22_sidenbladh1

grustag fylldes igen. En bergknalle togs bort och stenen användes till
den långa muren runt kyrkogården.
Ar 1935 fick Asplund uppdrag att rita den stora krematorieanläggning
med flera kapell, som skulle bli kyrkogårdens centralanlaggning.
Förslaget förelåg 1936 och bygget sattes igång. Den var helt färdig i
augusti 1940 (BygCphstaren 1936, s. 157 och 1940, s. 243-270). Asplund
jordfastes dar samma höst.
Detta var alltså tio år efter Stockholmsiitstallningen, dar Asplund
storslaget och för mariga på ett chockerande satt hade presenterat
funktionalismen. Hans egen byggnadskonst hade mognat och blivit
högst personlig. Det finns i krematorieanliiggningen föga av det nklassiskax
allmaneuropeiska formspråket. De tyska funktionalisterna hade
fått fly sitt land. Kiiget gav annat att tänka på, och nar återuppbyggnaden
på allvar togs upp dominerade nya värderingar.
Stadens parker
En viktig del av det budskap som funktionalisterna sökte få staden
att lyssna till, var behovet av grönska i stadsbilden. Idealisterna ville
uppfatta den nya staden som byggnader i ett parkartat landskap.
Betecknande var ett uttalande av prisnämnden i tävlingen om Fredhall,
citerat i tidigare avsnitt, dar man menade att det skulle vara
»stader i park i stallet för parker i stad».
I gamla tider påverkades livet i Stockholm av att stora kungliga
parker fanns inom bekvämt avstånd. Det gällde dock bara stadens
norra och östra delar, som hade Kungsträdgården och Humlegården
inne i staden och Djurgården, Hagaparken och Karlbergsparken nara
till utanför. De kommunala parkerna var verkligen blygsamma:
Strömparterren och Berzelii park, samt från slutet av 1800-talet de
överblivna bergen: Vanadislunden, Kronobergsparken, Vita bergen
och Tantolunden.
Omkring 1930 kommer de nya tankarna om grönytor som en del i
varje stadsplan. Den första stora stadsparken blev stråket genom
Kungsholmen från viken vid Rålarnbshov ut mot Fredhall och Tranebergsbrons
landfäste.
stadsträdgårdsmästare fram till 1936 var Mauritz Hammarberg.
Någon egentlig ökning av anslag till parker lyckades han inte kampa
sig till. Han efterträddes under två år av arkitekten Osvald Almqvist,