22_sidenbladh1

av tidigare fastighetsindelningar och ägarförhållanden. När vi senare
fick veta att »gamla stan» i Warszawa skulle byggas upp lika som den
varit före kriget fick detta bortförklaras, nästan ursäktas, med hanvisning
till att det var en reaktion på nazisternas systematiska utradering
av monument från Polens historia.
De nya idéerna utifrån var i själva verket inte så nya. Men vi var
ivrigt mottagliga, och de passade till de 19.15 föreliggande problemen.
De gav ett programmässigt uriderlag både till den beställda generalplanen
och till planerna för Stockholms nya förstäder. Nyckelordet
var ~grannskapsplaneringn, neighbourhood planning. Iden anses första
gången ha framförts av den amerikanske sociologen Clarence A. Perry
i början av 1920-talet. Den inarbetades i regionplanen för New York
1929. En mera allmängiltig behandling av idén gav Lewis Mumford
1938 i en bok som 1942 översattes till svenska och fick titeln ~Stadsktil-
En storartad tillämpning fick idéerna i de båda planerna för
London 1943 och 1944 med Patric Abercrombie som huvudförfattare.4
De väckte stort intresse även i Stockholm.
För att göra de brittiska tankarna och förslagen lättare tillgängliga
för debatten har hemma uppdrog stadsplanenämnden åt Otto Danneskiold-Sams~ae,
dansk stadsplanearkitekt under åren 1937-53 verksam
i Sverige, att skriva en bok: *Nutida engelsk samhallsplanering)>,
som med förord av Sven Markelius utkom 1945. I boken redovisas
bl. a. tankarna om grannskapsplanering och om bebyggelsens uppdelning
i enklaver utan genomgående körtrafik. I förordet tog Markelius
upp ett problem som då sysselsatte många i Europa: *Skall storstädernas
växt begränsas?. Han menade dock att stadens planläggning och
organisation hade vida större betydelse än dess totala storlek. Han
pekade på grundläggande frågor: att bilda grupper inom bostadsområdena,
att decentralisera industri och andra verksamheter och därmed
sammanföra arbets- och bostadsområden till lämpliga enheter
med mer eller mindre självständigt liv.
Vid denna tid knöts kontakter mellan stadsplanekontoret och den
brittiska New Towns Committee, vilken fått i uppdrag att förbereda
lagstiftning för de planerade New Towru. I januari 1946 hade kommittén
publicerat sin första rapport som b1.a. innehöll anvisningar för
byggande av Stevenage, den efter kriget första »nya staden* norr om
London. Den användes som jämförelse med det samtidigt projekterade
Vällingby. I april 1946 besökte den brittiska kommittén under
ledning av sin ordförande lord Reith Stockholm. Därvid diskuterades
gemensamma problem och knöts personliga förbindelser. På sommaren
1946 reste Sven Markelius, Arne S. Lundberg, då statssekreterare