22_sidenbladh1

skulle vara mycket dyrt och tidsödande. Man beslöt sig därför att söka
förvärva Smedsslättens gård som låg i vägen för fortsatt bebyggelse
längs stranden.
Ar 1922 lyckades man få köpa den del av Smedsslättens gård som
låg ovanför Alviksvägen. Priset var uppseendeväckande högt. Förvärvet
kopplades emellertid ihop med en donation som markägaren,
fröken Magda Sunnerdal, utfäste sig att göra, varför staden bara
behövde betala en mindre summa kontant och resten skulle avräknas
från den framtida donationen. Det blev därför aldrig någon diskussion
om det höga markpriset. Staden ägde så mycket mark i trakten att
det fanns små risker för att priset skulle .smitta av sig. på annan mark.
Staden kunde fortsätta exploatera langs stranden. S~nedsslätten och
östra delen av Alsten byggdes före mitten av 20-talet och ett par år in
på 30-talet. Norra Ängby bebyggdes med småstugor i stort sett före
mitten av detta årtionde, medan Södra Ängby - den sista ~trädgårdsstaden~
- blev färdig före krigsutbrottet.
Småstugor
Fram till tiden för första världskriget hade förstäderna runt om den
egentliga stenstaden utvecklats på många olika sätt. Det fanns förstäder
för de rika med stora villor i Djursholm och Saltsjöbaden, och det
fanns förstäder för de fattiga med allsköns kåkar och dåligt byggda
hyreshus i Hagalund, Mariehall och på flera områden i Brännkyrka.
Och det fanns förstäder för medelklassen i bl. a. Storängen och på
Lidingö.
Ungefär trettio år efter det att de första förstäderna började byggas,
hade staden startat sina trädgårdsstäder och lyckats på Enskede och
vid Alvik och Ulvsunda erbjuda alternativ till de privata tomtbolagen.
Stadens områden var väl planerade och, efter den tidens standard,
hyggligt utbyggda. Tomterna uppläts med tomträtt och staden gav
hjälp med att få lånen ordnade. Utbyggnaden gick dock icke helt som
man tänkt eller hoppats. Ett par stora företag prövade på att teckna sig
för många tomter och bygga, men fann det inte tillräckligt lönande.
.Även om en del byggnadsarbetare byggde egna hem åt sig själva,
kom utvecklingen i trädgårdsstäderna efter hand att alltmer präglas av
spekulationsbyggande. . . . Arbetarfamiljerna hade inte råd att köpan
(Sven Hanson 1969, s. 114). Det var alltså särskilt i Bromma som
småbyggmästare byggde ett eller ett par hus i taget och hoppades
finna köpare, helst innan de var helt färdiga. En undersökning 1922