22_sidenbladh1

250 egna hem, vilket tillsammans skulle ha rymt mer än 230000
invånare. Planarbetet pågick i flera år och resulterade i fem olika
alternativ. Man förutsatte att bebyggelsen skulle betjänas av en förortsbana
från Skanstull. I april 1944 klagade Yngve Larsson över planernas
»löslighet». Med så olika målsättning bland dem som skulle fatta
beslut var det dock ofrånkomligt att planerna Eick väldigt olika utseende.
Redan efter en vecka i tjänst lämnade Markelius ett program där
han angav vilka stadsplaner som skulle behövas för 1945 års byggnadsproduktion
och svarade därmed på fastighetskontorets krav att få
stadsplan för 8 000 eldstäder inom det som idag är Björkhagen. Ett
kontinuerligt samrådsförfarande mellan berörda förvaltningar inleddes
varigenom man kunde minska antalet remisser.
Den 14 februari 1945 levererade stadsplanekontoret stadsplanen
för Björkhagen, som under Markelius ledning omarbetats av Helldén
och stad~planekontoret.~ Utlåtandet är kontrasignerat av Hofsten och
det talas om »nya principer». Det påpekades att stadsdelen .har ej
ansetts kunna givas karaktären av en självständig enhet utan har
planerats som ett komplement till innerstadenn för dem som arbetar
där eller i industrierna i Norra Hamrnarby eller Nacka. För de sistnämnda
två kategorierna angavs möjligheten till bosättning nära arbetsplatsen
vara »starkt begränsad». Stadsplanen innehöll ett mycket
ambitiöst program för uppbyggnaden av ett centrum. Detta gick då
inte att genomföra. Det nuvarande centrum, med Stockholms högsta
bostadshus, kom till först efter beslut 1956.
Fastighetsdirektören ville fortfarande bygga längre in över Nacka
gårds marker, men stadsarkitekt Wetterling och ledamöter i byggnadsnämnden
ville freda Nacka och ansåg att T-banan för säkerhets
skull borde flyttas västerut. Yngve Larsson svarade att planen inte
visade någon bebyggelse närmare sjöarna i Nacka an 1000 m. Stadsfullmäktige
uttalade den 25 maj 1945 att den huvudsakliga delen av
Nacka gård skulle bevaras som friluftsområde. I praktiken visade sig
stadsgränsen då vara grans för vad som kunde bebyggas.
Den 25 maj 1945 begärde stadsplanekontoret hos gatukontoret en
total grundundersökning av alla »mjuka» markområden inom stadsdelen.
Samtidigt begärde man motsvarande för hela Södra Spånga
innan man skulle göra generalplan för det som staden ägde av Hasselby
och Råcksta. Kostnaderna för undersökning av Spångaområdet
ansågs höga, men det verksamma argumentet var att hade man haft
sådana uppgifter innan planen för Björkhagen gjorts, hade man kunnat
flytta en viadukt för T-banan bort från ett område med ovanligt