22_sidenbladh1

Byggmastarhus
Den största delen av de bostadshus som tillkom under 20-talet byggdes
av enskilda byggmästare. Aven när den konlmunalt understödda produktionen
var stor, korn denna plus de kooperativt byggda husen inte
att innehålla mer än drygt hälften av alla nybyggda lägenheter. De
flesta privata byggmästare hade små företag och byggde ett hus i taget,
som de sedan sålde.
De försökte därför bygga så att husen skulle bli attraktiva för dem
som kunde tankas köpa. Dessa i sin tur var intresserade av hus som
hade lägenheter begärliga på hyresmarknaden. Innan byggmästaren
bestämde lägenhetsfördelningen i det blivande huset, rådgjorde han
därför med någon uthyrningsbyrå. Fanns det, med den adress som
tomten skulle få, förutsättningar att hyra ut större lägenheter, gav
detta ett på fastighetsmarknaden mera attraktivt objekt. I de bostadspolitiska
debatterna klagades det alltid att byggmästarna byggde för
stora lägenheter trots att det var störst »behov. av små. Men ett hus
med många lägenheter för fattiga familjer var för en husägare naturligtvis
inte så lockande som ett hus med få lägenheter för välbärgade.
Maximalt husdjup
I föregående avsnitt har berättats hur stadsarkitekten Westholm med
alla medel sökte att få större sammanhängande gårdar inne i kvarteren.
Detta ledde naturligen till att husen vid gatan tenderade att bli
tjockare och högre. Tidigare hade husen i regel varit två rum djupa,
dvs. haft en hjärtmur, men nu blev det vanligt att göra dubbla hjärtmurar.
Utrymmet mellan hjärtmurarna utnyttjades för badrum, som
nu fick göras helt utan fönster, garderober och s. k. hallar, som ofta
inte blev annat än kommunikationsytor. Även i små lägenheter om ett
rum och kök förekom dessa hallar. Ibland kunde de dock nyttjas för
matplats eller en sovplats, vilken senare naturligtvis inte var tillfredsställande.
Det normala husdjupet blev sålunda 15 meter, men upp till
18 meter förekom.
Bjälklagen i dessa hus var nästan alltid av trä och i handeln förekommande
bjälkars längd bestämde avstånd mellan bärande murar.
Genom att i stället använda upplag på järnbalkar, som eventuellt fick
döljas med en »lådan i taket mellan vardagsrum och hall, fick man
större frihet i planlösningen. Ar 1928 kom det första bostadshuset av
betong. Denna nya teknik gav än större frihet i planlö~ningen.~