22_sidenbladh1

1,ar dels ett av många kant missnöje med den enformighet som ansågs
känneteckna de föregående årens smalhusområden, dels att det nu
var fråga om ett område som till stor del skulle bebyggas med hyreshus,
men komma att bli beläget s.a.s. utanför ett redan bebyggt
småstiigeområde.
Tävlingsområdet var den terräng som nu är stadsdelarna Gubbangen
och Hökarängen. Man skulle relativt lätt kunna nå det genom
förlängning av spårvagslinjen i Nynäsvagen. Beslutet om att de södra
förortsspårvägslinjerna skulle byggas on1 till tunnelbanestandard på
egen banvall kom under tävlingens gång och innan programmet för
dess andra etapp, tävling om stadsplanen, färdigställdes i december
1941.
Ordförande i prisnämnden blev borgarrådet Harry Sandberg. Från
stadens förvaltningar deltog verkställande direktören i Tomtrattskassan
Arne Biörnstad, fastighetsdirektör Dahlberg, stadsplanedirektör
Lilienberg, stadsarkitekt Westholm och chef'sarkitekten på fastighetskontoret
Melin. Utifrån kom arkitekterna Nils Ahrbom och Sven
Markelius. Det hade gått sju år sedan Arsta-tä~l' in g en avslutats men
stadens representanter i prisnämnden var de samma. Första etappen
avsåg lagenhetstyper och programmet begärde nu ljusa badrum. Ett
hundratal förslag kom in, övervägande goda och bra smalhuslösningar
och radhus. Jämfört med dagens standard var lägenhetsytorna små.
Utanför tävlingen publicerade Tage William-Olsson ett projekt till
stadsplan och hustyper som han utarbetat i kontakt med dåvarande
Stockholms Högskolas socialvetenskapliga seminari~m.~ Han gjorde
gällande att det inte var tillräckligt intressant att syssla bara med
lägenhetens planlösning utan att man måste se hur husen grupperades
tillsammans med gemensamhetsanläggningar och att de bildade
e,n väl fungerande stadsdel.
Andra etappen blev kvantitativt sett ett fiasko då bara sju förslag
la'innades in och av dessa var endast tre intressanta. Tävlingens arrangörer
var förvånade och besvikna. Arkitekten Sune Lindström
skrev efter tävlingen och kommenterade bl. a. detta.g Han påstod att
det var ett allt för krivande program, att det var för få arkitekter i
landet som kunde och intresserade sig för stadsplanefrågor och att det
var en föga lockande uppgift. Arkitekterna Gunnar Lindman och
Tage William-Olsson fick var sitt första pris. Lindman hade en klar
uppdelning i små »byar. med närhetsbutik och småbarnsinstitutioner
och ett centrum för hela »förortsbanesamhället» med den större skolan,
de större butikerna, ungdomsgård etc. Listan med gemensamhetsanläggningar
fanns i programmet, men uppdelningen på by-