22_sidenbladh1

on och angavs vara en *enkel tillfallig bron avsedd att kvarligga
i femton år (U 1721 1945, s. 1 123). Den var därför byggd på träpålar.
Ett berg av utredningar hade sist och slutligen .fött en löjlig
råtta*!
Behöver man verkligen skriva om Strömbron? Kanske inte. Men en
förbindelse från Skeppsbron över till trafikkapabla gator på citys östra
sida och till strandvägen hade dock sedan 1860-talet varit en viktig
lank i Stockholms planering, och det kan passa in i sammanhanget att
kommentera den har.
En sådan bro fanns alltså med i Lindhagens plan 1866. Den hade
t. o. m. spökat några år tidigare som järnvägs- och gatubro. Till Lindhagens
förtjänst skall nämnas att hans bro gick i Slottskajens förlangning
över till Hovslagargatan med fortsättning till strandvägen. Brodelegerade
hade nämnt en liknande bro i sitt utlåtande den 1 oktober
1928, och Lilienberg hade den med i sin generalplan, som ju låg till
grund för stadsplanenämndens beslut den 28 november samma år. I
brodelegerades stora förslag, som behandlades av stadskollegiet den
27 maj 1929, upptogs som en av de fjorton punkterna förslag om en
idetävlan om en trafikled mellan Skeppsbron över Blasieholmen till
Nybroplan (U 15711929, s. 993).
Yngve Larsson ansåg till att börja med att en tunnel var utesluten.
Lilienberg - med sin primitiva tro att god stadsplanering kunde
åstadkommas om man genomförde axlar - ville binda de tävlande till
att rita en bro riktad mot Logårdens mittpunkt. (Det är märkligt att
Markelius och Hellden i 1946 års plan för Nedre Norrmalm föredrar
detta brolage - se B 6011946, s. 71.) Gatukontoret och hamndirektören
förordade att man borde undersöka tunnlar, och Yngve Larsson
gav med sig. Nästan alla ansåg Lilienbergs ståndpunkt naiv, och han
fick ge med sig. Han var dock övertygad om att man borde bygga en
gatubro och att nslottsomgivningarna . . . ännu återstår att ordna.,
men han medgav att en tunnel för spårvagnslinjerna kunde vara
rationellt. Spårvägsdirektören Gösta Hellgren var dock övertygad
broanhängare och han tvekade inte om att bron kunde .bliva av bestående
skönhetsvärde» som gav alla som »färdas däröver ett nytt tillfälle
att se Stockholms vackraste partier».
Tävlingen utlystes och man fick in 23 förslag till broar och 15 till
tunnlar (B 5811930). Man gav två lika pris till förslag som innehöll
alternativ med broar och tunnlar. prisnämnden med Yngve Larsson
som ordförande uttalade den 13 oktober 1930, att man borde bygga
en tunnel för spårvagnarna riktad mot Hovslagargatan. Uppgiften
angavs vara »aktuell och trangande». Därmed skulle trafiksituationen