22_sidenbladh1

Tre alternativ
Från och med hösten 1938 präglades situationen av att det fanns
alternativa planer inom stadens förvaltning. Paul Hedqvist fick stadens
uppdrag att i samråd med berörda förvaltningar bearbeta sin, och
stadsplanenamnden bearbetade sin plan.
Hedqvist hade 1931 till 1938 varit byggnadsråd och chef för byggnadsstyrelsens
utredningsbyrå. I denna egenskap hade han sysslat
med riksdagens lokalfrågor och därvid, 1936, skissat ett nytt riksdagshus
i fonden på Gustav Adolfs torg, en idé som han skulle komma att
återuppväcka nara trettio år senare. Han hade också haft uppdrag att
låta sitt eget kontor bearbeta Tegelbacken, vilken han intresserat sig
för allt sedan sin tid på Akademien.
Arbetet med planalternativen påverkades också av att man beslöt att
i maj 1939 göra en mycket stor och detaljerad trafikräkning, omnämnd
i kapitlen 6 och 11. Planerna borde inte läggas fram innan man
kunde utnyttja dessa nya kunskaper.
Under hela denna tid pågick en sammanjämkning av alternativen.
Hedqvist accepterade på många gator samma bredder som stadsplanekontoret
hade i sitt förslag. Han övertog också lösningen med Klarabergsgatan~
fortsättning över till Kungsholmen. Stadsplanekontoret
å sin sida förstärkte de ost-västliga förbindelserna i södra delen med
ett gatugenombrott ned till Jakobs torg.
På hösten 1940 behandlade stadsplanenamnden förslagen på nytt,
men beslutet, att hålla fast vid 36 års lösning, blev aldrig expedierat. I
oktober bytte nämnden ordförande, Harry Sandberg efterträddes av
Yngve Larsson. Zeth Höglund föredrog att få Yngve Larsson som
ansvarigt borgarråd framför Harry Sandberg .med vilken han knappast
talade^.^ Yngve Larsson ville givetvis inte ha Lilienbergs plan,
men han var i minoritet i nämnden. Vice ordföranden Karl Kilbom (s)
höll alltid med Lilienberg, och Yngve Larsson kunde bara rakna med
stöd från Hakon Ahlberg, ytterligare en ledamot och en suppleant.
Lilienberg rattade sig inte ens. efter ordförandens tillsägelser. Detta
allt ledde till att Yngve Larsson gav gatukontoret uppdrag att med
Hedqvist som konsult göra en alternativ plan för Norrmalm. En sådan
låg klar i mars 1943.
Stamningen vid denna tid skildrades av Holger Blom, stadstradgårdsmästare,
och Carl Henrik af Klercker, då på gatukontorets utredningsavdelning,
i ett nummer av tidskriften Byggwiästure (1943, s.
325-352), vilket helt agnades: »Slaget om Brunkeberg.. Blom menade
att i detta viktiga ärende var »läsningen föga uppbygglig.. - .Den