22_sidenbladh1

komma ifråga men skulle inte få lån högre än till 80 76. Amorteringstiden
föreslogs avkortat från 30 till 25 år.
För friast möjliga villkor motionerade Otto Grimlund (k) redaktionssekreterare
på Folkets Dagblad Politiken och en av grundarna av
HSB. Bland högern fanns stor misstänksamhet mot HSB. Hans
motion hade legat obesvarad över sommaren för att finanssekreterare
Nordwall skulle kunna göra en grundlig undersökning av förhållandena
inom HSB och SKB. I drätselnämnden hade två borgerliga,
Gustaf Söderlund, finansborgarråd, och Gustaf Welin, trafikdirektör i
SJ, reserverat sig och pekat på att en ledighetsprocent av 0,65 för
smålägenheter antydde att det fanns risker för staden att låna ut
pengar. Staden borde bara stödja kooperativa byggen och småstugor
och högsta lånegrans borde t.v. vara 85 %. »Det måste utfinnas vägar
att höja insatserna och därmed- minska behovet av sekundarkrediter
från det allmännas sida. Målet borde vara lån upp till 75 % och 25 %
insats.»
För begränsning av stadens åtaganden talade också Mårten Granqvist
(h), domankamrer och bostadskooperatör i en fristående förening:
». . . måste en 25-årig amorteringstid för lån anda upp till
toppen vara absolut förkastlig .. . det ar helt enkelt skorstenskransbelåning
och ingenting annat.» Han förordade tio års amorteringstid
men vann inte gehör i fullmaktige. Han kan dock omnämnas för att
visa hur olika tänkesätt som fanns inom bostadskooperationen. Denna
gång fanns dock i fullmaktige allmän uppslutning kring det blygsamma
förslaget att ställa 700 000 kronor till förfogande för sekundarkredit.
Nästa bostadsdebatt kom redan i januari 1929. De statliga bostadskreditsakkunniga
hade framlagt förslag om förbättrade möjligheter
att ge primär- och sekundärkredit till egnahem i stader samt sekundarkredit
till kooperativa och andra flerfamilj~hus.~ Man föreslog att
hypoteksföreningar skulle inrättas och hade darvid förebilder i Danmark
dar det funnits sådana föreningar sedan mitten av 1800-talet. I
sitt yttrande över förslaget rekommenderade staden en uppdelning på
två hypoteksföreningar, en för egnahem och en för flerfamiljshus.
Själva sakfrågan ar inte längre särskilt intressant, men man kan notera
att aven då framkom en växande kritik mot HSB. I juni 1929 godkande
stadsfullmäktige utan debatt och på samma villkor som 1928 ett
ökat anslag till bostadskrediter. SKB och HSB fick båda byggnadskreditiv
för sin verksamhet.