22_sidenbladh1

nan skulle kunna ta emot trafik från framtida linjer över Hornstull.
Ungefär samtidigt började man på nytt tala om en gatubro i Södergatans
förlängning. På samma sätt som med tunnelbanetrafiken skulle
gatutrafiken komma att vaxa utöver vad som svarade mot i detta fall
Slussens kapacitet. Detta behandlas utförligare i kapitel 7 under rubriken
Spårvägens fyra spår.
Så snart Sven Markelius tillträtt som direktör den 1 november 1944
fick han agna sig åt förbindelserna mellan Norr och Söder. Han kunde
inte rakna med att få beslut om en ny plan för Nedre Norrmalm utan
att kunna redovisa trafikförbindelserna söderut, den blivande Centralbron
och Blasieholmsleden - se kapitel 5. Med Gösta Lundborg
som ledande projektör pressades under vintern 1944-45 fram en ny
totallösning, vilken svarade mot spårvägens nya beräkningar. Redan
den l0 januari 1945 demonstrerade Lundborg lösningen för sin synnerlige
vän, överingenjören Helmer Sandström på SJ. Den stora översiktsplanen
daterades i februari. Den visades i gatunämnden den 21
mars.
Det nya i lösningen var att den innehöll en ny linje för järnvägen,
med tunnel under Mariaberget och bro till Riddarholmen väster om
Södergatan och den tänkta Centralbron. Järnvägs- och gatutrafik
kunde då i stort sett i samma plan följa varandra ända till Tegelbacken.
I alla tidigare lösningar hade de måst korsa varandra på Munkbron,
vilket skulle inneburit stora och höga uppbyggnader. En ny bro
för tunnelbanan över Söderström skulle kunna övertaga den gamla
järnvägsbrons grundläggning.
Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 18 juni 1945 behandlades
nästan som ett och samma ärende principplanen för Nedre Norrmalm
inklusive förslag till Tegelbackens ombyggnad, förslag till nya trafikleder
väster om Stadsholmen samt frågor om en Blasieholmsled och
en Österbro. Den långa debatten gällde nastan enbart planen för
Norrmalm, se kapitel 5, medan förslaget om trafiklederna bifölls utan
omröstning (U 172/1945). Detta var en oerhörd politisk framgång för
Yngve Larsson. Villigheten att komma till beslut kan inte ha varit
opåverkad av den allmänna vitalisering som hade följt krigsslutet i
maj.
Huvudritningarna presenterades då Markelius varit i tjänst mindre
an fyra månader, och visade två, alternativt fyra tunnelbanespår på
bron över Söderström samt motsvarande tunnel under Norrström.
Man borde vara beredd att göra försvarsarbeten för det andra spårparet,
vilket skulle komma att behövas om och när de sydvästra förortsbanorna
inte längre skulle gå i Hornsgatan och vanda på Södermalms-