22_sidenbladh1

Vagnar tillhörande Norra Lidingöbanan ombord på färjan till Ropsten. På detta ovanliga
satt sköttes trafiken 1909 till 1914. Färjan kunde ta två spårvagnar eller en godsvagn. .Mellan
1914 och 1925, då spåniagnarna kunde foras över den då nya järnbron, befordrade färjorna
endast persontrafik. (Se Svensk Lokaltrafik>) hayte 4 /l 957.)
Flyghamnar och flygplatser
Nu så har långt efteråt kan det tyckas märkligt att man så tidigt tog
flyget på allvar och var villig investera för ett kommunikationsmedel
som inte på länge kunde få någon ekonomisk betydelse. Men det
gjorde man, och redan den 5 december 1919 tillsattes på stadens
begäran en statlig kommitté med uppgift bl. a. att söka lämpliga lagen
för landningsmöjligheter. För Stockholms del pekade man p5 Lilla
Skuggan som en lämplig flyghamn och Skarpnacksfältet som en Iätnplig
»lantflygplats» - det hette s3 då.2
Lindarangen
Det första som hände va^ att Svenska Lufttrafikaktiebolaget på av från
staden förhyrd mark vid Lindarangsviken 1921 byggde några enkla
anordningar som kunde betjäna sjöflygplan som startade och landade
ute på Lilla Värtan. Första sommaren förekom reguljär trafik till
Reval. Redan efter två år kom bolaget och begärde att staden skulle
lösa in anläggningarna, vilket också skedde (U 2 121 1923). Staden
träffade avtal med Kungl. Svenska Aeroklubben om att den skulle
sköta flyghamnen, och det gjorde den ända till 1927 års slut. Reguljärt