22_sidenbladh1

skulle gå överst. Han förutsåg möjligheterna av att göra gångtrafik
och körtrafik oberoende av varandra. Han diskuterade formproblem
och ansåg .varje strävan efter enhetlig och regelbunden formgivning
vara lönlös och icke heller eftersträvansvärd». Han förutsåg att
den relativt höga uppbyggnaden av det dittills låga näset skulle bli en
estetisk olägenhet. Den visade planskissen förefaller dock rätt bökig,
bl. a. därför att han hade tre stora huslängor på det som nu är Södermalmstorg.
Och som sagt klöverbladen trodde han inte skulle behövas.
1930 års trafikkommitté
Den 6 mars 1930 tillsatte stadskollegiet en trafikkommitte - 1930 års
- med uppgift att utreda och lägga fram förslag till plan för lokaltrafikens
ordnande i Stockholm. Dess främsta uppgift var att föreslå
förortsbanor och hur dessa skulle föras in till centrum helst som en
förbindelse genom innerstaden. Projekteringen för kommittén leddes
också av en spårtekniker, den förut omtalade ingenjören Gösta Lundborg.
Kommitténs arbete kommer att utförligt behandlas i kapitel 7.
Lundborg grep sig an med att projektera en tunnel för förortslinjerna
i Götgatan till att börja med från Björns Trädgård till en tänkt ny
slutstation vid Slussen. Detta var i och för sig en gammal tanke. I en
stadsplan från 1879 fanns för gatutrafik en sådan tunnel, som dock
aldrig blivit byggd. B1.a. hade man varit bekymrad för slädföret i
tunneln. Nå, spårvagnstunneln hör till kapitel 7, men i detta sammanhang
är det viktigt att Lundborg insåg att han inte kunde få platsen för
slutstationen vid Slussen bestämd utan att först ha löst gatutrafikens
problem där. Yngve Larsson, trafikkommitténs ordförande, hade
konstaterat att Centralbron visat sig inrymma allt för många svåra
problem. Han förde så samman Gösta Lundborg och Tage William-
Olsson.
Den förre hade redan tillsammans med arkitekten Cyrillus Johansson
skissat en totallösning som i väsentliga drag stämmer med det som
senare blev byggt. Men nu blev William-Olsson anställd för att tillsammans
med Lundborg arbeta ut ett fullt färdigt förslag som skulle
kunna läggas till grund för byggande. Det var utomordentligt märkligt
att dessa två i grunden så olika människor på så kort tid kunde
åstadkomma en så lysande lösning av ett problemkomplex som stadens
förvaltningar och konsulter trälat med i årtionden. Nästan på dagen
elva månader efter det att kommittén hade bildats undertecknades ett
förslag med rubriken: