M – Michelsberg. som kom till uttryck i tillverkningen av trattbägare, kragflaskor, lerskivor, mångkantiga stridsyxor samt spets- och tunnackiga yxor av grönsten och flinta. Detta skedde samtidigt – omkring 4000/3900 f.Kr. – som element av odling och boskapsskötsel togs upp i samma område. Dessa traditioner skapades, förhandlades och reproducerades inom olika lokala, regionala och överregionala sociala kontexter, i ömsom skilda, ömsom överlappande communities of practice (jfr. kapitel 2.6). Skeendet kan inte ha varit en osynlig process för de inblandade människorna, dessa var medvetna om de val som gjordes, om de förändringar som genomfördes och att människor i angränsande landsdelar gjorde liknande val. Som jag kommer att utveckla i nästföljande kapitel, så måste företeelsen trattbägarkultur ha varit särskilt synlig i ett område som Mälardalen/Bergslagen, som är den nordligaste region där dessa nya traditioner togs upp vid början av tidigneolitikum. Ett stenkast längre norrut levde människor som inte började tillverka trattbägare och mångkantiga stridsyxor, som inte började odla marken eller hålla tamdjur. I mötet med dessa människor var mälardalingarna i någon mening trattbägarkultur. I efterföljande avsnitt kommer jag i tur och ordning att ta upp aspekter som boplatser, begravningsplatser, näringsekonomiska aktiviteter och materiell kultur. Medan genomgången därvidlag är konventionell till sin karaktär, är avsikten att den ska leda fram till en diskussion av exempelvis näringsekonomi, hantverk och gravritual som kulturell praktik, snarare än som ”funktionella” eller ”rituella” företeelser. Även om säljakt säkert har haft en roll för försörjningen, så är jag mer intresserad av säljakt som deltagande aktivitet, en aktivitet som förenat en rad personer i ett samverkande socialt sammanhang, i ett community of practice. På samma sätt kan gravritual diskuteras som kulturell praktik, en praktik som förenat efterlevande i deltagande handlingar. Både säljakt och gravritual kan ur detta perspektiv ses som sammanhang där identitet har skapats och förhandlats (kapitel 2.7). Det geografiska omfånget för detta avsnitt är regionen kring den forna havsvik som under tidigneolitikum 73
Page 1 and 2:
Identitet i praktik Lokala, regiona
Page 3:
“A m i c u lt u r A y A l m ov i
Page 6 and 7:
8 En annorlunda trattbägarkeramik?
Page 8 and 9:
miljödeterminister var lika välko
Page 10 and 11:
10 Myggor svärmar kring vår bil p
Page 13 and 14:
1 Inledning ”Lost the culture, th
Page 15 and 16:
Att man i enlighet med Sandra Hardi
Page 17 and 18:
2 Kultur, praktik och identitet I i
Page 19 and 20:
att hans starka ställningstagande
Page 21 and 22: exemplifierar bland annat med Ralph
Page 23 and 24: ...those elements of culture which
Page 25 and 26: more than a mere biological given.
Page 27 and 28: emergence of tribe as a primary fun
Page 29 and 30: tur, så leder förändringar till
Page 31 and 32: lärande inom ramen för det social
Page 33 and 34: discipliner - Linton var kulturantr
Page 35 and 36: that constitute our community. Our
Page 37 and 38: Social interaction between agents o
Page 39 and 40: Så som diskuterades i kapitel 2.7
Page 41: practice som ingår i en konstellat
Page 44 and 45: 44 They liked to see lands; timidit
Page 46 and 47: sten för tillverkning av stridsklu
Page 48 and 49: kapitel 2.8 snuddade jag vid ett an
Page 50 and 51: 50 ...the chant-owner name places f
Page 52 and 53: Figur 3.4. 14C-dateringar av skidor
Page 54 and 55: 54 Figur 3.6. Neolitiskt träförem
Page 57 and 58: 4 Den äldsta keramiken runt Öster
Page 59 and 60: Figur 4.2. Åland under stenåldern
Page 61 and 62: 4 de n ä l d s t A k e r A m i k e
Page 63 and 64: soderna med markant inflöde av sal
Page 65 and 66: I Estland, Lettland, Litauen och de
Page 67 and 68: 41 kan hänföras till äldre bandk
Page 69 and 70: Figur 4.15. Jämförelse mellan ert
Page 71: 5 Mälardalen och Bergslagens tidig
Page 75 and 76: Figur 5.3. Trattbägarlokaler i nor
Page 77 and 78: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 89: 5 mä l A r dA l e n o c H Be r g s
