22_sidenbladh1

över för att göra centrum ekonomiskt bärigt. Och det skulle säkerligen
ta lång tid att bygga. Arkitektbröderna Erik och Tore Ahlsén engagerades
som projektörer och blev i ordets alla bemärkelser verkligt
engagerade. Hösten 1943 var tankarna klart formulerade: men det
skulle dröja till 1946 innan bygget kom igång och anda till 1953 innan
Arsta centrum kunde invigas.
Detta var första gången någon i Stockholm verkligen gav sig på att
bygga en anläggning av detta slag. Att projektet trots en rad svårigheter
dock genomfördes berodde till stor del på Ivar Olsson, från 1948
organisationsdirektör i Riksbyggen. I efterkrigstidens byggnadsmarkriad
var finansieringen naturligtvis svårlöst, men än svårare var finansieringen
av driften. Fastighetsförvaltaren måste se till att få sin.a
kostnader täckta. Dessa problem återkom i alla centra och behandlas i
kapitel 8.
Ahren och Ivar Olsson var angelägna att från början följa centrums
utveckling och hur stadsdelens invånare använde det. Två samhällsvetare,
Gunnar Asvärn och Bertil Mathsson, registrerade lokalanvändningen
och genomförde under åren 195456 systematiskt intervjuer
bland befolkningen i Arsta vilket allt bearbetades och redovisa-
de~.~ De var besvikna. Centrum användes inte så mycket och inte av så
många. B1.a. konkurrensen från innerstaden var för stark. D.. . de
verksamheter, vilka på förhand inordnats i en fast organisation -
studier och bibliotek - [ha] lyckats utmärkt medan de verksamheter
för vilka man enbart iordningställt lokaler, men inte redan från början
knutit verksamheten till en existerande livskraftig organisation, haft
svårigheter. - Finansieringen . . . är ett mycket stort problem, . . . 1956
visar ett underskott om ca 180 000 kronor. Förmodligen kan inte en
fritidsanläggning finansieras genom lokaluthyrning till frivilliga organisationer,
som i de flesta fall har en mycket svag ekonomi.»
Det lokala samarbetsorganet som skulle samordna de olika föreningarnas
ekonomi fungerade inte. Om man kunde få till stånd ett
aktivt »värdskap. borde förhållandena kunna bli bättre. Detta var
förvisso ratt nedslående. Problemen kommer att övergripande behandlas
i kapitel 8. En omedelbar slutsats var att centrum måste
innehålla en stor del butikslokaler, vars hyror kunde täcka huvuddelen
av fastighetskostnaderna.
Arsta blev dock mycket uppmärksammat och utnyttjat som förebild.
Till berömmelsen bidrog den enligt mångas mening häpnadsväckande
färgsättningen på fasaderna av det först färdiga huset. Men även
samhällets övriga delar uppmärksammades, b1.a. fördelningen av
skollokalerna.