22_sidenbladh1

KAPITEL 7
TUNNELBANAN
Förhistoria
Hur långt tillbaks i tiden behöver man gå för att kunna berätta om hur
stadsfull~naktige den 16 juni 1941 kom till beslut att bygga en tunnelbana
i Stockholm? Utredningarna går som en långdans bakåt genom
årtionden. Alla utgör de bearbetningar av tidigare utredningar och är
på ett svåröverskådligt satt sammanflätade med problemen om jarnvägslinjens
dragning genorn staden, dess korsningar med sjötrafiken
och med lederna för gatutrafiken mellan Norr och Söder på Stadsholmens
västra sida. Detta senare har redan rätt utförligt redovisats i
kapitel 4.
Detaljerade framställningar om tunnelbanans förhistoria finns lätt
tillgängliga. I samband med invigningen av det första bansystemet
1957 publicerades .Tunnelbanan i Stockholm med Teknisk beskrivning~
under redaktion av Olle Wigander. Mycket detaljerade beskrivningar
finns i Bihang 10 A-C/1934, s. 31-89 samt Bihang I0 A-BI
1940, som ar det av Tunnelbanedelegerade avgivna betänkande på
vilket man 1941 stödde det grundläggande beslutet om tunnelbanan. I
den följande framställningen behöver jag därför inte vara så utförlig
utan kan begränsa mig till det som i sammanhanget med annan planering
förefaller viktigt.
Det oupplösliga sambandet med andra trafikförbindelser mellan
Norr och Söder gör att vissa omtagningar ar ofrånkomliga.
I direktiven för den av stadskollegiet den 6 mars 1930 tillsatta n 1930
års trafikkommittén begärs en plan innefattande .förslag till infarter å
egen banvall för förortsbanorna samt till de likaledes från gatutrafiken
frilagda lokalbanor för inomstadstrafiken .. .D (B 10 a1 1934, s. V). I
detta sammanhang bör namnas att Lilienberg i sin generalplan 1928
var den förste som lat de över Skanstull inkommande förortsbanorna
gå norrut och från Tegelbacken svänga in i en båge genom centrum
fram till Sveavägen och därifrån fortsatta över till Kungsholmen och
ut till Bromma. Han var så övertygad om banornas akutalitet att han
för olika slags tunnlar redovisade kostnadsberäkningar per löpmeter