22_sidenbladh1

.Im Fels uerspannt.~ Andra pris i tiivlingen om Västerbron utarbetat au dr ing. Ernst Gaber
i Karlsruhe. Till skillnad från första pisfOrslaget, som hade bågar med rörliga upplag i varje
ande, var Gabers bågarfast inspända i upplagen och därför slankast i hjässan. Det stiimmer
med hur ui intuitivt uppfattar påkänningarna i stora bågar.
utgångspunkt från Gabers förslag med s. k. noll-ledsbågar, som är
inspanda i upplagen och slankast i hjassan. Utöver ett elegantare
utseende vann man att brobanan inte skulle behöva lyftas fullt så högt.
När chefen återkom från semestern var det nya förslaget färdigt, och
det blev godkänts5
När bron skulle byggas befann vi oss i den djupaste ekonomiska
depression och starka krafter var i rörelse för att säkra arbetet åt
svenska firmor. Stålbågar av sådana dimensioner - 204 m spännvidd
vilket var 8,3 gånger bågens höjd - kunde dock inga svenska firmor
leverera. Många menade därför att man borde välja en balkbro med
många stöd, vilket dessutom skulle bli något billigare. Anhängarna av
bågbro segrade dock, och arbetsfördelningen blev en kompromiss.
Bågarna levererades från Tyskland men resten blev svenskt material
och svenskt utförande. Man förvissade sig t. o. m. om att det tyska
specialstålet var tillverkat av svensk järnmalm. Ett sådant svenskt-tyskt
anbud var ändock något dyrare än det billigaste helsvenska, och
hamnstyrelsen begärde och fick av fullmäktige de nästan 700000
kronor som skiljde. De stora bågarna levererades av Dortmunder
Union Bruckenbau AG, men andra stålkonstruktioner av AB Lindholmen-Motala,
Motala Verkstad. Montaget gjordes i samarbete med
Ekensbergs Varv, men med delvis tysk arbetsledning. T. o. m. verkmästarna
för svetsarna var tyskar, ty det fanns ännu inte svenskar med
tillräckligt kunnande för ändamålet. Brobredden var från början 24 m
med sex mycket trånga filer (den ökades 1955-56 till 26 m för att
filerna skulle kunna bli litet bredare). Pålsundsbron är den första