22_sidenbladh1

let fick byggnadsstyrelsen den 15 mars 1929 uppdrag att ordna en
tävling för det i 1928 års avtal egendomligt avgränsade området för en
första etapp. Det var byggnadsrådet för U-byrån Carl Bergsten som
skötte ärendet. I programmet hänvisas till ett uttalande av statsutskottet
att det borde vara huvudsakligen bostadsbebyggelse i slutet byggnad~sätt.~
Där återfanns även uppgiften att det borde byggas 32 000
eldstäder och givetvis den så från stadens sida kritiserade .33 %-
regeln~.
Man ansträngde sig att få en prisnämnd så sammansatt att den
skulle kunna fatta beslut. Ordförande blev generaldirektören i Vattenfallsstyrelsen
Gösta Malm och från kronans sida kom Ingemar
Petersson och byggnadsråden Lilljekvist och Bergsten. Från stadens
sida deltog Harry Sandberg samt Westholm och Lilienberg. Tävlingstiden
utgick i augusti 1929 och en månad senare redovisades förslagen
med rekommendation att Arvid Stille, som fått första pris, skulle få
uppdrag göra stadsplan. Andra pris gavs åt ett förslag där man skymtar
då moderna ideer, men alla »funkis-förslag. hade utgallrats i första
omgången »på grund av allmänna brister». Fortsättningen på historien
berättas under rubriken »Staten säljer tomtern i nästa kapitel.
Stockholmsutstallningen 1930
Konstindustriutställningen vid Djurgårdsbrunnsviken sommaren
1930 har kommit att betraktas inte bara som genombrottet för en ny
riktning inom arkitektur och konsthantverk utan aven som början till
en period präglad av social medvetenhet, vilken senare bl. a. skulle ha
tagit sig uttryck i bostadspolitiken. Detta är dock i stor utsträckning i
efterhand gjorda antaganden om orsakssamband mellan i tiden naraliggande
händelser, vilka samband vid den aktuella tidpunkten var
svaga och i varje fall nu svåra att belägga.
Stockholmsutstallningen 1930 finns mycket utförligt dokumenterad
och kommenterad både i tryck från utställningen och om utstallningen,
b1.a. en synnerligen omfattande debatt i dagstidningarna. P. G.
Råberg har i sin redan nämnda bok »Funktionalistiskt genombrott.
utförligt skildrat dess bakgrund och tillkomst. Har ar behandlingen
därför begränsad till en kortfattad redovisning av stadens medverkan
och av utställningens betydelse för det fortsatta stadsbyggandet i
Stockholm.