22_sidenbladh1

Arbetet i stadsplanekommissionen kom i gång på sommaren 1909,
då den övertog ärenden direkt från drätselnämndens l:a avdelning.
Ar 1912 fick kommissionen uppdrag att planlägga i Brannkyrka, och
1916 förstärktes den med en representant för lantegendomsnämnden,
som ju tidigare gjort planer för eget behov. Fr. o. m. 1 april 1920
blev fastighetsborgarrådet ordförande i stadsplanekommissionen.
På hösten 1920 tog fastighetsnämnden upp frågan om att förvandla
stadsplanekommissionen till en namnd (U 48211920). Lindhagen
opponerade sig mot att tjänstemän skulle vara ledamöter av en
namnd. Fullmäktige beslöt dock att i stort sett inte andra på sammansättningen.
Ordförande skulle utses av stadskollegiet bland borgarråden.
I övrigt ingick byggnadschefen, fastighetsdirektören - som då
var samma person som fastighetsborgarrådet, Carl Meurling - stadsarkitekten
och fem ledamöter med fem suppleanter utsedda av fullmäktige.
Stadsingenjören hade under Herman Ygbergs tid varit drätselnämndens
tjänsteman och en viktig ledamot av stadsplanekommissionen.
Fr. o. m. 1919 blev stadsingenjören byggnadsnämndens tjänsteman,
och stadsingenjörskontorets arbetsuppgifter begränsades till
mätningsvasende och fastighetsbildning. Det fanns därför inte längre
skal för att han skulle vara med i stadsplanenamnden. Denna angavs
ha .mera karaktär av en permanent sakkunnigberedning än en verkställande
myndighet». Dess tillkomst skulle inte innebära någon inskränkning
i byggnadsnämndens lagliga befattning med stadsplaneärendena.
Instruktionen för stadsplanenämnden fastställdes på nyårsafton
1920, men stadsplanekontorets organisation blev inte godkänd förrän
i maj 1922. P. O. Hallman blev därefter från 1 juli förordnad som
stadsplanedirektör för fem år. Detta var naturligt då Hallman ända
från 1909 varit stadsplanekommissionens adjungerade sakkunnige ledamot.
Han var den arkitekt i Sverige som tidigast, redan före sekelskiftet,
börjat intressera sig för stadsplanefrågor. Jämsides med sin
tjänst som vice stadsarkitekt undervisade han på Tekniska Högskolan
från 1913 och han hade även förvärvat visst internationellt anseende,
bl. a. tagit pris 1910 i en tävlan i Barcelona och 1912 visat arbeten på
stadsplaneutstallningen i Berlin.
Hösten 1922 höll Hallman föredrag i Teknologföreningen om
Stockholms stadsplanering. I den efterföljande diskussionen gick Ivar
Tengbom, ledamot av stadsplanenämnden, till skarpt angrepp. Han
menade att Hallman bara intresserade sig för detaljfrågor men försummade
de stora översiktliga spörsmålen. Stadsplanenämnden uppdrog
den 6 februari 1923 åt sitt kontor att göra en generalplan » f" or ett