22_sidenbladh1

Detta senare avtal var en lank i en lång kedja av uppgörelser, vilken i
varje fall kan ledas tillbaka till 1884 (U 112/1928 s. 485 f.). Riksdagens
revisorer hade sedan 1923 anmärkt på att Djurgården kostade
för mycket, varför delar av den borde kunna exploateras. Detta ledde
först till ett avtal 1926 om att staden skulle betala vägunderhållet - se
s. 138 - sedan till att man begärde förhandlingar om förutsättningar
för bebyggelse av Gardet.
Kronans förhandlare, Kronans fastighetskommission av år 1925,
var landshövdingen i Falun S. H. Kvarnzelius, f. byggnadsrådet Isak
Gustaf Clason, riksdagsmannen Varner Rydén samt riksdagsmannen
och stadsfullmäktigen Sten Stendahl. Kommissionen godtog att kronan
måste gratis överlämna den mark som skulle behövas för gator
och allmänna platser, men ville försöka slippa från att betala för
byggandet av gator och avlopp. Som övre grans för den mark som
kronan skulle behöva lämna gratis höll man sig till den s. k. tredjedelsregeln
- se föregående kapitel. Behövdes mera gator eller allmänna
platser skulle staden bli tvungen köpa den mariten av kronan.
Man begärde inte att hela Gärdet skulle få bebyggas på en gång utan
bara den del som låg väster om en linje dragen norrut i Banérgatans
förlängning och i övrigt begränsad av Lidingövagen och Valhallavägen.
För att kunna sälja så mycket mark som möjligt krävde dock
kronan att största delen av valhallavägen anda bort till korsningen
med Surbrunnsgatan skulle inräknas i »tredjedelen gatumark*. Denna
gatumark hade staden aldrig förvärvat trots att den till stor del var
anlagd gata. Därutöver ville man i avtalet räkna med det s. k. Karlaplansområdet,
som visserligen stadsplanelagts redan 191 1, men dar
stadens äganderätt till gatumarken inte var helt klar. Kronan begärde
också att avtalet med ntredjedelsregeln. skulle gälla vid framtida planläggning
på Norra Djurgården ända ut till Hundudden.
Stadens förhandlare var Yngve Larsson och Harry Sandberg samt f.
borgarrådet C. Juhlin Dannfelt. Den sistnämnde reserverade sig mot
avtalet (U 11211928, s. 510). Han ansåg det principiellt fel att staden
skulle binda sig för stora ekonomiska åtaganden långt fram i tiden och
innan det förelåg förslag till stadsplan. Drätselnämnden avstyrkte
också mycket riktigt avtalet men fastighetsnämnden ansåg sig inte
kunna göra detta. Inte heller stadskollegiet ansåg sig kunna vägra
medverka till Gärdets exploatering (U 11211928). Sällan har ett ärende
blivit förelagt stadsfullmäktige med mera olust klart demonstrerad.
Fem dagar efter det avtalet om Göken undertecknats, men alltså
innan Gardesavtalet skrivts på, hade en kungl. kommitté publicerat ett
förslag till » stadsbyggnadslag.. Detta lagförslag innehöll regler för