22_sidenbladh1

var bekvämt och säkert att bygga efter ritningar som fastighetskontoret
gjort. Storbyggmästarna var däremot inte angelägna. De byggde
hellre tjockhus i innerstaden, vilket ansågs mera lönande. Utan Axel
Dahlbergs stora uthållighet hade aldrig smalhusen slagit igenom, och
utan dem hade hyreslägenheternas planlösningar inte radikalt kunnat
förbättras. Under resten av 30-talet och under 40-talets första år
byggdes i fastighetskontorets regi en rad nya stadsdelar med smalhus,
vilka för enkelhetens skull redovisas i en tabellarisk uppställning på s.
103.
Man fortsatte med att utvidga planerna på Hammarby och Traneberg.
Därefter blev det främst de centrala delarna av Bromma som
bebyggdes med smalhus - jfr s. 40. Dessa områden blev på många
håll hårt kritiserade, och man påstod att Axel Dahlberg bara hade
»två sorters utsäde i sin såningsmaskin., småstugor och smalhus. Diskussionerna
ledde bl. a. till att staden i juni 1940 inbjöd till en tävling
om bostadshus och stadsplan för Gubbängen. Trots fastighetskontorets
protester medgavs även i stadsplanen för Arsta några femvåningshus.
Detta behandlas allt i kapitel 6.
Utanför fastighetskontorets program byggde Olle Engkvist 1934
efter ritningar av Hakon Ahlberg i Hjorthagen 7,35 m smala hus för
bostadsrättsföreningar bildade bland anställda i stadens energiverk
(- det hette inte så då) (Byggmästaren ark.upp1. 1934, s. 102). Olle
Axel Dahlberg, ansiälld vid Lantegendornskommittén
1907 direkt ejler civilingmjörsexamen
och fmtighetsdirektör 1933-45. Utan hans uthållighet
och envishet hade aldrig så många smalhw
och småstugor blivit byggda. Han var bergfast
övertygad om att han battre än andra begrep hur
miinnkkor borde vilja bo. Så till vida hade han
ratt att det inte byggts en bättre och mera prisvärd
bostadstyp an småstugan. Teckning av Nils
Melander i SUD.