22_sidenbladh1

mer som påminde om romerska akvedukter under medverkan av
arkitekten Cyrillus Johansson. På SJ:s brobyggnadsavdelning gjordes
konstruktionerna av majoren Ernst Nilsson och civilingenjören Salomon
Kasarnowsky, ett par ypperliga begåvningar som återkommer
flera gånger i denna krönika.
Ur utseendesynpunkt hade det naturligtvis varit fördelaktigt om
även den stora bågen över södra farleden hade gjorts av betong. Vid
denna tid fanns det dock ingen som åtog sig att göra en båge med så
stor spännvidd, 151 m, som kunde bära dubbelspårig järnväg. Sju år
senare byggdes dock, med samma konstruktörer, Tranebergsbron
för fyra körfiler gatutrafik och två spår förortsbana med 30 m större
spännvidd. Det var då världens största betongbåge.
När Arstabron byggdes talades det mycket i Stockholm om dubbelbroar.
Fullmäktige beslöt också den 9 mars 1925 att låta göra försvarsarbeteniså
att man senare skulle kunna bygga ett däck för gatutrafik
överjärnvägsspåren. Genom den stora järnbågen skulle dess körbanor
dock bara kunna bli sammanlagt 11 m, vilket är för litet för fyra filer,
och däcket har heller aldrig blivit byggt.
Järnvägsbron över Arsta holmar var tagen i bruk när Hammarbyleden
högtidligen invigdes den 25 november 1929. Fartygstrafik genom
slussen vid Skanstull hade då pågått i tre år.
Lilienberg, generalplanen och
arkitekterna
Hur Albert Lilienberg år 1927 blev utniimnd till stadsplanedirektör är
redan omtalat i första kapitlet. Med beundransvärd energi grep han
sig an med sina nya uppgifter. Den första tiden ägnade han sig mycket
åt generalplanen för innerstaden. Det var ju där de olösta frågorna
Arstabron var på sin tid Sveriges längsta bro. Teckningen av Cyrillus Johansson visar en tänkt
och förberedd påbyggnad med ett övre plan,för gatutrafik. Typiskt nog har han inte visat hur det
skulle gå till att passera genom den stora järnbågen. Där kan man inte, få utrymme, för, fyra
körfalt. Och bron är utan tvekan vackrare utan påbyggnad. Man vågade inte då bygga det
stora spannet i betong. Den största bågen på en järnvägsbro torde då ha vant 92 m i bron över
Oreälven byggd 1919.
Den stora bilden visar dessutom hur trädgårdsmästaren på Arsta holmar med en åra vickar sin
färja hem sedan han varit till stan. Bilden tagen före 1926 när järnvägen elektrifierades.