Page 92 and 93: i en framtida publikation som redog
Page 94 and 95: 94 Figur 6.1. Jordartskartor från
Page 96 and 97: Figur 6.3. Lerklining med avtryck a
Page 98 and 99: Figur 6.5. Spridningen av malstensu
Page 100 and 101: mer jag att utförligt beskriva sp
Page 102 and 103: Figur 6.8. Gravanläggningar på tr
Page 104 and 105: Figur 6.13. Trattbägare som påtr
Page 106 and 107: gaste gruppen av tidigneolitiska ku
Page 108 and 109: Figur 6.16. Fynd från den timmerby
Page 110 and 111: med ramverk av sten, till exempel d
Page 112 and 113: uppfattas som boplatsaktiviteter sp
Page 115 and 116: 7 Näringsekonomi som kulturell pra
Page 117 and 118: 7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 123 and 124:
7 nä r i n g s e k o n o m i s o m
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133:
Page 136 and 137:
ett något grövre gods och sparsam
Page 138 and 139:
Figur 8.3. Trattbägare från Hjulb
Page 140 and 141:
möjligt, fortsatt datera dekorerad
Page 142:
Figur 8.5. Direkt daterade krukskä
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Figur 8.10. Direkt daterade dekorer
Page 151 and 152:
8 en A n n o r l u n dA t r At t B
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Figur 8.21. Kärlprofiler av trattb
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Figur 8.25. Snördekorerad mynnings
Page 168 and 169:
På Kallmossen (figur 8.24b, c) och
Page 170 and 171:
mer fragmentariska trattbägare som
Page 172 and 173:
Vrå I kärl i dagsläget inte är
Page 174 and 175:
hopning, som vid sidan av nämnda k
Page 176 and 177:
8.5 Vem offrade i kärret? Keramike
Page 178 and 179:
skärv-/slipnummer. Hantverket I li
Page 180 and 181:
Figur 8.39. Tunnslip av trattbägar
Page 182 and 183:
tidig bondestenålder. Något, som
Page 184 and 185:
Figur 8.45. Schematisk presentation
Page 186 and 187:
Figur 8.46. Modell av en hypotetisk
Page 188 and 189:
som en praktisk, funktionell prepar
Page 190 and 191:
från rutgrävning/sållning med, v
Page 192 and 193:
Bland trattbägarna från Skogsmoss
Page 194 and 195:
snördekor eller rader av enkla int
Page 196 and 197:
Stabiliteten och kontinuiteten i ut
Page 199 and 200:
9 Lokala, regionala och importerade
Page 201 and 202:
9 lo k A l A, r e g i o n A l A o c
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Figur 9.16. Mångkantig stridsyxa a
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
10 Överregionala sociala sammanhan
Page 243 and 244:
10 öv e r r e g i o n A l A s o c
Page 245 and 246:
Figur 10.5. Trattbägare från Lets
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Figur 10.15. Karta över de nordlig
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
11 Kultur, praktik och identitet un
Page 275 and 276:
11 ku lt u r, p r A k t i k o c H i
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Figur 11.3. Exempel på trindyxor m
Page 283 and 284:
Figur 11.4. Fyrsidig helslipad meso
Page 285 and 286:
Page 287:
Page 290 and 291:
On all these places and routes, eac
Page 292 and 293:
ger repertoire that signalled the d
Page 294 and 295:
Andersen, S. H. 1975. Ringkloster,
Page 296 and 297:
Bentley, R. A., Price, T. D. & Step
Page 298 and 299:
Christensen, C. 1990. Stone Age Dug
Page 300 and 301:
Ekholm, G. 1918. Två nyupptäckta
Page 302 and 303:
Gidlöf, K., Hammarstrand Dehman, K
Page 304 and 305:
Hallgren, F. under arbete. Skifferk
Page 306 and 307:
Hjolman, B. 1964. Arkivhandling ang
Page 308 and 309:
Kaul, F. 1994. Ritualer med mennesk
Page 310 and 311:
Lannerbro, R. 1976. Stenålder och
Page 312 and 313:
Lindqvist, C. 2001. Nämforsen, Åd
Page 314 and 315:
Moore, J. H. 2001. Ethnogenetic pat
Page 316 and 317:
Passey B. H., Robinson T. F., Aylif
Page 318 and 319:
Richards, M. P., Price, T. D. & Koc
Page 320 and 321:
Skjølsvold, A. 1977. Slettabøbopl
Page 322 and 323:
Trigger, B. G. 1969. The Huron, far
Page 324:
Zimmermann, W. 1999. Why was Cattle
show all

Identitet i praktik - Identity in Practice

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?