22_sidenbladh1

utställning med bl. a. en karta över hela staden som gick från golv till
tak, vackert färglagd av Gunilla Wernstedt. Viktigare butiksgator var
markerade med tjock guldfärg, och kartan kallades följaktligen .Nya
Jeru~alemn.~ Det kom inte mycket folk till utställningen; men en
gruppresa från the Town and Country Planning Association kom och
underhölls med föredrag om Stockholm.
Ett stort antal sammanslutningar och föreningar bad någon av oss
komma och hålla föredrag. Ibland var det ett påtagligt intresse, ibland
inte. En av byggnadsarbetarnas fackföreningar bad mig komma en
kväll i november 1947. När vi väntat nästan en halvtimma över tiden,
men bara ordföranden, sekreteraren och jag själv fanns i salen, gick vi
och drack kaffe.
På grundval av överläggningarna under 1948 överarbetades materialet
på nytt och i november 1949 presenterades det för stadskollegiets
investeringskommitté. Denna hade sin upprinnelse i en PM som
Zeth Höglund hade signerat den 14 juni 1949. Kommittén hade omgående
övertagit det reella huvudmannaskapet för generalplaneutredningen.
Denna fasta anknytning till det organ som hade ansvar för långsiktig
ekonomisk planering var utomordentligt betydelsefull. Sekreterare åt
investeringskommittén var Joakim Garpe, som senare kom att svara
för viktiga avsnitt i den färdiga planen. I kommittén ingick samtliga
borgarråd samt fyra representanter för kollegiet. En av dem var Yngve
Larsson som var medlem av kollegiet fram till 1954, de fyra senare
åren som dess ordförande. Han fick därigenom möjlighet till fortsatt
kontakt med generalplariearbetet, även om John Bergvall, finansborgarråd
1950-54, till slut var den som bestämde.
Under tiden november 1949 till maj 1950 ägnade kommittén nio
långa sammanträden åt att diskutera planen. Huvuddelen av tiden
ägnades åt förutsättningar och målsättning för stadens långsiktiga
utveckling och mindre tid åt de i skisser föreliggande olika lösningarna.
Det tycker jag fortfarande var utmärkt bra.
I slutfasen med den preliminära upplagan medverkade flera andra
av vilka några bör nämnas. Sven Lundberg hade redan i oktober 1948
lämnat GPU för andra uppgifter och i realiteten ersatts av Rolf Oom,
som var en väg- och vattenbyggare med osedvanligt brett intresseområde,
vilket passade bra. De näringsgeografiska avsnitten utarbetades
av fil.dr Olof Hölcke, som senare gick i tjänst hos SJ. Målsättningsdiskussionen
styrdes av Edmund Dahlström, som doktorerade på Hagerstensåsen
- se följande avsnitt - och senare blivit professor i
sociologi vid Göteborgs Universitet. Han utövade en utmärkt nyttig