22_sidenbladh1

Den första smalhusplanen, signerad Ragnar Östberg den 16 maj 1930. Den erbjöds åt staden i
stallet för tidigare gjorda planer med konventionella 15 m djupa huskroppar. Innan man kom
igång att bygga området kring Olam Magnus vag blev dock stadsplanen åtskilligt urvattnad.
ytan kunde bli 24 m2 i st. f. de i tjockhus vanliga 30 m2. Bostadsbolaget
S:t Örjan, som blev en rätt kortlivad företeelse, ägdes av byggmästaren
civilingenjör Lennart Hellstedt med kontor i eget hus vid Brunkebergstorg,
nr 22. Han hade en hyresgäst i två rum, Ragnar Östbergs
vid denna tid mycket blygsamma kontor.
Fastighetsnämnden förklarade sig beredd att godkänna det inlämnade
förslaget och att sätta igång exploateringen. På hösten blev
kollegiet enigt, vilket innebar att även Hernlund accepterade smalhusen.
Han hade tidigare varit tveksam då han menade att husen skulle
bli dyra. I stadsfullmäktige blev det inte ens någon debatt om planen,
vilket kan tyckas anmärkningsvärt (U 310/1931). Det visade sig dock
att varken S:t Örjan eller Hellstedts ordinarie byggnadsbolag kunde
genomföra planen, och den 20 december 1934 meddelades han att
marken skulle komma att upplåtas till andra. Under tiden hade stadens
kontor bearbetat ostbergs plan. Husen hade blivit ännu smalare,
10,O m där man fick göra butiker, eljest och i de flesta fall bara 8,O m.
Man hade slopat några av de hörn som i Östbergs plan skulle gett
stadga åt rumsbildningarna. Fastighetskontorets arkitektavdelning
hade ritat husen och den 12 mars 1935 träffades avtal med en annan
byggmästare. Så började Hammarbyhöjden äntligen att byggas.