22_sidenbladh1

KAPITEL 1
EFTERKRIGSTID OCH HÖGKONJUNKTUR
Kristid och återhämtning
Aret 1923 har valts som början för denna skildring b1.a. därför att
man då ansåg den kris övervunnen, som drabbat byggnadsverksamheten
under första världskriget. Att det tog så lång tid aven i Sverige att
få en för byggnadsverksamheten fungerande ekonomi hänger naturligtvis
samman med de djupgående störningarna av de europeiska
marknaderna. Framför allt gällde detta Tyskland, som var vår traditionellt
viktigaste handelspartner. De stora omvälvningarna i Ryssland,
Turkiet och Österrike-ungern spelade indirekt en roll.
Ambitionerna bland segrarmakternas politiker att för en generation
hålla Tyskland i fattigdom inverkade aven på våra förhållanden. Vår
egen revalvering av kronan gjordes 1920. Tysklands ekonomiska
sammanbrott kom 1923, med efterföljande främst av USA stödda
rekonstruktion av den centraleuropeiska ekonomin. Mot denna bakgrund
börjar så min berättelse.
Stadsarkitekten i Stockholm Sigurd Westholm rapporterade i byggnadsnämndens
verksamhetsberättelse för 1923: ». . . krisen övervunnen,
byggnadsverksamheten [har] återvunnit den stadga och det förtroende,
som kravs för en lugn utveckling. . . . Den gångna perioden
har . . . medfört en viss stabilisering i så måtto, att bostadsproduktionen
inte ar helt beroende av den privata spekulationen utan i ratt stor
omfattning överförts på kooperativa sammanslutningar och byggnadsföreningar
av skilda slag. Att utan privat, spekulativ byggnadsverksamhet
upprätthålla det nödiga bostadsbeståndet i en stor stad
torde emellertid icke vara möjligt med hänsyn bl. a. till den behövliga
reserven, som icke på annat satt larer kunna åstadkommas.. (B 321
1924, s. 5.)
I fortsättningen skall denna bedömning och förhoppning jämföras
med vad som nu, mer an femtio år efteråt, ar möjligt att överblicka.
Det hade alltså dröjt fem år efter krigets slut innan förhållandena på
byggnadsmarknaden bragts darhan att man ansåg »krisen övervunnen..