22_sidenbladh1

Stadsplanenamndens plan 1936
Stadsplanekontoret arbetade energiskt vidare med planen för Nedre
Norrmalm. Den 11 mars 1936 var stadsplanenämnden redo lägga
fram ett paket principfrågor för stadsfullmäktige (B 1211936). Denna
gång - liksom både tidigare och senare - hade man konstaterat hur
olika frågors lösande var beroende av varandra, och hemställan innehöll
fem punkter:
1) Tunnelbana enligt den s. k. kringgående linjen, dvs. den som senare
blev byggd - se kapitel 7.
2) Stadsplan för Nedre Norrmalm enligt alternativ E.
3) Trafikled från Klarabergsgatan till Drottningholmsvägen.
4) Trafikled från Munkbron till Vasagatan.
5) Provisorisk ändring av trafikanordningarna på Tegelbacken.
Förslagen var utförligt och omsorgsfullt genomarbetade och presenterade.
Man började med att referera tävlingen och säger sig instämma
i prisnämndens måttfulla och välformulerade uttalanden. Dar
kunde andra dock inte utläsa något förord för Lilienbergs neddragning
av Sveavägen. För tunnelbanan redovisade man 1930 års trafikkommittés
förslag plus åtta alternativ och för Nedre Norrmalm fem
alternativ. Även för Tegelbacken, »Sveaplatsen» och Gustav Adolfs
torg visar man alternativa utformningar.
Mycket klokt sades att byggnadsvolymen inte bör ökas men knappast
kan minskas, och att staden borde koncentrera sina ingrepp till ett
fåtal stråk. I övrigt kunde man lita till s. k. självsanering, varvid stadsplanen
smidigt borde anpassas till uppträdande behov. Man skulle
vara sparsam med att medge höga hus.
Men Lilieriberg kommer till slut fram till en plan som är förvillande
lik den redan 1928 visade lösningen - och det av Bergentz och Virgin
gjorda tävlingsförslaget. Han betonade dock nu inte lika starkt Sveavägens
roll som trafikled, utan genom dubbeldäckning av ~Sveaplatsen*
och en krökt tunnel från det undre planet till en breddad Herkulesgata
skulle trafiktrycket mot Gustav Adolfs Torg minskas. Sveavägens
nedre del skulle däremot, menade han, vara viktig som allmän
saneringsåtgärd och som adress för nya varuhus och mera anspråksfulla
kontor.
Stadsplanenamnden var inte enig. Det fanns olika meningar om
tunnelbanelinjens sträckning. Gösta Lundborg, som var ansvarig projektör
för banan, gav en uthlig motivering för att gå i Vasagatan i