22_sidenbladh1
22_sidenbladh1
22_sidenbladh1
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Slakthuset inom nuvarande Enskede Gård. I Bromma hade man fortsatt<br />
den i privat regi påbörjade Ulvsunda villastad och Äppelviken var<br />
i stort sett fardigbyggd från Alviksvagen ned till vattnet. Ansvaret för<br />
verksamheten vilade främst på tre män. Herman Ygberg, stadsingenjör<br />
t. o. m. 19 13 och tjansteman hos drätselnämnden, var aktiv framför<br />
allt i fråga om stadens köp av mark. Borgmästare Carl Lindhagen i<br />
egenskap av lantegendomsnamndens ordförande och i fullmäktige en<br />
stridbar kämpe för tomträtten - och därmed även för tomträttskassan,<br />
samt civilingenjören Axel Dahlberg som var lantegendomsnamndens<br />
verkställande tjansteman.<br />
Stadsplanerna utarbetades av vice stadsarkitekten P. O. Hallman,<br />
som 1909 fått skyldighet att biträda stadsplanekommissionen. Byggnaderna<br />
i stadens trädgårdsstäder fick ett vårdat utseende, varigenom<br />
de markant skilde sig från flera i privat regi exploaterade förorter som<br />
blivit mer eller mindre utpräglade kåkstäder. Förtjänsten härför föll i<br />
stor utsträckning på arkitekten Gustav Pettersson, som redan 1910<br />
anställts av lantegendomsnämaden och från 1920 till sin död 1925 var<br />
den ledande arkitekten för stadens trädgårdsstäder.<br />
Lantegendomsnämndens personal fördes 19 19 över till fastighetskontoret<br />
och bildade där lantegendomsavdelningen. Aren 1920 till<br />
1924 nar Carl Meurling var borgarråd och ordförande i fastighetsnämnden<br />
hölls tjänsten som fastighetsdirektör vakant. Detta innebar<br />
att Axel Dahlberg kunde sköta sin avdelning rätt sjalvständigt och<br />
efter eget huvud, vilket han också gjorde. Sedan Harry Sandberg 1924<br />
blivit borgarråd gick det inte lika lätt.<br />
I Brannkyrka koncentrerades verksamheten under 20-talet till återstående<br />
delar av Enskede egendom och till skarpnäck, som staden<br />
köpt 19<strong>22</strong>. Bebyggelsen på Arsta och i Brannkyrkas västra delar tillhör<br />
senare skeden i stadens historia. Däremot kunde bebyggelse fortsatta<br />
öd er ut i riktning mot Farsta, som staden köpt redan 1912. På en<br />
utgård till Östberga, som tidigare haft namnet Svinmyran, byggdes<br />
Svedmyra och på Mossens gårds agor stadsdelen Tallkrogen. Båda<br />
dessa områden blev bebyggda med småstugor.<br />
I Bromma bestämde man sig för att låta bebyggelsen fortsätta langs<br />
stranden, och spårvagnslinje 12 drogs ut, så som den ratt besvärliga<br />
terrängen gjorde det möjligt, för att betjäna dessa villaområden. Staden<br />
hade 1904 köpt inte bara Ulvsunda utan aven Akeshov samt 1905<br />
Alsten och 1908 Äppelviken. De centrala delarna av Bromma var dock<br />
svåra att exploatera ty de hade sin naturliga avrinning till Lillsjön<br />
innanför Ulvsunda och kunde inte bebyggas förrän man fått till stånd<br />
en lång avloppstunnel direkt ut till Mälaren - se kapitel 12. Detta