22_sidenbladh1

Bergentz och Virgin som medhjälpare köra sitt spår - att söka dra
Sveavägen ned till Gustav Adolfs torg.
Den definitiva prislistan upptog dock fortfarande tre pris. Ett engelskt
förslag föreslog Sveavägen neddragen plus en diagonalgata ned
till Tegelbacken (man bör observera att förslaget förutsatte Norrbro
flyttad till Sveavägens mittlinje), ett amerikanskt hade Gustav Adolfs
torg uppdraget ända till nuvarande Riksbanken, ett tyskt slutligen
visade upplösta kvartersformer ända från Gustav Adolfs torg till Konserthuset.
Ett med detta sistnämnda mycket likartat tyskt förslag blev
inköpt tillsammans med två andra tyska, vilka inte hade Sveavägen
neddragen. Inga andra svenskar än Bergentz och Virgin lyckades
komma med på prislistan, dock fanns en av stadsplanekontorets ingenjörer
som medarbetare i ett tyskt förslag.
I detta fall, liksom i så många andra, var det svårt att få tavlingen att
passa in i det fortlöpande planarbetet. Norrmalmsregleringen var
Harry Sandbergs fråga, men trafikplaneringen, av vilken denna reglering
på alla sätt var beroende, drevs av Yngve Larsson i v1930 års
trafikkommitte». Denna hade utsetts i mars 1930 och avgav första
delen av sitt huvudbetänkande i mars 1934. De tävlande kunde inte få
trafikutredningarna till underlag, och dessa i sin tur kunde inte utnyttja
uppslag från de tävlande. På liknande sätt var förhållandet mellan
tavlingen och de stora geografiska utredningar, som under Hans
W:son Ahlmanns ledning pågick på Stockholms Högskola från 1929
till 1934, vilket nämnts i kapitel 2.
Var nu tavlingen helt meningslös och dryga pengar bortkastade?
Kanske ändå inte. I tävlingsprogrammet hade man fått en grundlig
presentation av rådande förhållanden. Detta material var i högsta
grad offentligt och tillgängligt i den allmänna debatten även efter det
att tävlingsförslagen blivit återsända resp. undanstuvade. Man måste
också peka på prisnämndens principiella Ställningstaganden, som var
måttfulla och kloka. Pennan fördes har till stor del av Yngve Larsson.
Lilienberg fick här böja sig och var måhända nöjd med att få ge sina
närmaste medarbetare pris framför alla andra. Därutöver kan man
naturligtvis peka på att tavlingen för många deltagare var en underbar
exercis och uppvisning i den högre skolan. Att aven sådana stjärnor
som Le Corbusier och Alvar Aalto deltog gav en för staden angenäm
publicitet, men kanske inte mycket mer.
Tävlingen gav naturligtvis alla inblandade anledning att tänka över
stadsplaneringens mål och medel. Vilka medel måste en stadsförvaltning
skaffa sig för att kunna genomföra en önskad plan? Många
förslag, och däribland nästan alla belönade, redovisade begränsade