22_sidenbladh1

ar. Utan att för egen del ta stallning till generalplanematerialet beslöt
kommittén att det tillsammans med de ekonomiska beräkningarna
skulle tryckas. Garpes andel blev det synnerligen viktiga och, i sammanhang
med en generalplan, i väsentliga delar nya kapitlet 22:
Investeringsplan 1950-59. På hösten 1950 började vi skicka text och
kartor till tryckeriet. Det fanns flera som var ratt kritiska mot den stora
publikationen, som tenderade att bli en bok i stort format på nara fern
hundra sidor. Ute på stadens olika kontor fanns det de som ogärna såg
att stadsplanekontoret försökte dra rättesnören för andra förvaltningar.
John Bergvall tröstade dem med att försäkra att planen inte skulle
bli föremål för några politiska beslut.
Inte desto mindre skulle texten i detalj granskas av en grupp i vilken
ingick Garpe, finanssekreterare Hans von Heland och Anders Nordberg.
Den sistnämnde var då ekonomidirektör på gatukontoret, men
utnyttjades av Helge Berglund och Hjalmar Mehr, i egenskap av
partiledare, för olika kvalificerade uppdrag. I slutet av februari 1952
blev vi inlåsta på Grand Hotel i Saltsjöbaden med beskedet att vi inte
fick komma hem till staden förrän vi blivit sams om vad sgm skulle
strykas eller andras i texten.
Det blev dryga dagar och kvällar, från klockan 9 på morgonen till
klockan 9 på kvällen, med ordnad genomgång av korrekturet sida för
sida. Det blev lördag men vi var långt ifrån färdiga. Då lat von Heland
bjuda våra fruar på lunch på söndagen men sedan de farit fortsatte
manglingen. Efter rätt kraftiga strykningar, för vilka jag några gånger
måste begära bemyndigande av Markelius, blev vi eniga. När vi skulle
resa oss från bordet räckte mig Hans von Heland ett kort på vilket han
skrivit:
,)Som ett minne av Saltsjöbadsdagarna ett förslag till
Epilog
för generalplanen
Vi tyckie vi lyfter en katt -
men si det ar midgårdsormen.»
(Det något ovanliga valet av tenipus avsåg Hans von Heland som ironi
mot vårt satt att skriva.)
I juni skrev Joakim Garpe och signerade John Bergvall ett förord till
boken. Däri sades bl. a.: andra sidan ligger det i sakens natur att ett
så sammansatt handlingsprogram, sorn det stadsplanekontoret framlagt,
överhuvud taget icke kan av en stadsstyrelse antagas som ett
bestammande rättesnöre för den kommunala planeringen.. Markelius
och jag blev en aning långa i ansiktet. Vi var inne på åttonde året i