22_sidenbladh1

Slakthuset inom nuvarande Enskede Gård. I Bromma hade man fortsatt
den i privat regi påbörjade Ulvsunda villastad och Äppelviken var
i stort sett fardigbyggd från Alviksvagen ned till vattnet. Ansvaret för
verksamheten vilade främst på tre män. Herman Ygberg, stadsingenjör
t. o. m. 19 13 och tjansteman hos drätselnämnden, var aktiv framför
allt i fråga om stadens köp av mark. Borgmästare Carl Lindhagen i
egenskap av lantegendomsnamndens ordförande och i fullmäktige en
stridbar kämpe för tomträtten - och därmed även för tomträttskassan,
samt civilingenjören Axel Dahlberg som var lantegendomsnamndens
verkställande tjansteman.
Stadsplanerna utarbetades av vice stadsarkitekten P. O. Hallman,
som 1909 fått skyldighet att biträda stadsplanekommissionen. Byggnaderna
i stadens trädgårdsstäder fick ett vårdat utseende, varigenom
de markant skilde sig från flera i privat regi exploaterade förorter som
blivit mer eller mindre utpräglade kåkstäder. Förtjänsten härför föll i
stor utsträckning på arkitekten Gustav Pettersson, som redan 1910
anställts av lantegendomsnämaden och från 1920 till sin död 1925 var
den ledande arkitekten för stadens trädgårdsstäder.
Lantegendomsnämndens personal fördes 19 19 över till fastighetskontoret
och bildade där lantegendomsavdelningen. Aren 1920 till
1924 nar Carl Meurling var borgarråd och ordförande i fastighetsnämnden
hölls tjänsten som fastighetsdirektör vakant. Detta innebar
att Axel Dahlberg kunde sköta sin avdelning rätt sjalvständigt och
efter eget huvud, vilket han också gjorde. Sedan Harry Sandberg 1924
blivit borgarråd gick det inte lika lätt.
I Brannkyrka koncentrerades verksamheten under 20-talet till återstående
delar av Enskede egendom och till skarpnäck, som staden
köpt 1922. Bebyggelsen på Arsta och i Brannkyrkas västra delar tillhör
senare skeden i stadens historia. Däremot kunde bebyggelse fortsatta
öd er ut i riktning mot Farsta, som staden köpt redan 1912. På en
utgård till Östberga, som tidigare haft namnet Svinmyran, byggdes
Svedmyra och på Mossens gårds agor stadsdelen Tallkrogen. Båda
dessa områden blev bebyggda med småstugor.
I Bromma bestämde man sig för att låta bebyggelsen fortsätta langs
stranden, och spårvagnslinje 12 drogs ut, så som den ratt besvärliga
terrängen gjorde det möjligt, för att betjäna dessa villaområden. Staden
hade 1904 köpt inte bara Ulvsunda utan aven Akeshov samt 1905
Alsten och 1908 Äppelviken. De centrala delarna av Bromma var dock
svåra att exploatera ty de hade sin naturliga avrinning till Lillsjön
innanför Ulvsunda och kunde inte bebyggas förrän man fått till stånd
en lång avloppstunnel direkt ut till Mälaren - se kapitel 12. Detta