22_sidenbladh1

naturligtvis av att man började tillämpa ett mera öppet byggnadssätt
med lamellhus i stallet för kringbyggda gårdar. En an viktigare omständighet
var att man i samband med behandlingen av de i föregående
avsnitt skildrade stadsplanerna i stenstadens periferi hade konstaterat
att området innanför de gamla tullarna snart var fullbyggt, och
att staden därför miste stalla i ordning mark för hyreshusbebyggelse i
Enskede och Bromma.
Smalhusen har kommit att betraktas som »hyreshus passande i förorter~.
Detta var inte helt klart från början. Det finns några tidigt
byggda smalhus på Kungsholmen och Söder. Nar man 1930 började
planera de första hyreshusomrädet i Enskede, Hammarby, föreslog
man till att börja med 15 m tjocka hus. Om detta skall strax berättas
mera.
Hammarby
Den 4 april 1930 begärde fastighetsnämnden att få stadsplan för del
av Hammarby egendom och 22 dagar senare lade Lilienberg fram
stadsplan för ett 8 ha stort område i två alternativ, ett med enbart
trevåningshus, ett med hus i omväxlande tre och fyra våningar (U
23911 930). Alla hus var 15 m tjocka. Omdömena var blandade; »Dålig
arkitektur eller ingen alls.» Det var inga renodlade lamellhusplaner,
terrängen kring gamla galgbacken inbjöd inte till sådana. Axel Dahlberg,
då chef för fastighetskontorets lantegendomsavdelning, lät redan
till stadsplanenamndens protokoll anteckna att han endast kunde
godkänna trevåningshus. Samma uppfattning hade senare fastighetsnämnden
och byggnadsnämnden, men i stadskollegiet och i fullmaktige
segrade de som ville ha blandad bebyggelse. Ett starkt argument var
att det gav 20 % lägre stadsplanekostnader per eldstad. Vilhelm Hernlund
(h) och Sten Stendahl (h) talade mot Sandberg. »I fastighetsnämnden
och byggnadsnämnden har man anlagt modesynpunkter
och doktrinära synpunkter.» Stadsplanen med tjockhus i tre och fyra
våningar fastställdes den 20 september 1930.
Sedan hände ingenting på över ett halvt år. Depressionen hade
visserligen ännu inte nått botten, men det var ingen som ville satta
igäng och bygga dessa hyreshus utanför Skanstull. Den 22 maj 1931
behandlade fastighetsnämnden en framställning från Bostadsbolaget
S:t Örjan, som sade sig vilja bygga om stadsplanen ändrades i överensstämmelse
med en inlämnad ritning av Ragnar Östberg, daterad den
16 maj 193 1 med enbart trevånings smalhus, 10,4 m breda. Stadsplanekostnaderna
angavs i kronor per eldstad, och för att kunna visa en
acceptabel kalkyl hade man i de smala husen räknat med att eldstads-