22_sidenbladh1

Den 1 april 1942 beslöt byggnadsnämnden att tillsammans med
stadsplane- och fastighetsnämnderna »se över hithörande stadsplanebestämmelser..
Axel Dahlberg menade dock att de gällande bestämmelserna
var bra och att någon utredning inte behövdes. Efter att
förgäves ha väntat något år fick stadsarkitekten Gunnar Wetterling
uppdrag att ensam utreda de hisslösa husens ekonomi. Denna s. k.
Byggnadsnämndens smalhusutredning blev färdig först 1946 (B/
1947). Då hade emellertid de statliga normerna för lägenheternas
planlösning börjat tillämpas, och lokala diskussioner om husdjup avstannade.
Statens Byggnadslånebyrå hade redan 1942 utgivit: »Minimifordringar
å storleken å bostadslägenheter i hus avsedda att uppföras med
stöd av statliga tertiärlån» (Meddelande nr 11 1942). Dessa var skrivna
av Sigurd Westholm, som efter sin pensionering från stadshuset flyttat
över till byggnadslånebyrån. Skriften kallades i dagligt tal för »Westholms
bibeln. I den diskuteras utförligt husdjupets betydelse för såväl
bostadens kvalitet som dess kostnad. Ju djupare ett hus blev desto
sämre blev kvaliteten, eller desto dyrare blev det att bibehålla kvaliteten.
Önskvärt husdjup angavs till S10 m. I och med att allt större del
av bostadsproduktionen kom att utnyttja de statliga lånen fick dessa
minimifordringar en allt större betydelse som norm. Redan 1945 kom
en reviderad upplaga gjord i samråd med Hemmens forskningsinstitut,
Svenska Arkitekters Riksförbund och Svenska Slöjdföreningen.
Frågorna behandlas vidare i kapitel 8.
Smalhiisområdena blev under åren 1975-78 föremål för en omfattande
undersökning av en grupp vid arkitektursektionen vid Tekniska
Högskolan i Stockholm. De kallade projektet: Stockholms äldre förorter.
Studierna finansierades av SRB och redovisades under en mera säljande
titel 1978: »Smalhus Framtidshem.»
Innan vi lämnar smalhusen bör det påpekas att sådana aldrig byggts
på statens exploateringsområden i Stockholm. På Gärdet, Marieberg
och Johanneshov blev markutnyttjandet ungefär tre gånger mot vad
det var på Hammarby eller Traneberg. Detta var möjligt därigenom
att staten av markekonomiska skal planerade för tjocka och höga hus.
Stadsdelar med smalhus
ABRAHAMSBERG planlagt 1938 och utbyggt omedelbart därefter. Marken
tillhörde Ulvsunda, som staden köpte 1904. Före exploateringen
fanns där koloniträdgårdar.
BAGARMOSSEN är beskriven s. 228. Stadsplanen ar fTån 1950.