22_sidenbladh1

Man var sedan länge van vid att betrakta Tegelbacken som en viktig
trafikknut, och under lång tid avsåg iilan ju att dar ge de södra
banorna en temporär slutstation. Alla tidiga projekt visade också
en tunnelbanestation omedelbart innanför kajkanten. Närheten till
Stadshuset, där både projektörer och beslutsfattare hade sin varelse,
spelade nog in. I förslaget 1941 hade stationen skjutits norrut till mitt
för Centralstationen och fick därigenom väsentligt fler arbetsplatser
inom gångavstånd.
Nästa station var projekterad vid korset Klarabergsgatan-Drottninggatan,
och nästa återigen norr om korsningen med Kungsgatan.
Kravet 1946 att förlänga plattformarna innebar konkret att avståndet
mellan stationerna blev motsvarande kortare. På dessa sträckor skulle
tunnelbanan göra två svängar som innebar 90" riktningsändring. De
förut snäva radierna på linjen skulle nu bli än mindre, och från
Spårvägen sades att man inte kunde hålla tillåten hastighet och att det
skulle komma att gnissla förfärligt. (Stationer kan inte byggas i snäv
kurva. Då skulle avståndet mellan plattformskanten och vagnen vid
dörrarna bli så stort att någon kunde trampa ned i springan.) Därför
kom deras förslag om att slå ihop stationen under Vasagatan med den
under Klarabergsgatan.
Detta skulle nu inte hjälpa till att öka radierna nere vid Vasagatan,
och Lundborgs avdelning började nu på allvar studera möjligheterna
att gå diagonalt genom kvarteren från Tegelbacken fram mot nuvarande
Sergels torg. Linjer under kyrkogården både väster och öster
om Klara kyrka diskuterades. Några menade att detta var gravskandning.
Alla stora tidningar fanns då ännu i Klara, och deras behov att
djupa källare för att ställa tryckpressar i komplicerade frågan. Till slut
fann man lösningen med en station, T-centralen. Den går något in
under gamla Esselte, underminerar helt hotell Terminus, som märkvärdigt
nog kunnat stå kvar, samt har en mycket kort bergtunnel
på vilken den gamla kyrkskolan står och visar ett fragment av det
egentliga Klara berg.
(Det var inte självklart att T-centralen skulle heta T-Centralen.
Många ville ha ett kortare och mera klingande namn. Namnet Klara
samlade många anhängare. Det blev votering i fullmäktige, varvid T-
Centralen vann med 55 röster mot 34 för Klara.)
Tunnelbanans byggande gav tidtabell och ordningsföljd för Norrmalmsregleringen,
då den med nyss nämnda obetydliga undantag
där helt byggdes i öppet schakt. Var detta riktigt? Även med hänsyn
tagen till alla våra erfarenheter på olika områden under dessa trettio
år; svaret är JA. Man kan bedöma frågan ur tunnelbanans synpunkt