22_sidenbladh1

1,2 miljoner fler i landet an vad man 1935 hade beräknat att det skulle
bli. Landsbygdens avfolkning gick dessutom mycket snabbare an vad
William-Olsson antagit. Utvecklingen bestämdes av större fruktsamhet,
fler motorsågar och traktorer.samt billigare konstgödsel dvs. fler
kreaturslösa jordbruk. Totalt bodde 1,5 miljoner fler i tätorter an vad
prognosen angivit. Stockholm fick dock inte fullt ut en så stor andel av
denna tillväxt som han antagit.
Redan 1942 framlade Erland von Hofsten nya undersökningar över
befolkningstillväxten i Stockholm. Stadsplanekontoret redovisade
1946 i »Det framtida Stockholm~ de nya födelsetalen och pekade på
storstadsfrämjande förändringar i näringsliv och transportteknik. En
ny översyn av befolkningsutvecklingen gjordes för den 1952 publicerade
generalplanen, se kapitel 6.
Natur- och kulturminnen
»Ett halvsekels expansion, den nyblivna världsstadens allom synliga
uttryck, har gjort ett samvetsgrant arbete för att med hjälp av en
förkrossande teknik bryta den topografins urkraft . . .». Många nutida
ivrare för ett ekologiskt riktigt stadsbyggande gissar kanske att detta ar
taget ur en aktuell skrift - fastan riktigt modernt klingar val inte
språket. Från fältbiologerna till de som försöker hindra rivning av
gamla hus finns det åtskilliga som tror att deras budskap ar nytt, att
det är först deras generation som gripit sig an med att söka ändra
stadsbyggande dar tekniken fått för stort utrymme.
Nej, citatet är från 1935 och hämtat ur Rutger Sernanders uppsats:
»Stockholms natur och dess framtid,,, som ingår i ~Stockholmstraktens
natur- och kulturminnen», utgiven det året, med stöd från Samfundet
S:t Erik, av Rådet till skydd för Stockholms skönhet, som tillkommit
1918 efter en motion i stadsfullmäktige och fått mer permanent status
1929.
Främsta syftet med denna publikation var att ge alla i stadsbyggandet
inblandade information om natur-, forn- och byggnadsminnen,
vilka genom av Skönhetsrådet initierade undersökningar blivit kända
och vars existens var hotad genom tillkomsten av nya förorter. Sernander,
pensionerad botanikprofessor från Uppsala, och geologen E.
Granlund svarade för inventeringen av naturminnen, sedermera
överantikvarie K. A. Gustawsson för fornminnen och Gösta Selling för
redovisningen av kulturminnen från nyare tid. Alla uppgifterna samlades
i register och utmärktes på kartor i skala 1 : 20 000.