22_sidenbladh1

L. M. Ericsson
Utflyttningen av L. M. Ericsson skiljer från alla förut nämnda darigenom
att den skedde i planmässigt samförstånd med stadens myndigheter.
Det blev ett av de flesta mycket uppskattat resultat i den nya
delen av Midsommarkransen, som skildras i ett av avsnitten om smalhusen
s. 98. Staden övertog bolagets fastigheter vid Tulegatan, hela
kvarteret Taktäckaren, vilka fortfarande utnyttjas som ett stadens
»hantverkshus. dar företag t. ex. drabbade av Norrmalmsregleringen
kunnat få lokaler.
Aritmetik för planerare
Bedömningar och värderingar av stadsplaner förändras på ett avgörande
satt omkring 1930, vilket illustreras val av de ovan skildrade
stora tävlingarna. Dar fanns förslag av traditionellt slag, som arbetade
med axlar, fondbildningar och rumsavgränsningar, samtidigt som det
fanns nya .rationella» planer, dar man inte bara studerade ljusinfallsvinklar
utan t. o. m. raknade antalet soltimmar på olika fasader och
sökte förhindra genomgångstrafik i bostadsgator. Att studera rumsbildningar
besvarade man sig där inte med, i varje fall talade man inte
om det. Med det avsevärt lägre markutnyttjandet fick man plats med
trad och buskar mellan alla hus, och man föreställde sig att huskropparna
var fritt uppställda i ett stort Sammanhängande grönområde.'
Uno Ahrén var bland de första att propagera för det nya sättet att se
på stadsplaneringen. Redan 1926 skrev han »På vag mot en arkitektur»
(Byggmastaren 1926, s. 183) inspirerad av Le Corbusiers; »Vers
une architecture» som utkommit 1923. Med utgångspunkt från arbeten
av Anton Hoenig i Berlin framlade Ahren 1928 en rad matematiska
uttryck varmed stadsplaner skulle kunna varderas (Byggmästaren
1928, ark.uppl., s. 129). Liknande uppfattningar förekom sedan på
många håll, framför allt i Tyskland.
Man införde begreppen exploateringstal (e) = förhållandet mellan
total våningsyta och total markyti inom ett område, samt rymlighetstal
(r)=förhållandet mellan den obebyggda markytan och våningsytan.
Om antalet våningar i genomsnitt var n fick man ett förhållande
r= lle - ll~z.~ »Mycket osakligt diskuterande skulle undvikas om alla
stadsbyggnadstekniker gjorde detta elementära förhållande klart för
sign, skrev Ahren.
Många tänkte så då. Fastighetskontoret dekreterade att smalhusområden
inte fick ha högre exploateringstal an 0,3, och detta höll man