22_sidenbladh1

Sven Markelius gjorde 1928, så vitt man vet av eget intresse och utan uppdragsgivare, ett forslag
till bebyggelse på Norra Djurgården. Själva Gardet skulle förbli obebyggt. Langs Valhallavägen
föreslog han en rad mycket höga bostadshus - bilden zlisar utsikten mellan två av dessa -
samt på Kampementsbacken måttligt höga bostadshus. Det var eti oerhört stiligt satt att utnyttja
terrängen, helt vasenskilt från det som staten sedan genomforde.
såg i sitt yttrande över tävlingsprogrammet regeln försvarlig då så
mycket av Norra och Södra Djurgården »utan ersättning upplåtas för
parkandamål.. - >>Inom ingen annan av rikets stader torde Kronan i
sådan utsträckning som just inom Stockholm, utan någon avsevärd
kostnad för kommunen, tillhandahålla för kommunen erforderliga
parkområden.» (P 27411928, s. 75.)
I kapitel 3 berättas om den krångliga förhistorien till det avtal om
Ladugårdsgärdes bebyggande, som kronan lyckas få staden att acceptera
hösten 1928. I detta sammanhang lat överstelöjtnant Ingemar
Petersson, chef för djurgårdskommissionen, tillsammans med Albert
Lilienberg upprätta en skiss till bebyggelse på Gärdet. Ingemar Petersson
hade i största allmänhet ett nära samarbete med Lilienberg, allt för
nara ansåg några på kronans sida. Denna skiss kom att omtalas som
»huvudförslaget» eller ~Lilienbergs stadsplan» men har nu inte kunnat
återfinnas i något arkiv.5 Den måste ha utvisat en mycket stor
bebyggelse på själva Gärdesheden och möjligen några av skogspartierna
som park. Den hade emellertid i kronans ögon ett fatalt fel.